Böcker utan förlag?

Jag har ett manus till en roman liggande i skrivbordslådan. Eller snarare, på minnesstickan. Och upptäckte när jag nyligen satt på ett café med en kompis att hon hade detsamma. Bägge har vi en del putsande kvar. Bägge är vi mycket tveksamma till om vi vill ge rätten att ge ut våra alster till förlag, som uppför sig som dagens i debatten om upphovsrätt.  Bägge, upptäckte vi, leker därför med tanken att den dag vi blir färdiga försöka kränga boken elektroniskt, utan att blanda in några förlag, som skulle kunna få för sig att stämma folk för att de varit ivriga att få tag på det vi skrivit.  (Och som för övrigt nog är på väg att gå samma öde till mötes som musikindustrin.)  Men en rad frågor reser sig då framför mig:

Vem ska redaktera och formge? För att omvandlas från ett kladdigt manuskript till en bok som är njutbar att ha framför ögonen i en fåtölj behövs både en redaktörs och en formgivares arbete. Den rent visuella skillnaden mellan ett manus och en formgiven boksida är uppenbar för alla, men de som inte har varit med under en bokproduktion har nog svårt att föreställa sig hur mycket arbete redaktörer lägger ner på själva texten: hitta och rätta till språkliga egenheter som irriterar, men lämna kvar dem som gör texten njutbar och intressant. Leta reda på alla förvirrande och missledande skrivfel. Föreslå radikala strykningar och omstuvningar.

Hittills har både redakterande och formgivning varit professionella kompetenser som bott hos de traditionella förlagen. Hur ska de utföras om man går förbi dem? Kommer grundläggande formgivning och typografi i framtiden att bli en del av författandets hantverk? Kan ett nätverk av flera skrivande vara redaktörer för varandras texter? Kommer var författare själv att köpa in arbetet från frilansare? Eller behövs en struktur med anställda redaktörer och formgivare för att  man ska få fram läsbara böcker? Kan man över huvud taget hitta ett format som fungerar både till läsplatta och printer?

Vem  ska bedöma kvalitet? Vandrar man runt på bokmässan i Göteborg möter man många förlag där hugade författare på egen bekostnad kan få sin bok formgiven och tryckt. Kvaliteten på det som kommer ur deras tryckpressar gör att jag förstår varför de flesta av texterna inte blivit utgivna av kommersiella förlag. Men jag (som naturligtvis har höga tankar om kvaliteten på mitt eget pillande) vill inte lägga ut det på en sida där det ”drunknar” i en massa saker som bara är intressant för de närmast sörjande.

Så om man startar en webbsida där vem som helst (som påYoutube) kan lägga upp (och/eller sälja) vad som helst, riskerar då det som håller kvalitet att helt dränkas i annat? Eller kommer märkning, popularitetsmätningar, användares betygssättning och liknande svärmbaserade mekanismer att kunna hjälpa olika läsare att hitta det som intresserar dem, och samtidigt fånga upp och lyfta det som verkligen är bra? Eller borde man skapa en sida med ett ”redaktionsråd”, som bestämmer vilka e-böcker som ska få säljas via sidan? Och som dessutom bevakar att redakterande och formgivning håller en lägsta acceptabel standard?

Betalt eller gratis? Bägge dessa frågorna sitter också ihop med den ekonomiska: Kommer man att kunna ta tillräckligt mycket betalt på att sälja e-böcker på detta sätt för att finansiera redakterande och formgivande, och dessutom ge tillräckligt mycket till författaren för att det ska vara meningsfullt att bygga upp ett system för betalning? Ska man möjligen istället skapa ett ställe där författare kan publicera berättelser som det är fritt att ladda ner gratis?  Som möjligen kan bli så prestigefylld och populär, att den som blir publicerad där kan få lättare att sälja andra, betalda insatser: av ens penna i spalter och av ens bak i studiosoffor?

Som ni märker har jag inte tänkt färdigt, utan kastar upp en massa frågor. Jag vet att andra människor här ute också funderar över detta, och att många säkert funderat både längre och bättre än jag! Anna! Unni! Vart går era tankar? Och alla spännande bokbloggare – Vad tror ni?  Är det dags att börja göra något nu? Ska vi vänta några år på att tekniker och människors inställning till detta mognar? Eller riskerar vi bara att de etablerade förlagen då tar kontrollen över utvecklingen?

(Ursprungligen utlagd på min molekylärbiologiska blogg.)

Annons