Kyrkovalet – en mångdimensionell trasselsudd

Som många av mina vänner vet är jag inte med i svenska kyrkan. Jag föddes utanför kyrkan, hade ateism som barnatro, men tror numera att jag tror, utan att ha kommit till skott att ansluta mig till något samfund. När jag nu nyfiket följer diskussionen (eller avsaknaden av diskussion) inför kyrkovalet är det alltså som nyfiken utomstående.

Att få en begriplig ordning på vad diskussionen gäller är inte lätt, och efter att ha pratat med några insatta vänner tycks det mig bero på att det finns konflikter längs många olika dimensioner i kyrkan, som bara delvis följer varandra. Och där man kan ha mycket olika åsikter kring vilken dimension man uppfattar som den viktigaste:

  • Episkopal/kongregationalistisk ordning: Ska makten över kyrkan, dess verksamhet, prästutnämningar och resurser följa ”smörjning”/”vigning”, och utgå från ärkebiskop via biskop och präst till församling längs den ”väg” som symboliseras av vigningar och sakrament?  Eller ska makten ligga hos församlingar, som väljer sig en präst, och ser till att det finns en nationell servicestruktur? Denna fråga är kärnan bakom det missnöje som finns med hela systemet med kyrkoval och att beslutsmakten är placerad i de valda organen. Frågan kompliceras av att denna lösning var det ”pris” kyrkan fick betala för att staten inte skulle göra anspråk på delar av de enorma egendomar kyrkan fick behålla vid separationen från staten. Även inom ramen för nuvarande system är frågan laddad, och handlar i grunden om i vilken utsträckning de valda organen ödmjukt ska lyssna på och följa råd från präst och biskop, och i vilken utsträckning de ska kunna köra över dem, omplacera präster som drar åt annat håll och bestämma att stora tårtbitar av församlingens resurser ska gå till sådant prästen inte tycker borde prioriteras. Bakom de komplicerade orden ryms alltså en mycket principiell fråga om ren makt.
  • Traditionella/församlingsbaserade partier: Traditionellt har de politiska partierna ställt upp i kyrkoval, och ledamöter i kyrkofullmäktige har därför ofta varit människor som visserligen är troende, ofta deltar i kyrkans verksamhet, men ändå har sitt primära engagemang i ett traditionellt politiskt parti, som s eller c, inte i den lokala församlingens verksamhet. Sedan flera årtionden har dock alternativa partier växt fram av församlingsaktiva, som velat att kyrkopolitiken ska utgå från just dem som är aktiva i församlingen. Bakom skymtar frågan om makt ska utgå från medlemskap eller aktivism.
  • Hög/lågkyrklighet: En flerhundraårig spänning inom kyrkan som inte tycks släppa: I mycket handlar det om synen på liturgi, själva formerna för verksamheten, där högkyrkligheten drar i riktning mot katolicism (med utsmyckning, ritualer och – i alla fall nuförtiden – viss tolerans för mystik) medan lågkyrkligheten lutar mot frikyrkligheten (där sådant jox ofta anses riskera stå ivägen för den troendes direkta möte med Gud).
  • Bibel- och ämbetssyn: Det frågekomplex som senaste årtionden tagit mest plats i den offentliga debatten i Sverige, och just nu inte kretsar så mycket kring kvinnliga präster som kring frågan om alla präster måste vara beredda att viga samkönade par.
  • Höger/vänster: Mycket uppmärksammat under senare år. Handlar i vart fall till del om tolkningen av själva Jesusgestalten och bibelställen som månglarna i templet, eller kamelen och nålsögat: Kan man läsa in ett socialistiskt/socialliberalt budskap i texterna, eller ”bara” ett mer allmänmänskligt om plikten att hjälpa? Uttryckt lite brutalt: Uppmanar Jesus oss alla att hjälpa vår nästa, men lägger beslutet om ifall och hur vi vill göra det i våra egna händer (varefter vi vid den yttersta domen får se om han är nöjd med oss?) Eller föreskriver Jesus höga obligatoriska skatter till en centralt administrerad omfördelning? Och skulle Jesus accepterat de statsgränser vi ritat upp som legitim indelning mellan sådana vi ska hjälpa och inte hjälpa?
  • Kulturradikal/konservativ: (Det är möjligt att den här axeln egentligen sönderfaller i ännu fler oberoende.) Ska kyrkan bara värna traditionellt kulturarv, eller sticka ut huvudet med exempelvis ecce homo-utställning? Ska kyrkan bara rikta sig mot protestantiska kristna, eller ska den upplåta plats även åt andra andliga och religiösa riktningar?
  • Dogmatisk/flummig: Hur ska kyrkan förhålla sig till trosbekännelsen? Ska det vara självklart att kyrkan och dess präster och biskopar ska tro på Kristi fysiska uppståndelse, jungfruavelsen och andra mysterier (med den självklara reservationen om tolerans för att alla troende ibland hamnar i andliga kriser), eller ska det räcka med att man ser sådana textställen som symboler för djupare sanningar, och kanske kombinerar det med lite chicka new age-inspirerade tillägg?

Det som gör situationen så rörig att media uppenbarligen inte klarar av att hantera den är  att dessa konfliktlinjer inte följer varandra, utan skär varandra kors och tvärs: Det finns präster som gömmer flyktingar och deltar i prideparader, men inte vill viga homosexuella. Jag känner en kulturradikal kvinnoprästvän som uppmanar folk att lägga sin röst på det parti som en gång skapades av kvinnoprästmotståndare, för att hon tycker att frågan om episkopal ordning är central. (Själv skulle jag nog utgöra en så till synes osannolik kombination som episkopal + traditionella partier + högkyrklig + tolerans mot olika bibelsyner + vänster + kulturradikal + dogmatisk. )

Det betyder att man inte kan orientera sig genom att skapa en enkel axel med ”progressiva” i ena änden och ”konservativa” på den andra. Utan att man måste reda ut för sig själv vilka av dessa frågor man anser allra viktigast, och sedan reda ut vad de olika partierna tycker om just dem.

Lycka till, vänner som är medlemmar i svenska kyrkan, med att tänka och ta ställning. Jag tror att det här är ett ovanligt betydesefullt kyrkoval. Inte i första hand för att SD spänner musklerna inför det. Utan för att många av de grundläggande frågorna om vad kyrkan bör vara och hur verkar vara på väg att hamna i riktigt skarpt läge.

Annonser

Om Henrik B

Molekylärbiolog. Science writer. Piratpartist.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s