De senaste dagarna är det mycket tankar som flugit runt i huvudet. Förundran över många mäns svårighet att ta till sig essensen i metoo-kampanjen. Minnen av diskussioner med vänner som arbetat med kvinnor som drabbats av vestibulit, och vänner som själva drabbats. En kronisk sjukdom som ger enorma smärtor i slidan vid samlag. Men där de flesta pojkvänner och män som den självklaraste sak i världen tycker att de snart ska ha samlag i alla fall. Och där kvinnorna sällan ifrågasätter dessa barocka önskemål. (Uppenbarligen finns en mycket spridd penetreringsnorm!) Läsningen av Ebba Witt-Brattströms senaste essäsamling, om mans- och kvinnobilder i litteraturen, och inte minst om bilden i Sverige av Jesu moder Maria, och den heliga Birgittas skildringar av sina möten med henne.
Så glider tankarna till diskussioner för något år sedan, om behovet av en ny mansroll och manliga förebilder. Och jag drabbas av en nästan klaustrofobisk känsla: Finns ingenstans i vår kultur en motbild mot föreställningen om mannen som den som ska ha både första ordet och det sista i varje diskussion, som ska föra taktpinnen, bestämma och penetrera? Tankarna snurrar, runt om mig i staden pinglar julsång efter julsång, och när jag sätter mig ner med en trippel Espresso träder bilden fram av Maria och Josef på väg mot skattskrivningen i Betlehem. Och plötsligt inser jag: Den heliga familjen! Där finns ju en motbild. Men trots dess centrala roll i religionen, så märkligt undanskuffad i vår kultur.
Runt om mig finns en föreställning – och jag tänker inte ge mig in i debatten om den är kulturellt eller biologiskt inpräglad – av att mannen är den som har ett projekt, en agenda, en karriär, och dessutom ska vara den sexuellt aktive, som ber, pressar på, begär eller tar. Och som vaktar som en hök över sin utvaldas ”ärbarhet” och ”heder”. (Så han inte råkar ut för att behöva föda upp, försörja och lämna sitt arv till en ”oäkting”.) I det perspektivet är Josef en patetisk looser: Han vandrar vid sidan av en kvinna som bär ett barn som inte är hans. Han har inte ens penetrerat henne. Men han inte bara stannar där vid hennes sida, han kommer att att ge upp sin karriär och gå i landsflykt för att skydda det barn som inte är hans. Allt för att stödja det stora projekt där hans trolovade Maria ska spela en huvudroll, men han själv får en roll som knappt höjer sig över statistens. (För er som bara läst julevangeliet i bibeln är det stället i stort sett det enda där Josef förekommer.) Han går ändå där vid hennes sida, och stödjer henne på vägen mot Betlehem.
När man funderar lite på saken är det nästan så man undrar om inte evangelisterna (i alla fall Matteus och Lucas) hade en hemlig feministisk agenda när de mejslade ut hans roll. För de skapade en Josef, som visade inte bara att en annan slags man är möjlig, utan att han också är nödvändig, om världen och människan ska kunna räddas. En man som kan leva med att hans kvinna har en viktigare uppgift och kallelse än han själv. Som kan tänka sig att offra tid, kraft och resurser på att hjälpa henne. Som inte bara accepterar att hennes projekt är viktigare än hans, utan stöttar, hjälper, och engagerar sig för hennes, även när det går ut över hans. Fastän han inte fått penetrera henne. Fastän hon föder ett barn, som inte är hans.
Henrik B 
Josef är också en fin förebild som styvpappa/bonuspappa, något som är viktigt att komma ihåg inte minst i vår tid. Jag minns när jag var inne i en kyrka i Spanien – minns inte säkert var, kanske Salamanca eller Valladolid – och såg ett antal helgonbilder och skulpturer tillägnade denne man. Så fjärran från vår vanliga uppfattning av honom som ointressant och icke närvarande i vår religionsutövning och våra kulturella berättelser.
Men en annan aspekt av den patriarkala berättelsen som senare utmejslades är ju att kvinnan inte bör ha någon egen sexualitet alls, åtminstone inte sådan som innebär njutning för henne. ”Jungfru” Maria blir förebilden, den obefläckade, immaculata, och endast i detta kan hon vara fullkomlig. I det här avseendet blir den heliga familjen inte längre ett undantag från den rådande normen att det är mannen som bestämmer över kvinnans kropp. ”MeToo”-berättelserna vittnar inte bara om mäns övergrepp, de åskådliggör att kvinnans lust alternativt brist på lust och sexuell upphetsning är ovidkommande. Vi tillåts inte vara subjekt och initiativtagare.
En annan fundering: hade Maria i vår tid kunnat skriva under på ”MeToo”? Hon hade inget val utan blev bara meddelad att Guds ande skulle penetrera henne och göra henne gravid. Hon var förmodligen minderårig, fysiskt sett ett barn, med tanke på hur det såg ut med ålder för trolovning i den tidens samhälle. I våra ögon skulle hon mycket väl kunna vara en tjej som blivit utsatt för våldtäkt. Kristendomen är heller inte den enda religionen eller mytologin där kvinnor drabbas av detta. Jag kan inte låta bli att tänka på Zeus otaliga våldtäkter och våldtäktsförsök, och ändå är han den hierarkiskt sett högste guden vars makt aldrig ifrågasattes. Och i kristendomen, där Guds son blir människa, blir denna händelse dessutom central för hela frälsningsberättelsen.
Tack Eva! Spännande berättelse från Spanien, och intressanta utvecklingar av innebörden av att fullkomligheten kopplas ihop med den ständiga junfrudomen (som dock, vad jag förstår, är omdebatterad, där jag länkatde den här texten på Fb blev det en lång diskussion om innebörden i ”Jesu bröder och systrar”).
Kring din sista fundering har jag en inte invändning, men fundering du gärna får hjälpa mig att trassla i. Är inte innebörden i ”obefläckad avelse” just att det inte skedde någon penetration, ungefär på samma sätt som det inte behövdes någon kopieringsmaskin utan bara ett gudoomligt ingripande för att få bröden och fiskarna att räcka till så många?
Att hålla före att Maria fortfor att vara jungfru hela sitt liv är en vida spridd uppfattning inom katolska kyrkan. I och för sig har den främst sin bakgrund i de apokryfiska evangelierna, med Jakobs som det viktigaste. ”Jesu bröder” som det talas om i NT, uppfattas då som Jesu styvsyskon (Josefs barn) eller Jesu kusiner. Visst finns det olika teorier om detta men det är ändå ett faktum att man gärna håller före att det bästa är att en kvinna aldrig har utövat sex. Jfr även de kvinnliga helgonen och i deras efterföljd nunneskapet.
Du har rätt i att jag slarvade med uttrycket obefläckad avlelse – den termen gäller Marias eget ursprung och handlar om att hon var fri från arvsynd redan i Annas livsmoder. Alltså i det fallet inte om jungfrulig befruktning. Sorry about that.
Om Maria blir havande genom DHA genom penetration eller inte är egentligen inte centralt i min tankegång. Det handlar för mig om att hon inte hade något att säga till om. Det behövdes inget samtycke.
Katolikerna brukar trycka på att Maria hade ett fritt val. Det står inte uttryckligen så i Bibeln förstås men så har de tolkat det. Om man menar att Gud aldrig tvingar sig på en människa är det den oundvikliga konsekvensen, att hon måste ha haft ett val.
Jag menar på fullt allvar att det borde vara Qvinnan som är dragbilen i relationer (bl a sexuellt) och i samhällen, nationer osv – och att mannen är att se som Qvinnans släpvagn.
Pingback: Killarna – sofia lilly jönsson