I kväll gråter jag glädjetårar för egyptierna, och deras framgång i kamp för demokrati, tolerans och värdighet. Kvällens händelser vänder ett blad, inte bara i Egyptens historia, utan möjligen också i hela världens.
Ty för det första visar dagens händelser att den moderna informationstekniken när det kommer till ett riktigt skarpt läge ger mer styrka åt de många enskilda människor som upptäcker att de vill samma sak, än den ger till de gamla makthavarna. Och via satelit-TV ser hundratals miljoner människor att detta är verklighet, inte teoretiska spekulationer. Maktbalansen mellan folken och kvarvarande despoter kommer måhända aldrig mer att bli vad den varit. Leve sociala medier!
För det andra skulle det inte förvåna mig om framtidens historieböcker kommer att se dagens händelser som en parallell till Berlinmurens fall: Plötsligt visar det sig att den stora supermakten inte klarar av att hålla sina klientstaters korrumperade och förtryckande regimer bakom ryggen. Att supermakten inte klarar av att garantera fortsatt maktinnehav till dem som tidigare ställt upp med allehanda både renare och smutsigare tjänster. Något som naturligtvis noteras i huvudstäder som Amman, Riyadh, Islamabad. Och kan få stora effekter för USAs förmåga att i framtiden driva genom sin vilja.
(Ursprungligen utlagd på min molekylärbiologiska blogg.)
Henrik B 
”Något som naturligtvis noteras i huvudstäder som Amman, Riyadh, Islamabad.”
Well, det kanske lär hända något i Islamabad, men knappast i Amman och Riyadh.
* Jordanien har iofs ofta dåligt förtroende för parlamentet, men kungen är väldigt populär. Så, det mesta som kommer att hända där är att kungen utlyser nyval (vilket har hänt några gånger tidigare).
* Saudi är ett rikt land. Hungriga vargar jagar bäst, och rika revolutionärer revolterar inte. Det enda som lär orsaka någon förändring där är på sikt ändrade värderingar i den unga generationen, som urholkar de traditionella värderingarna gradvis. Detsamma gäller liknande diktaturer, som tex Kuwait.
Hej Anders, Jo, jag vet att Saudiarabien är rikt, och att Jordaniens kung har betydligt mer goodwill bland sina undersåtar än Mubarak hade under sina sista år vid makten. Men vad resonemanget handlade om är inte sannolikheten för en revolt i de olika länderna, utan hur mycket regimen kan lita på att USA är beredda att betala tillbaka för tjänster man gjort. Och att de senaste veckornas händelser kraftigt urholkat USAs ”kreditvärdighet” hos den typen av regimer.
Pingback: Historia skrivs i Kairo | Henrik Brändén