Hur ska författarna få betalt?

Vi piratpartister möter ofta frågan hur musiker, författare och filmare ska få betalt ifall det blir tillåtet att dela kultur, och skyddstiderna i upphovsrätten kortas. Och hur vi tror att ny kultur skulle kunna skapas om vår politik blir verklighet. Det är två mycket egendomliga frågor.

boye250För det första skapas den riktigt viktiga konsten nästan aldrig för ekonomisk vinning, utan ur en inre nödvändighet. Man skapar för att man har något man vill dela med sig av. För att man vill att andra ska lyssna, läsa och se. Och ju fler som delar och kopierar ens verk, desto fler når man fram till.

För det andra är svaret på själva frågan mycket enkelt: På samma sätt som de flesta kulturskapare alltid fått betalt. Det har nämligen aldrig varit mer än en liten elit av författare, musiker och filmare förunnat, att kunna leva på de inkomster de får från royalties. För de allra flesta har de bara varit ett mindre tillskott i kassan. Till och med berömdheter som August Strindberg och Karin Boye levde huvudsakligen på brödskrivande: artiklar, beställningsskrivande, recensioner, föredrag mm.

Faktum är att för många kulturskapare kommer en värld med fri kulturdelning att ge ökade möjligheter att tjäna pengar, inte minskade. Mängder av undersökningar visar nämligen att folk inte spenderar mindre pengar på kultur för att de fildelar. Ju mindre pengar bok- och musikälskaren behöver betala till förlagen, desto mer kan de därför spendera på annat. Inte minst på sådant, där författaren och artisten kan göra anspråk på en betydligt större del av kakan.

När kulturskapare börjar inse detta förändras långsamt deras syn på fildelarna, som övergår från att vara tjuvar, som stjäl ens levebröd, till att bli ens viktigaste marknadsförare, som hjälper ens bästa melodier och texter att spridas. Så att fler börjar efterfråga det man kan tjäna pengar på! När de insett detta har flera författare och musiker gått med i Piratpartiet, och många stödjer vår syn på upphovsrätt.

Men låt oss nu vara konkreta. Hur kan du som kulturskapare tjäna pengar om kulturdelningen släpps fri? Låt oss tänka oss att du är en författare, även om det mesta som sägs även gäller för musiker och filmare.

1. Ta betalt för din signatur!
Vad man än tycker om saken är den tid på väg ut, när man kan tjäna mer än småpengar på att sälja sådant som kan kopieras digitalt. Det man kommer att kunna tjäna pengar på är allt det som folk inte kan kopiera från en läsplatta till en annan med ett par knappryckningar.

Vad skulle det kunna vara? Låt oss börja med att snegla på bildkonstärerna. De har i århundraden lyckats övertyga sin publik om att ett signerat exemplar av en kort numrerad tryckt upplaga är värt hundra- eller tusenfalt mer än ett ordinarie tryck.

I samma ögonblick som människor har tillgång till alla texter de vill läsa nästan gratis i en läsplatta är jag övertygad om att de kommer att vara beredda att betala ordentligt för ett signerat, numrerat exemplar ur en kort upplaga av sin favoritbok – i vart fall om den är tryckt på bra papper och ordentligt inbunden, så den inte börjar ramla sönder så snart man öppnar den!

Ifall författaren kan tjäna någon tusenlapp på varje signerat exemplar som säljs på detta sätt räcker det med upplagor om tiotals eller några hundra exemplar, för att komma upp i samma inkomster som författare idag har från sina royalties.

Men ska någon förälska sig i din text måste hen naturligtvis först ha läst den. Och det händer  mycket lättare om hens kompisar fritt får dela med sig av den på nätet.

2. Ta betalt för att möta sin publik
Lek med tanken att Jan Guillou lägger ut hyfsat formgivna versioner av sin nästa bokserie på nätet, fritt för alla att ladda ner. Samtidigt ger han sig ut på en uppläsningsturné genom landet för varje ny bok, där han tar ett par hundralappar i inträde, och varje kväll läser ett kapitel och svarar på några frågor. Och passar på att sälja personligt signerade exemplar av en välbunden utgåva av pappersboken.

Kanske skulle det inte vara riktigt lika trångt med fans som då Bruce Springsteen uppträder på Scandinavium. Kanske skulle han inte tjäna riktigt lika mycket pengar på detta sätt, som då Coq Rouge-serien gavs ut mitt under pappersböckernas glansdagar. Men han skulle definitivt kunna leva på inkomsterna, och få en del över över att lägga undan.

Ty det är något mycket speciellt med det personliga mötet. Något som inte går att överföra vare sig med TV-kameror eller videochattande. Och som definitivt inte går att kopiera med en digital knapptryckning. Det personliga mötet är därför något man kommer att kunna ta betalt för, och något som författare kommer att ta betalt för, när det inte längre blir möjligt att ta få publiken att betala hundralappar för varje ny kopia som görs av den bokstravsrad man totat ihop.

Men för att folk ska vara intresserade av att möta dig måste de ha läst dina böcker, och börjat tycka om dem. Så ju fler som fildelar din bok, desto mer pengar kan du tjäna på en sådan turné.

3.  Brödskrivande
Alla författare kommer naturligtvis inte att kunna försörja sig på uppläsningsturnéer och böckernas motsvarighet till grafiska tryck. Precis som alla författare idag inte klarar av att försörja sig på royalties från sålda böcker.

Således kommer de flesta författare precis som idag att behöva andra inkosmtkällor. Det vill säga olika former av uppdragsskrivande. Till exempel artiklar, broschyrer och kunkapsöversikter för sakförfattaren. Och recensioner, översättningar och TV-seriemanus för den skönlitteräre.

Men ska man få sådana uppdrag så skadar det ju inte att de redaktörer, informatörer och projektledare som beställer sådana alster läst dig, och tyckt om det de läst. Och då skadar det inte att de kunnat ladda ner dina bästa texter gratis.

4.  Se digitala exemplar av dina viktiga texter som reklam för det du kan ta betalt för.
Därmed är vi framme vid den avgörande punkt, som fick mig att sluta oroa mig för min framtida försörjning i en upphovsrättsfri framtid.

De där texterna som varit riktigt viktiga för dig, som du ville att alla skulle läsa: Handen på hjärtat, du fick inte speciellt mycket i royalty för dem, eller hur? Men ändå har de antagligen varit väldigt viktiga för din karriär. De har gjort dig känd, de har givit dig ett ”varumärke”.

Så varför inte flytta dem från den mentala lådan ”texter som jag borde fått mycket mer betalt för” till den mentala lådan ”marknadsföring och varumärkesvård”?

Att marknadsföra sig själv, att sälja in sitt namn och sina texter, är ju något alla skrivande människor alltid gjort utan att tänka på att ta betalt: Uppvakta redaktörer, vifta med fingrarna på coctailpartyn, skriva illa betalda artiklar på prestigefyllda kultursidor, osv .

Men coctailmingel och understreckare i all ära: Vad är det som verkligen gör en författare känd och berömd? Jo att ha åstadkommit en bok, som många läst och tyckt varit bra!

Och när är chansen störst att många läser en nyutkommen bok ? Om den bara kan läsas efter att ha köpts inbunden på bokhandeln för 400 kr? Eller om det är fritt för alla som tycker om den att skicka en kopia till sina vänner?

Och därmed är vi framme vid det viktigaste budskapet i denna bloggpost:

5.  Älska dina fildelare, eftersom de marknadsför dig!
Sluta se fildelarna som tjuvar, som stjäl dina verk! Se dem som dina bästa marknadsförare, som hjälper ditt namn och rykte att spridas över världen!

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Märkt , | 1 kommentar

Medborgarlön är självklar piratpolitik

nyberggratisjobb

Piratpartiet går nu ut med att vi på tio års sikt vill se en basförsörjning eller medborgarlön. Det är jättebra.

Inte i första hand för att jag tror att det skulle vara lösningen på en hotande framtida massarbetslöshet. Den kan delvis vara en synvilla. När jag var arton, och flera tiotal procent av befolkningen fortfarande jobbade med att tillverka prylar, sades det att robotisering och datorisering skulle leda till massarbetslöshet om vi inte införde både sextimmarsdag och medborgarlön. Under de trettio år som gått har effektivisering, datorisering och robotisering och utlejning av produktion till Kina gått fortare än någon kunde ana. Ändå arbetar nästan alla svenskar ännu mer och hårdare än då. Vi är helt enkelt mästare på att uppfinna nya behov, som vi är beredda att betala varandra arbetstid för att fylla.

Medborgarlön behöver vi av en helt annan anledning: Internetrevolutionen och de allt billigare och tätare kontakterna människor emellan har gjort att allt mer av det människor skapar utanför professionella, monetära strukturer får allt bättre kvalitet och allt större värde, så att allt mer av det samhälleligt nyttiga värdeskapandet skapas utanför de monetära systemen och dagens arbetsmarknad. Antagligen för att det blivit så mycket lättare för dem som är hobbyexperter på olika saker att hamna i rätt kombinationer med varandra när de kan leta partners över hela världen och inte bara i den egna byn. DET är den situation som kravet på medborgarlön adresserar.

Med medborgarlön kan helt enkelt människor som har en bra idé om vad de vill göra för mänskligheten eller en del av den börja göra det utan att behöva förnedras av socialtjänst eller ljuga för a-kassan. De kan börja välja att ägna sig åt nyttiga saker, även om ingen just nu är beredd att betala monetära pengar för dem. Det nyttiga värdeskapandet i samhället kommer därför att öka, och mänskligheten bli rikare.

Naturligtvis kommer alltid att finnas några free-riders, som kommer utnyttja systemen för att sitta hemma och spela dataspel och dricka kola, Men de är redan rätt duktiga på att utnyttja och tweeka de system vi redan har, så den kostnaden bär vi redan som det är. Och flera av dem som gjorde det för några år sedan – de är idag framgångsrika dataspelsentreprenörer, som skapat sysselsättning åt tusentals människor. 

Publicerat i Okategoriserade | Märkt | 11 kommentarer

Jämställdhet förutsätter integritet

Rätt tidigt i våras sade en god vän till mig att det var synd att vi i Piratpartiet inte vågat göra vår antirasism till en huvudfråga inför valen, för med antirasismen var F! nu på väg att ta många av de väljare, som dittills tvekat mellan dem och oss. Så illa kunde det väl inte vara, tänkte jag. Men det var det uppenbarligen.

I Uppsala stod vår valstuga under EU-valskampanjen precis invid F!s, och det intryck jag fick när jag stod där var att många av dem som kom för att prata var genuint nyfikna på både oss och F!, och ointresserade gled förbi de gamla partiernas valstugor. Många unga saknade uppenbarligen förtroende för de etablerade partierna, men ville ha ett alternativ som låg långt från SD. De kom och nosade på oss och F!

Med en av NOVUS opinionsmätningar kom svart på vitt: En stor andel av dem som inför EU-valet övervägde att rösta på F! röstade i EU-valet 2009 på PP. Det har fått mig att fundera över hur vi kan övertyga dem som är positivt nyfikna på både oss och F! om att det lila partiet är ett bättre alternativ än det rosa.

x   x   x

Självklart är det då ingen bra idé att gå till frontalattack mot de delar av F!s program, som man kan tycka går lite väl långt. Det fjärmar bara dem som redan är sympatiskt inställda till F!, och gör det omöjligt att nå dem med informationen om varför vi är ännu bättre. Istället bör vi ta fasta på det som förenar, och visa att utan Piratpartiets kamp för integritet och informationsfrihet står sig också jämställdheten slätt.

Ty Piratpartiet slår klart och tydligt fast tanken om allas lika rättigheter och möjligheter, oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, osv. Vi pekar tydligt ut att det finns allvarliga orättvisor kvar, som vi måste göra något åt. Vi delar analysen att problemen inte bara har att göra med enstaka kvarvarande regler som diskriminerar utifrån kön och sexuell läggning, utan att det också har att göra med attityder och med mindre formaliserade men sega ”strukturer”, som gör att mängder av saker i samhället passar icke funktionshindrade ljushyade heterosexuella män bättre än de passar funktionshindrade, än de passar icke-nordeuropeer, än de passar HBTQ-personer, än de passar kvinnor. Och vi delar åsikten att detta måste vi göra något åt.

Och det är just det. Att inte bara tycka illa om det, utan att verkligen göra något åt dessa saker. Det kräver inte bara vilja utan också att man förstår vad som håller på att hända i samhället. Att man förstår  hur makt och kontroll över just informationen blir allt mer central i samhället.

  • Jag fick till exempel för en tid sedan frågan vad PP vill göra för att de med skyddad identitet verkligen ska vara skyddade. Och där är inte den springande punkten kvarvarande manliga strukturer, eller bristande medvetenhet om jämställdhetsfrågor. Där är problemet att det på alla platser och alla nivåer i samhället saknas en grundläggande medvetenhet om integritetsfrågor. Att varken tjänstemän eller politiker fattar att de inför varje litet vardagsbeslut måste fråga sig – vad betyder det här för integriteten? Riskerar någon att skadas av att jag lägger upp den här listan på nätet, gör den här katalogen, skickar ut den här adresslistan, osv.
  • Vi tycker alla att det är förfärligt att hot och trakasserier flyttat in på internet. Men vi som förstår vad internet är inser att vi inte löser det genom massövervakning och särskilda regler mot ”nätmobbing”, utan genom att omskola de poliser som idag jagar fildelare till att istället jaga dem som trakasserar och hotar via nätet.
  • Vi tycker alla att det är viktigt att människor får möjlighet att fritt söka sig fram och utveckla sin identitet. Men bara vi i Piratpartiet begriper att det kräver att man slår vakt om rätten att vara anonym på nätet.  Allt annat skulle begränsa möjligheten både att söka sig fram, och att att nå ut med sina erfarenheter och åsikter kring sådant som familj eller grannar har fördomar om. Till exempel runt sexualitet.

x   x   x

Samtidigt som PP tydligt tar ställning för jämställdhet, så tycks däremot F! i flera av de viktiga frågor som gäller makten över informationen antingen ha ställt sig på de gamla makthavarnas sida, eller försökt sätta sig på två stolar samtidigt:

  • Vill F! till exempel verka för avkriminalisering av fildelning? De skriver visserligen det i sina program, men bara om det kan ske på ett sätt så att kulturskaparna kan fortsätta få betalt ungefär som förut. Så vilken sida ställer de sig på när det gäller?
  • Vill F! stå upp för rätten till anonymitet på nätet? Det står ingenstans i deras program.
  • Vill F! kämpa emot massövervakning av oskyldigas kommunikation – även när makthavarna låtsas motivera övervakningen med kamp mot barnpornografi? Eller stödjer F!  ”Den som har rent mjöl i påsen”-teoremet? Även här är F! otydliga.

Det vi bör försöka säga till dem som funderar på att rösta F! i höst är därför: Frågan är inte om vi ska ha jämställdhet eller integritet. Frågan är om vi bara vill ha det ena med F!. Eller om vi ska ha både och med oss.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , | 1 kommentar

Våra väljare blir äldre, mer välutbildade, mer representativa och oftare invandrade

Så har en kort rapport kommit från den vallokalsundersökning, som gjordes vid EU-valet för några dagar sedan. Där finns spännande saker att notera för Piratpartiet. Flera, som faktiskt går på tvärs mot vad många av oss tagit för givet. Den typiska PP-väljaren är inte längre en ung, svenskfödd datornörd.

Vi missade kvinnorna igen: Undersökningen bekräftar att vi fortfarande är ett parti som främst lockar män. Så långt är allt som vanligt. Bland männen fick vi 4%, bland kvinnor 1%. Det betyder att om vi varit lika bra på att locka kvinnor som på att locka män, så skulle vi haft ett mandat i EU-parlamentet.

Större stöd bland invandrare än svenskar: Riktigt spännande blir det dock när undersökarna frågat var man själv och ens föräldrar är födda. Bland ”infödda” svenskar har vi 2%. Bland första generationens invandrare från andra europeiska länder har vi 4%. Bland första generationens invandrare från utomeuropeiska länder har vi 3%. Bland första + andra generationens utomeuropeiska invandrare har vi 4%. Vi har alltså dubbelt så starkt stöd bland invandrare, som bland infödda svenskar.

Åldersfördelningen jämnas ut: Tittar man på åldersfördelningen bland våra väljare har det skett stora förändringar sedan riksdagsvalet 2010. Visserligen har vi högst siffror bland unga (18-21 och 22-30) – sex procent. (Lika mycket i den första gruppen som den andra.) Men i den mycket större gruppen av 31-50-åringar har vi tre procent. Tillsammans med den procent vi har bland väljare mellan 51 och 65 betyder det att mer än hälften av Piratpartiets väljare idag är över 30 år.

Utbildningsnivån jämnas ut: Kopplat till detta har också utbildningsnivån bland våra väljare jämnats ut. Tidigare har vi haft mycket färre väljare bland dem med avslutad skola och avslutad universitetsexamen, än vi haft i väljarkåren som helhet. Antagligen för att de varit så unga att de helt enkelt inte varit färdiga med sin utbildning. Idag har vi i stort sett samma andel väljare bland dem med avslutad forskarutbildning, som bland dem med avslutad högskoleutbildning, som bland dem som har avslutad gymnasieutbildning, som bland dem med ”bara” grundskola. Två och tre procent hela vägen.

Ungefär lika andel pirater i olika sysselsättningar:  Även när valundersökningen sorterar folk efter sysselsättning ligger vi på ungefär samma nivå i de flesta grupper. Lite högre bland studenter och arbetslösa (5%), och mycket lågt bland jordbrukare (0%). Men annars: Två procent av alla lägre tjänstemän, två procent av alla högre tjänstemän och två procent av alla chefer röstade på oss, och lika stor andel av enmansföretagarna och företagare med flera anställda. Fyra procent av arbetarna, och två procent av arbetare med arbetsledande uppgifter.

Tiden går, de som var unga när partiet bildades är inte lika unga längre, och de som bara var nästan unga närmar sig medelåldern. Snart kommer den första generation ungdomar upp i Ung Pirat-åldern, vars föräldrar är infödda på eller tidiga invandrare till nätet. Internet penetrerar samhället allt djupare, och man behöver inte längre vara ung för att förstå hur det vänder upp och ner på det mesta. Det märks i vilka som kunnat tänka sig att rösta på oss i EU-valet. Det är kanske dags att också låta det märkas i hur vi närmar oss väljarna?

 

Publicerat i Okategoriserade | Märkt | 5 kommentarer

Den nya politiska dimensionen

Just nu är det populärt med ”politiska kompasser”, som placerar in folk och partier dels längs en höger/vänster-, dels en auktoritär/frihetlig axel. De kompasserna är naturligtvis intressanta, men de utelämnar det riktigt viktiga för oss pirater. Den centrala frågan för oss är nämligen vem som ska ha makten över informationen.  Alla enskilda människor, eller stora företag, stater och myndigheter?

Piratpartiets svar på den frågan grundar sig i tankarna om demokrati och allas lika värde: Det är varje människa som själv ska få ha makten över informationen. Det är hon själv som ska avgöra vilken information om henne själv som ska få lagras, delas och spridas. Inte stora IT-företag eller staternas säkerhetstjänster. Den information som människor frivilligt släppt ska sedan vara möjlig för alla att nå, utnyttja, sprida och vidareutveckla. Inte bara för företag som köpt monopol på den.

politisk dimension800Jag är övertygad om att detta är framtidens sätt att ställa de politiska frågorna. För var dag som går blir makten över informationen blir allt viktigare för frågan om makten i samhället. Företagen gör mer vinster idag av att kontrollera varumärken, patent och upphovsrätter än av att äga fabriker. Säkerhetstjänsters samlande av information om allas vårt privatliv kommer att ge dem en gigantisk makt i samhället om den inte bryts.

Det har länge hävdats att den gamla höger/vänsterskalan varit utsliten. Under 1980-talet lanserades en grön skala som komplement. I årets valrörelser används en frihetelig/auktoritär skala. Bägge säger de naturligtvis någonting, men jag tror inte att det är någon av de skalorna som med tiden kommer att ersätta höger/vänsterskalan, som den skala alla refererar till. Jag tror att framtidens skala är en som mäter vem som ska ha makten över informationen i samhället. Alla vi vanliga människor, eller stora företags- och myndighetskolosser. (Eller ännu värre, trasselsuddar där företag och myndigheter går samman.)

Om jag har rätt borde vi designa en politisk kompass som inte mäter mot godtyckligt utvalda frågor i vårt sakpolitiska program, utan fokuserar på ideologiska nyckelfrågor som visar var man ligger längs just ”makten över informationen”-axeln. (Och sedan vore det ju kul om vi kunde hitta på något fränt och slagkraftigt namn på den axeln.)

PS:
Om man är intresserad av politisk filosofi kan man analysera detta med hegelsk dialektik: När klassisk höger och vänster är tes respektive antites uppstår genom konflikten mellan dessa en syntes där makthavarna i de av vänstern älskade statliga institutionerna och makthavarna i de av högern älskade privata företagen allt mer förenas i strukturer (som en del av oss kallar korporativa), och som reaktion mot denna uppkommer en ny antites, piratismen, som ställer de enskilda människornas rättigheter mot både företag och säkerhetstjänster i fokus.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , | 3 kommentarer

Politiken, skolgården och våra sociala media

Nu har valrörelsen till EU-valet kommit igång på allvar. Och det går fantastiskt bra. Vi har valstugor i många städer, och driver valkampanj i ännu fler. Allt fler aktiva strömmar till och jobbar. Intresset bland väljarna är stort, många kommer och frågar, och vi blir inbjudna till skoldebatter som aldrig förut. Våra toppkandidater åker fram och tillbaka mellan TV-soffor och utfrågningar i nationella etermedia, och tillsammans med partiledaren och andra aktiva får vi in debattartiklar på nationella sajter i en takt som aldrig förut. I opinionsmätningarna går det stadigt uppåt, och fortsätter trenden under de veckor som är kvar är inte frågan om vi behåller vår representation i parlamentet, utan med hur många mandat. Till och med vadslagningsfirmorna tror på vår valseger.

Vi har därför alla skäl att vara glada och optimistiska.

Det stora hotet mot en valseger för partiet är inte längre att de andra partierna skulle komma med några fulgrepp, eller att media skulle missgynna oss. Det stora hotet mot en valseger finns nu hos oss själva. För dra er till minnes tiden på skolgården. Var det den som gick och muttrade om hur elaka alla andra är som fick många nya kompisar? Eller den som glatt och entusiastiskt föreslog en massa nya roliga saker att göra?

Så låt oss i våra sociala media (och alla andra ställen där vi pratar med andra) lägga ner föreställningen att vi skulle vara utmobbade av ett etablissemang, som medvetet konspirerar för att missgynna oss. Låt oss sluta ta på oss offerkoftan i långa insinuanta trådar varje gång en skola tolkar de knäppa reglerna för vilka partier som ska bjudas in på ett sätt som är otrevligt för oss. Låt oss sluta tala om konspirationer och särbehandling varje gång en redaktion väljer att inte ta med oss i en diskussion eller utfrågning. Låt oss istället fortsätta prata om vår politik. Om våra idéer, och våra konkreta förslag. Och om att det är vi, som tar EU-frågorna på allvar.

För det är ju alldeles särskilt dumt att låta som loosers just nu, när det går så bra.  När vi är på väg att visa att Piratpartiet inte bara kan vinna utan också försvara representation i ett parlament.  Och när vi därigenom är på väg att skaffa oss ett fantastiskt utgångsläge inför riksdagsvalet.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , | Lämna en kommentar

Vad har journalisterna mot Piratpartiet?

Jag hör mina partivänner fråga gång på gång: Vad är det egentligen med journalisterna?

  • Media rapporterar om Snowdenasvlöjanden. Men bjuder inte in det parti som hela tiden varnat för det han avslöjat. Utan istället representanter från de partier, som lett Sverige in i övervakningssamhället, där de på bästa sändningstid får bortförklara sig och sprida desinformation.
  • Media rapporterar inför EU valet. Om riksdagspartierna, men inte om det parti som var femte största i förra EU-parlamentsvalet, och det parti vars svenska ledamöter utan konkurrens uträttat mest i parlamentet.
  • Tidningar rapporterar om hur stora partierna är i sociala media. Men missar det parti som är störst.
  • Tidningar rapporterar om privata donationer till partier. Men missar det parti som har näst mest privata donationer.

Hela tiden är det ett och samma parti som missas, som inte bjuds in, som inte får synas, som inte får märkas: Piratpartiet.

01-journalist-at-computer

En konspiration, säger somliga partivänner, och man kan nästan se hur de tänker sig att partiledarena, upphovsrättsindustrin, TV-cheferna och de stora drakarnas chesfredaktörer sitter i rökfyllda rum och funderar ut hur man ska radera ut Piratpartiet från kartan. Inkompetens och ignorans, ropar andra, som vill försöka undvika att framstå som foliehattiga. Men ärligt talat, visserligen har vi inte världens klyftigaste kår av politiska journalister i Sverige. Men så klantiga är de faktiskt inte.

Jag att förklaringen är mycket enklare. Nämligen att en stor andel av landets journalister upplever oss som ett hot mot sina egna intressen, därför har ett horn i sidan mot oss, och  utan att vara riktigt medvetna om saken prioriterar bort oss och gaddar sig samman mot oss på ett sätt som lite påminner om hur man utan att vara riktigt medveten om det på ett mobbingliknande sätt ignorerar en besvärlig kollega eller bekant, som ideligen säger en massa saker man verkligen inte vill höra.

För det första handlar sedan mer än ett årtionde en av de mest infekterade fackliga konflikterna mellan journalister och utgivare om ersättning till journalister vid elektronisk publicering. Det är inte bara en abstrakt principiell fråga, utan en som har mycket påtagliga effekter i de flesta frilansande journalisters plånbok. Som för många av dem skulle göra skillnaden mellan kålsallad och ett glas vatten eller entrecote med en flaska gott vin varje onsdagskväll. Våra åsikter och vår retorik kring upphovsrätt skriker i deras ansikte: Era uppdragsgivare ska inte behöva betala er när de använder det ni skrivit.

För det andra har de allra flesta journalister i Sverige – oavsett om de vill erkänna det för sig själva eller ej – ett stort eller litet Jan Guillou-komplex. De drömmer alla om att förutom slit med artiklar man får dåligt betalt för en dag skriva boken som slår, boken som säljer så bra, att de kan leva gott på royaltyintäkterna från den. Eller i vart fall ha dem som buffert och pensionsförsäkring. Därför har journalister lika svårt som skivbolagsdirektörer för att förstå att tiden sprungit ifrån den den slags ekonomiska upphovsrätt, som gjort Guillou till miljonär. De vill tro att det ska vara möjligt att fortsätta tjäna stora pengar på ”boken som slår”, om man bara tillåter polisen ta i lite hårdare mot de tjuvaktiga piratkopierarna. Och sedan kommer vi och säger att polisen inte ska jaga piratkopierarna, utan istället tillåta deras ofog.

Man behöver alltså varken tro på någon stor konspiration, eller på att svenska politiska journalister är odugliga. Det räcker att förstå var de tror att deras egenintresse ligger. Och det ljuger sällan.

Publicerat i Okategoriserade | 16 kommentarer

Varför jag inte blir förvånad när vi kommer in i riksdagen

Jag vet att det är många av mina partivänner som inte tror att Piratpartiet kommer in i riksdagen den här gången heller. Jag ska inte påstå att jag är hundraprocentigt säker på att vi kommer in. Men jag är djupt övertygad om att vi har en ordentlig chans.

Min analys är nämligen följande: För att människor ska bli övertygade behöver man vinna både deras intellekt och deras känslor. För fyra år sedan hade vi ingetdera. De allra flesta var övertygade om att vi i sak hade fel när vi pratade integritet. Man trodde inte på oss. Såg oss som foliehattar. Efter Snowden är den biten i hamn. De allra flesta som följt nyhetsflödet vet att vi hade rätt och att vi har rätt, när vi säger att vi är övervakade. ”Men so what?” frågar de sig. ”Hur skadar det mig?”

Vår situation är därför idag ungefär densamma som Miljöpartiets var under våren 1988. Mängder av vetenskapliga rapporter pekade på en rad olika miljöproblem, och slog fast att det var bråttom att göra något. Massmedia hade rapporterat dem noga. Alla kände till dem. Men vem orkade bry sig? ”Har vi klarat oss så här länge klarar vi oss nog ett tag till.”

Så flöt en massa döda sälar upp i Östersjön under sommaren, och alla misstänkte att det hade något med miljöförstörelsen att göra. Sälar är söta och gulliga, och gör sig bra på bild i tidningar och TV. Miljöpartiets opinionssiffror sköt i höjden, och partiet kom in i riksdagen.

Den dag vi serveras eller hittar ett konkret, hjärtskärande och sött/gulligt offer, som råkat riktigt illa ut på grund av övervakningen – då kan det vända, och vända riktigt, riktigt snabbt. Och eftersom vi nu gjort vårt politiska utvecklingsarbete och vårt organisationsbyggande på riktigt, finns det något som kan fånga upp den storm som då kan komma, något som kan kanalisera det engagemang som väcks. Så att vi inte bara får jättemånga nya medlemmar som stannar ett år, utan fångar upp de väljare och medlemmar som kommer, och får dem att stanna hos oss.

Därför skulle jag inte alls bli förvånad om vi efter höstens val kommer att vara ett av de stora etablerade partierna, som sitter både i EU-parlament och riksdag.  Men då skadar det inte om vi alla spottar i händerna, och tar i en liten aning till.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt | 3 kommentarer