Jämställdhet förutsätter integritet

Rätt tidigt i våras sade en god vän till mig att det var synd att vi i Piratpartiet inte vågat göra vår antirasism till en huvudfråga inför valen, för med antirasismen var F! nu på väg att ta många av de väljare, som dittills tvekat mellan dem och oss. Så illa kunde det väl inte vara, tänkte jag. Men det var det uppenbarligen.

I Uppsala stod vår valstuga under EU-valskampanjen precis invid F!s, och det intryck jag fick när jag stod där var att många av dem som kom för att prata var genuint nyfikna på både oss och F!, och ointresserade gled förbi de gamla partiernas valstugor. Många unga saknade uppenbarligen förtroende för de etablerade partierna, men ville ha ett alternativ som låg långt från SD. De kom och nosade på oss och F!

Med en av NOVUS opinionsmätningar kom svart på vitt: En stor andel av dem som inför EU-valet övervägde att rösta på F! röstade i EU-valet 2009 på PP. Det har fått mig att fundera över hur vi kan övertyga dem som är positivt nyfikna på både oss och F! om att det lila partiet är ett bättre alternativ än det rosa.

x   x   x

Självklart är det då ingen bra idé att gå till frontalattack mot de delar av F!s program, som man kan tycka går lite väl långt. Det fjärmar bara dem som redan är sympatiskt inställda till F!, och gör det omöjligt att nå dem med informationen om varför vi är ännu bättre. Istället bör vi ta fasta på det som förenar, och visa att utan Piratpartiets kamp för integritet och informationsfrihet står sig också jämställdheten slätt.

Ty Piratpartiet slår klart och tydligt fast tanken om allas lika rättigheter och möjligheter, oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, osv. Vi pekar tydligt ut att det finns allvarliga orättvisor kvar, som vi måste göra något åt. Vi delar analysen att problemen inte bara har att göra med enstaka kvarvarande regler som diskriminerar utifrån kön och sexuell läggning, utan att det också har att göra med attityder och med mindre formaliserade men sega ”strukturer”, som gör att mängder av saker i samhället passar icke funktionshindrade ljushyade heterosexuella män bättre än de passar funktionshindrade, än de passar icke-nordeuropeer, än de passar HBTQ-personer, än de passar kvinnor. Och vi delar åsikten att detta måste vi göra något åt.

Och det är just det. Att inte bara tycka illa om det, utan att verkligen göra något åt dessa saker. Det kräver inte bara vilja utan också att man förstår vad som håller på att hända i samhället. Att man förstår  hur makt och kontroll över just informationen blir allt mer central i samhället.

  • Jag fick till exempel för en tid sedan frågan vad PP vill göra för att de med skyddad identitet verkligen ska vara skyddade. Och där är inte den springande punkten kvarvarande manliga strukturer, eller bristande medvetenhet om jämställdhetsfrågor. Där är problemet att det på alla platser och alla nivåer i samhället saknas en grundläggande medvetenhet om integritetsfrågor. Att varken tjänstemän eller politiker fattar att de inför varje litet vardagsbeslut måste fråga sig – vad betyder det här för integriteten? Riskerar någon att skadas av att jag lägger upp den här listan på nätet, gör den här katalogen, skickar ut den här adresslistan, osv.
  • Vi tycker alla att det är förfärligt att hot och trakasserier flyttat in på internet. Men vi som förstår vad internet är inser att vi inte löser det genom massövervakning och särskilda regler mot ”nätmobbing”, utan genom att omskola de poliser som idag jagar fildelare till att istället jaga dem som trakasserar och hotar via nätet.
  • Vi tycker alla att det är viktigt att människor får möjlighet att fritt söka sig fram och utveckla sin identitet. Men bara vi i Piratpartiet begriper att det kräver att man slår vakt om rätten att vara anonym på nätet.  Allt annat skulle begränsa möjligheten både att söka sig fram, och att att nå ut med sina erfarenheter och åsikter kring sådant som familj eller grannar har fördomar om. Till exempel runt sexualitet.

x   x   x

Samtidigt som PP tydligt tar ställning för jämställdhet, så tycks däremot F! i flera av de viktiga frågor som gäller makten över informationen antingen ha ställt sig på de gamla makthavarnas sida, eller försökt sätta sig på två stolar samtidigt:

  • Vill F! till exempel verka för avkriminalisering av fildelning? De skriver visserligen det i sina program, men bara om det kan ske på ett sätt så att kulturskaparna kan fortsätta få betalt ungefär som förut. Så vilken sida ställer de sig på när det gäller?
  • Vill F! stå upp för rätten till anonymitet på nätet? Det står ingenstans i deras program.
  • Vill F! kämpa emot massövervakning av oskyldigas kommunikation – även när makthavarna låtsas motivera övervakningen med kamp mot barnpornografi? Eller stödjer F!  ”Den som har rent mjöl i påsen”-teoremet? Även här är F! otydliga.

Det vi bör försöka säga till dem som funderar på att rösta F! i höst är därför: Frågan är inte om vi ska ha jämställdhet eller integritet. Frågan är om vi bara vill ha det ena med F!. Eller om vi ska ha både och med oss.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , | 1 kommentar

Våra väljare blir äldre, mer välutbildade, mer representativa och oftare invandrade

Så har en kort rapport kommit från den vallokalsundersökning, som gjordes vid EU-valet för några dagar sedan. Där finns spännande saker att notera för Piratpartiet. Flera, som faktiskt går på tvärs mot vad många av oss tagit för givet. Den typiska PP-väljaren är inte längre en ung, svenskfödd datornörd.

Vi missade kvinnorna igen: Undersökningen bekräftar att vi fortfarande är ett parti som främst lockar män. Så långt är allt som vanligt. Bland männen fick vi 4%, bland kvinnor 1%. Det betyder att om vi varit lika bra på att locka kvinnor som på att locka män, så skulle vi haft ett mandat i EU-parlamentet.

Större stöd bland invandrare än svenskar: Riktigt spännande blir det dock när undersökarna frågat var man själv och ens föräldrar är födda. Bland ”infödda” svenskar har vi 2%. Bland första generationens invandrare från andra europeiska länder har vi 4%. Bland första generationens invandrare från utomeuropeiska länder har vi 3%. Bland första + andra generationens utomeuropeiska invandrare har vi 4%. Vi har alltså dubbelt så starkt stöd bland invandrare, som bland infödda svenskar.

Åldersfördelningen jämnas ut: Tittar man på åldersfördelningen bland våra väljare har det skett stora förändringar sedan riksdagsvalet 2010. Visserligen har vi högst siffror bland unga (18-21 och 22-30) – sex procent. (Lika mycket i den första gruppen som den andra.) Men i den mycket större gruppen av 31-50-åringar har vi tre procent. Tillsammans med den procent vi har bland väljare mellan 51 och 65 betyder det att mer än hälften av Piratpartiets väljare idag är över 30 år.

Utbildningsnivån jämnas ut: Kopplat till detta har också utbildningsnivån bland våra väljare jämnats ut. Tidigare har vi haft mycket färre väljare bland dem med avslutad skola och avslutad universitetsexamen, än vi haft i väljarkåren som helhet. Antagligen för att de varit så unga att de helt enkelt inte varit färdiga med sin utbildning. Idag har vi i stort sett samma andel väljare bland dem med avslutad forskarutbildning, som bland dem med avslutad högskoleutbildning, som bland dem som har avslutad gymnasieutbildning, som bland dem med ”bara” grundskola. Två och tre procent hela vägen.

Ungefär lika andel pirater i olika sysselsättningar:  Även när valundersökningen sorterar folk efter sysselsättning ligger vi på ungefär samma nivå i de flesta grupper. Lite högre bland studenter och arbetslösa (5%), och mycket lågt bland jordbrukare (0%). Men annars: Två procent av alla lägre tjänstemän, två procent av alla högre tjänstemän och två procent av alla chefer röstade på oss, och lika stor andel av enmansföretagarna och företagare med flera anställda. Fyra procent av arbetarna, och två procent av arbetare med arbetsledande uppgifter.

Tiden går, de som var unga när partiet bildades är inte lika unga längre, och de som bara var nästan unga närmar sig medelåldern. Snart kommer den första generation ungdomar upp i Ung Pirat-åldern, vars föräldrar är infödda på eller tidiga invandrare till nätet. Internet penetrerar samhället allt djupare, och man behöver inte längre vara ung för att förstå hur det vänder upp och ner på det mesta. Det märks i vilka som kunnat tänka sig att rösta på oss i EU-valet. Det är kanske dags att också låta det märkas i hur vi närmar oss väljarna?

 

Publicerat i Okategoriserade | Märkt | 5 kommentarer

Den nya politiska dimensionen

Just nu är det populärt med ”politiska kompasser”, som placerar in folk och partier dels längs en höger/vänster-, dels en auktoritär/frihetlig axel. De kompasserna är naturligtvis intressanta, men de utelämnar det riktigt viktiga för oss pirater. Den centrala frågan för oss är nämligen vem som ska ha makten över informationen.  Alla enskilda människor, eller stora företag, stater och myndigheter?

Piratpartiets svar på den frågan grundar sig i tankarna om demokrati och allas lika värde: Det är varje människa som själv ska få ha makten över informationen. Det är hon själv som ska avgöra vilken information om henne själv som ska få lagras, delas och spridas. Inte stora IT-företag eller staternas säkerhetstjänster. Den information som människor frivilligt släppt ska sedan vara möjlig för alla att nå, utnyttja, sprida och vidareutveckla. Inte bara för företag som köpt monopol på den.

politisk dimension800Jag är övertygad om att detta är framtidens sätt att ställa de politiska frågorna. För var dag som går blir makten över informationen blir allt viktigare för frågan om makten i samhället. Företagen gör mer vinster idag av att kontrollera varumärken, patent och upphovsrätter än av att äga fabriker. Säkerhetstjänsters samlande av information om allas vårt privatliv kommer att ge dem en gigantisk makt i samhället om den inte bryts.

Det har länge hävdats att den gamla höger/vänsterskalan varit utsliten. Under 1980-talet lanserades en grön skala som komplement. I årets valrörelser används en frihetelig/auktoritär skala. Bägge säger de naturligtvis någonting, men jag tror inte att det är någon av de skalorna som med tiden kommer att ersätta höger/vänsterskalan, som den skala alla refererar till. Jag tror att framtidens skala är en som mäter vem som ska ha makten över informationen i samhället. Alla vi vanliga människor, eller stora företags- och myndighetskolosser. (Eller ännu värre, trasselsuddar där företag och myndigheter går samman.)

Om jag har rätt borde vi designa en politisk kompass som inte mäter mot godtyckligt utvalda frågor i vårt sakpolitiska program, utan fokuserar på ideologiska nyckelfrågor som visar var man ligger längs just ”makten över informationen”-axeln. (Och sedan vore det ju kul om vi kunde hitta på något fränt och slagkraftigt namn på den axeln.)

PS:
Om man är intresserad av politisk filosofi kan man analysera detta med hegelsk dialektik: När klassisk höger och vänster är tes respektive antites uppstår genom konflikten mellan dessa en syntes där makthavarna i de av vänstern älskade statliga institutionerna och makthavarna i de av högern älskade privata företagen allt mer förenas i strukturer (som en del av oss kallar korporativa), och som reaktion mot denna uppkommer en ny antites, piratismen, som ställer de enskilda människornas rättigheter mot både företag och säkerhetstjänster i fokus.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , | 3 kommentarer

Politiken, skolgården och våra sociala media

Nu har valrörelsen till EU-valet kommit igång på allvar. Och det går fantastiskt bra. Vi har valstugor i många städer, och driver valkampanj i ännu fler. Allt fler aktiva strömmar till och jobbar. Intresset bland väljarna är stort, många kommer och frågar, och vi blir inbjudna till skoldebatter som aldrig förut. Våra toppkandidater åker fram och tillbaka mellan TV-soffor och utfrågningar i nationella etermedia, och tillsammans med partiledaren och andra aktiva får vi in debattartiklar på nationella sajter i en takt som aldrig förut. I opinionsmätningarna går det stadigt uppåt, och fortsätter trenden under de veckor som är kvar är inte frågan om vi behåller vår representation i parlamentet, utan med hur många mandat. Till och med vadslagningsfirmorna tror på vår valseger.

Vi har därför alla skäl att vara glada och optimistiska.

Det stora hotet mot en valseger för partiet är inte längre att de andra partierna skulle komma med några fulgrepp, eller att media skulle missgynna oss. Det stora hotet mot en valseger finns nu hos oss själva. För dra er till minnes tiden på skolgården. Var det den som gick och muttrade om hur elaka alla andra är som fick många nya kompisar? Eller den som glatt och entusiastiskt föreslog en massa nya roliga saker att göra?

Så låt oss i våra sociala media (och alla andra ställen där vi pratar med andra) lägga ner föreställningen att vi skulle vara utmobbade av ett etablissemang, som medvetet konspirerar för att missgynna oss. Låt oss sluta ta på oss offerkoftan i långa insinuanta trådar varje gång en skola tolkar de knäppa reglerna för vilka partier som ska bjudas in på ett sätt som är otrevligt för oss. Låt oss sluta tala om konspirationer och särbehandling varje gång en redaktion väljer att inte ta med oss i en diskussion eller utfrågning. Låt oss istället fortsätta prata om vår politik. Om våra idéer, och våra konkreta förslag. Och om att det är vi, som tar EU-frågorna på allvar.

För det är ju alldeles särskilt dumt att låta som loosers just nu, när det går så bra.  När vi är på väg att visa att Piratpartiet inte bara kan vinna utan också försvara representation i ett parlament.  Och när vi därigenom är på väg att skaffa oss ett fantastiskt utgångsläge inför riksdagsvalet.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , | Lämna en kommentar

Vad har journalisterna mot Piratpartiet?

Jag hör mina partivänner fråga gång på gång: Vad är det egentligen med journalisterna?

  • Media rapporterar om Snowdenasvlöjanden. Men bjuder inte in det parti som hela tiden varnat för det han avslöjat. Utan istället representanter från de partier, som lett Sverige in i övervakningssamhället, där de på bästa sändningstid får bortförklara sig och sprida desinformation.
  • Media rapporterar inför EU valet. Om riksdagspartierna, men inte om det parti som var femte största i förra EU-parlamentsvalet, och det parti vars svenska ledamöter utan konkurrens uträttat mest i parlamentet.
  • Tidningar rapporterar om hur stora partierna är i sociala media. Men missar det parti som är störst.
  • Tidningar rapporterar om privata donationer till partier. Men missar det parti som har näst mest privata donationer.

Hela tiden är det ett och samma parti som missas, som inte bjuds in, som inte får synas, som inte får märkas: Piratpartiet.

01-journalist-at-computer

En konspiration, säger somliga partivänner, och man kan nästan se hur de tänker sig att partiledarena, upphovsrättsindustrin, TV-cheferna och de stora drakarnas chesfredaktörer sitter i rökfyllda rum och funderar ut hur man ska radera ut Piratpartiet från kartan. Inkompetens och ignorans, ropar andra, som vill försöka undvika att framstå som foliehattiga. Men ärligt talat, visserligen har vi inte världens klyftigaste kår av politiska journalister i Sverige. Men så klantiga är de faktiskt inte.

Jag att förklaringen är mycket enklare. Nämligen att en stor andel av landets journalister upplever oss som ett hot mot sina egna intressen, därför har ett horn i sidan mot oss, och  utan att vara riktigt medvetna om saken prioriterar bort oss och gaddar sig samman mot oss på ett sätt som lite påminner om hur man utan att vara riktigt medveten om det på ett mobbingliknande sätt ignorerar en besvärlig kollega eller bekant, som ideligen säger en massa saker man verkligen inte vill höra.

För det första handlar sedan mer än ett årtionde en av de mest infekterade fackliga konflikterna mellan journalister och utgivare om ersättning till journalister vid elektronisk publicering. Det är inte bara en abstrakt principiell fråga, utan en som har mycket påtagliga effekter i de flesta frilansande journalisters plånbok. Som för många av dem skulle göra skillnaden mellan kålsallad och ett glas vatten eller entrecote med en flaska gott vin varje onsdagskväll. Våra åsikter och vår retorik kring upphovsrätt skriker i deras ansikte: Era uppdragsgivare ska inte behöva betala er när de använder det ni skrivit.

För det andra har de allra flesta journalister i Sverige – oavsett om de vill erkänna det för sig själva eller ej – ett stort eller litet Jan Guillou-komplex. De drömmer alla om att förutom slit med artiklar man får dåligt betalt för en dag skriva boken som slår, boken som säljer så bra, att de kan leva gott på royaltyintäkterna från den. Eller i vart fall ha dem som buffert och pensionsförsäkring. Därför har journalister lika svårt som skivbolagsdirektörer för att förstå att tiden sprungit ifrån den den slags ekonomiska upphovsrätt, som gjort Guillou till miljonär. De vill tro att det ska vara möjligt att fortsätta tjäna stora pengar på ”boken som slår”, om man bara tillåter polisen ta i lite hårdare mot de tjuvaktiga piratkopierarna. Och sedan kommer vi och säger att polisen inte ska jaga piratkopierarna, utan istället tillåta deras ofog.

Man behöver alltså varken tro på någon stor konspiration, eller på att svenska politiska journalister är odugliga. Det räcker att förstå var de tror att deras egenintresse ligger. Och det ljuger sällan.

Publicerat i Okategoriserade | 16 kommentarer

Varför jag inte blir förvånad när vi kommer in i riksdagen

Jag vet att det är många av mina partivänner som inte tror att Piratpartiet kommer in i riksdagen den här gången heller. Jag ska inte påstå att jag är hundraprocentigt säker på att vi kommer in. Men jag är djupt övertygad om att vi har en ordentlig chans.

Min analys är nämligen följande: För att människor ska bli övertygade behöver man vinna både deras intellekt och deras känslor. För fyra år sedan hade vi ingetdera. De allra flesta var övertygade om att vi i sak hade fel när vi pratade integritet. Man trodde inte på oss. Såg oss som foliehattar. Efter Snowden är den biten i hamn. De allra flesta som följt nyhetsflödet vet att vi hade rätt och att vi har rätt, när vi säger att vi är övervakade. ”Men so what?” frågar de sig. ”Hur skadar det mig?”

Vår situation är därför idag ungefär densamma som Miljöpartiets var under våren 1988. Mängder av vetenskapliga rapporter pekade på en rad olika miljöproblem, och slog fast att det var bråttom att göra något. Massmedia hade rapporterat dem noga. Alla kände till dem. Men vem orkade bry sig? ”Har vi klarat oss så här länge klarar vi oss nog ett tag till.”

Så flöt en massa döda sälar upp i Östersjön under sommaren, och alla misstänkte att det hade något med miljöförstörelsen att göra. Sälar är söta och gulliga, och gör sig bra på bild i tidningar och TV. Miljöpartiets opinionssiffror sköt i höjden, och partiet kom in i riksdagen.

Den dag vi serveras eller hittar ett konkret, hjärtskärande och sött/gulligt offer, som råkat riktigt illa ut på grund av övervakningen – då kan det vända, och vända riktigt, riktigt snabbt. Och eftersom vi nu gjort vårt politiska utvecklingsarbete och vårt organisationsbyggande på riktigt, finns det något som kan fånga upp den storm som då kan komma, något som kan kanalisera det engagemang som väcks. Så att vi inte bara får jättemånga nya medlemmar som stannar ett år, utan fångar upp de väljare och medlemmar som kommer, och får dem att stanna hos oss.

Därför skulle jag inte alls bli förvånad om vi efter höstens val kommer att vara ett av de stora etablerade partierna, som sitter både i EU-parlament och riksdag.  Men då skadar det inte om vi alla spottar i händerna, och tar i en liten aning till.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt | 3 kommentarer

Från en procent till riksdagsparti på sex månader!

För några dagar sedan satte jag nästan kaffet i halsen till frukosten. Jag hade slagit upp min morgontidning, och där presenterades den senaste SIFO-mätningen inför riksdagsvalet. Övriga partier hade stigit till 2,5%. Av dem hade Feministiskt Initiativ stigit till 1,4%. Grattis F!

De siffrorna är inte bara trevliga för dem utan också för oss. 2,5 minus 1,4 är såvitt jag kan räkna 1,1, och det betyder (om inget otäckt hänt med stödet för Svenskarnas Parti) att bara enstaka tiondelar skiljer oss åt. Dvs att enstaka tiondelar återstår tills opinionsinstitut börjar redovisa även oss.

Snart är också EU-valrörelsen igång på allvar. Då kommer vi att släppas in i de stora debatterna och utfrågningarna. Vi kommer att synas och märkas. Vi kommer att få möjlighet att i radio och TV förklara våra frågor, och visa att vi kan leverera. Klarar vi av att förvalta de möjligheterna har vi goda chanser att framstå som ett attraktivt alternativ även inför riksdagsvalet.

x   x   x

Fast egentligen är det för djäkligt att våra siffror inte är mycket bättre. Att det blivit så är tyvärr inte egendomligt. När Snowdenaffären briserade intervjuades alla möjliga och omöjliga politiker om saken, men inte vi som i två valrörelser varnat för att just detta skulle ske. När supervalåret startade valde media att bara granska och skildra de partier som sitter i riksdagen – fastän supervalåret börjar med ett EU-val. När EU-valet nu kryper allt närmare ligger medias fokus på rikspolitik och riksdagspartierna.

Man behöver inte tro att det finns något medveten konspiration eller ens medvetet missgynnande för att undra om det kan vara så att många journalister har ett särskilt horn i sidan mot just oss. Kan det möjligen vara så att många journalister uppfattar sig som författare in spe, och drömmer om att likt Jan Guillou kunna avsluta sitt liv med ett trevligt antal royaltymiljoner på banken? En dröm, som de föreställer sig att vår politik skulle krossa?

x   x   x

Men det hjälper inte att gräma sig. Självömkande klagosånger över medias illvilja imponerar inte på några väljare. De enda som kan göra något åt saken är vi själva.

Först och främst måste vi därför lägga in en ännu högre växel i EU-valkampanjen. Förklara varför EU-valet är viktigt. Visa att vi vill använda EU till att lösa riktigt viktiga problem. Och visa att våra parlamentariker redan fått viktiga saker gjorda. Vi levererar.

Därför är det skönt att veta att kampanjmaterialet till EU-valet har åkt på tryck, och kommer den fjärde april. Det kommer att finnas på valupptakten den femte, så man ska kunna bära med sig buntar därifrån, att använda i väntan på lådor med posten. Och för alla dem som vill ha något fräscht att sprida redan innan dess har affischer och flyers med ”storebror” kommit.

Det är också skönt att se att det är ordentligt drag i spridandet av affischer och flyers. Det märks både i Facebookgruppen, där folk berättar vad de gjort, och på Piratshoppens karta över varifrån beställningar kommit av kampanjmaterial. (Prickarna täcker en mycket stor del av landet, inklusive områden där vi i ledningen inte har någon aning om vilka som kan vara aktiva.)

Det är skönt att veta att pynt till bloggar och sociala media tagits fram, och att de används flitigt. Att memer och filmsnuttar skapas, delas och sprids. Att ett insändarnätverk har startats, och att aktiviteten på debatt- och insändarsidor är högre än den någonsin varit. Att EU-valmanifest och en sammanställning av vad vi uträttat i EU-parlamentet finns på hemsidan, som inspiration för dem som vill blogga, skriva insändare och göra bilder.

När parlamentarikerna kommer hem och börjar turnéra blir det naturligtvis ännu mera drag. Allra mest i anslutning till de stora utfrågningarna och debatterna med dem.

Det är helt enkelt skönt att se att själva arbetet med kampanjen går i stort sett som vi planerat och förutsett, och beslutat om i valplanen i höstas. Det enda som inte riktigt gått som vi tänkt är att jag blivit försenad med valcirkeln. Men förhoppningsvis kommer vi att kunna ha den som en snabbkurs innan valspurten drar igång.

x   x   x

Sedan är inte EU-valet allt, även om det är väldigt viktigt. I september kommer ett riksdagsval, och val till kommuner och landsting. På alla de ställena fattas mängder med beslut som har med våra frågor att göra: FRA-lag, journalsystem, låssystem till äldreboenden, drogtester på skolor – listan kan göras hur lång som helst.

Därför är det roligt att omröstningen i vintras gav oss en riksdagslista med mycket hög kvalitet på kandidaterna, och samtidigt en underbar mix av olika åldrar, olika delar av landet, olika yrken och olika personlighetstyper. Nästan ännu roligare är att vi kommer att slå det ambitiösa mål vi satte upp i höstas, att ha lokala föreningar som ställer upp i lokala val i mer än 30 olika kommuner och landsting. Bara under de närmaste fem dagarna är sådär tio möten planerade för att anta listor.

Det tycks bli så att vi ställer upp i valen till alla de stora landstingen, och flera av de mindre. Vi ställer upp i kommunvalet i de flesta av landets tio största kommuner, i de flesta större studentstäder, och i många mindre kommuner. På många håll ställer vi inte bara upp med listor med en handfull namn, utan med långa listor, med många kandidater, som är ordentligt taggade, och har god politisk förmåga och erfarenhet.

Många lokala föreningar har redan skrivit egna kommunal- eller landstingspolitiska program. Andra är mitt i arbetet. Till sitt stöd har de mallar, med alla ställningstaganden partiet tagit centralt, som har bäring på lokal politik.

Jag tror inte vi ska underskatta vad de lokala valen betyder för att sporra folk att aktivera och engagera sig under valrörelsen. Och vi ska inte underskatta vad det kommer att betyda för partiet att ta sig in i kommuner och landsting, så att många partivänner kan engagera sig i konkret politiskt förändringsarbete – inte bara några enstaka i Bryssel och några tiotal i Stockholm.

Och tro inte att vi glömt riksdagsvalet. Redan innan beställningen av EU-material gick till tryck började våra begåvade materialproducenter arbeta med riksdagsvalskampanjen. Vårt samlade partiprogram ligger på hemsidan, och kommer finnas i tryck om några veckor. Till riksdagsvalet behöver inte valcirkeln bli försenad. Och då kommer vi att ha all den uppmärksamhet vi fått från EU-valet i ryggen.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Därför är EU-valet viktigt

Om drygt två månader är det val till EU-parlamentet. Det är ett mycket viktigare val än många journalister verkar föreställa sig.

  • EU spelar en allt större roll i världen. Det märker vi inte minst denna vinter, när de stora världspolitiska händelserna kretsat kring Ukrainas önskan att närma sig EU, de villkor EU ställer för detta, Rysslands reaktioner på de villkoren, och EUs svar på Rysslands reaktioner.
  • EU spelar en allt större roll för det politiska arbetet på hemmaplan i Sverige. Mer än 2/3 av den lagstiftning som går genom riksdagen bestäms eller berörs av de beslut som fattas i EU. Någon har räknat ut att hela 40% av de beslut ett kommunfullmäktige fattar påverkas av beslut och regler, som EU tagit.
  • EU-parlamentet har stor makt och mycket inflytande över de beslut, som tas i EU-maskineriet. Inte lika mycket makt som riksdagen har i Sverige, men betydligt mer än när Sverige gick med i EU. Nästan alla viktiga beslut passerar idag parlamentet. Parlamentet kan både stoppa och kraftigt knåda om förslag som kommit från resten av EU-maskineriet.

Detta sista har våra piratpartister i parlamentet utnyttjat, och lyckat få med sig tillräckligt många av sina kollegor för att åstadkomma verkliga förändringar. Allt från undantag från korkade upphovsrättsliga regler för böcker åt blinda, tillstånd för bibliotek och arkiv att digitalisera och lägga ut ”herrelösa verk”. Över uttryckliga skrivningar att det ska vara tillåtet att använda varumärken i satir, samhällskritik och konsumentupplysning, och att vi stoppade ett förslag som skulle tvingat nätoperatörer att stänga av folk utan rättslig prövning,  bara för att upphovsrättsindustrin misstänkte att de fildelade. Till att de tillsammans med aktivister över hela Europa fick parlamentet att stoppa ACTA-avtalet.

Vår röst är din röst

Men vi ställer inte upp i valet för att spegla oss i glansen från allt Christian och Amelia redan uträttat. Vi ställer upp för att det finns så mycket mer viktigt att göra.

1) Försvara allas vår personliga integritet, och makten över våra personuppgifter till exempel. Parlamentet diskuterar just nu ett förslag till ny alleuropeisk lagstiftning, som kommer att ersätta vår personuppgiftslag. Ska det bli ett regelverk som verkligen tvingar sociala mediaföretag att fråga oss om lov innan de lagrar en massa data om oss, samkör och säljer vidare? Eller ska det bli en lag full av kryphål? Det avgörs av oss alla, när vi röstar i EU-valrörelsen. Piratpartiets parlamentariker har kämpat hårt mot de sociala emdiaföretagens lobbyister. De stora svenska partiernas parlamentariker har lagt sig platt för dem.

2) Se till att vi får möjlighet att dela kultur utan att riskera astronomiska fantasiskadestånd och prickar i brottsregistret. Ute i Europa fattar faktiskt allt fler att upphovsrätten är trasig, och att det behövs en rejäl reform. Ska den reformen göra det tillåtet att fildela för eget bruk? Eller ska den fyllas med beställningar från Hollywood med ytterligare medel för polis att jaga fildelare? Det beror på om vi skickar Amelia, Christian, Anna och Gustav Nipe till EU-parlamentet från Sverige. Eller Isabella Lövin.

3) Och naturligtvis att stoppa alla nya försök från USA att tvinga på EU och andra länder en massa fula metoder att jaga piratkopior och piratkopierare, genom att stoppa in reglerna i handelsavtal, som förhandlas fram i hemlighet, så det inte blir någon ordentlig debatt om förslagen, och man sedan tvingas ta ställning inte till varje förslag på sina egna meriter, utan till ett jättepaket. Det senaste förslaget heter TIPP. Och när vi stoppat det också kommer säkert ytterligare ett försök innan mandatperioden är över.

Tyvärr verkar inte media vilja diskutera de verkligt stora frågorna i EU-politiken, utan låter de etablerade partierna tjafsa vidare om rikspolitik även inför EU-valet. Så mycket bättre för oss. För väljarna är faktiskt mycket klokare än de etablerade partiernas strateger inbillar sig. De kommer att lyssna, när vi börjar diskutera med dem om de viktiga saker, som EU-valet faktiskt handlar om.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt | 1 kommentar