Ansa och komplettera Piratpartiets sakpolitik

Det har i en del Facebookgrupper kring Piratpartiet dykt upp en diskussion om hur man kan beskära och hyfsa partiets sakpolitik. En del argumenterar för att vi måste göra en stor utrensning, att breddningen släpat in en massa stinkande bråte som nu måste ut. Själv tycker jag att de flesta av våra sakpolitiska ställningstaganden har en god förankring i partiets grundläggande tankar om informationens ökade betydelse, integritet, öppenhet, rättssäkerhet och varje människas rätt till värdighet och makt att själv definiera vem och hur hon vill vara. Sedan finns en del ställningstaganden som har svag sådan koppling, men behövs för att vi inte ska stå helt svarslösa i frågor som är centrala i valkampanjerna. Bara en liten andel av ställningstagandena tycker jag kan och bör skäras bort. Samtidigt upplever jag att det fortfarande finns ett par viktiga hål, där vi behöver utveckla och fördjupa vår politik.

Efter det vårmöte som just avslutats har jag sammanställt en uppdaterad version av listan över de sakpolitiska ställningstaganden mötet antagit. Den kan man hitta här! De ställningstagandena är själva grundbultarna i partiets åsiktsbyggen, de är vad medlemsmötet bestämt att partiet ska tycka. Men eftersom de inte sällan blivit överlappande och lite klunsigt formulerade har styrelsen sammanställt de flesta av ställningstagandena till sakpolitiska program, som förts ihop med principprogrammet till en liten skrift, som vi kallar för Partiprogram, och som hade strykande åtgång under valrörelserna.

I en av Fb-trådarna skrev jag en längre sammanfattning om hur jag ser på de olika politikområdena, och vilka grupper av ställningstaganden jag tror skulle må bra av att ses över. För att den texten inte bara ska försvinna ner i det bottenlösa träsket av gamla Fb-trådar kopierar jag in det jag skrivit här också. Jag kommenterar politikområdena i den ordning och den indelning de finns i listan över sakpolitiska ställningstaganden.

x  x  x

Ställningstagandena om integritet tycker jag kan vara kvar allihopa. Möjligen har jag blivit tveksam till formuleringen om videokameror i äldrevården. Digital infrastruktur begriper jag inte väl nog för att ifrågasätta den kollektiva visdomen bakom besluten hos vår kunniga och engagerade medlemskår. Vad gäller immaterialrätt likaså, bortsett från att jag tror det vore bra att återgå till vår tidigare linje om fem års skyddstid, inte den nya med ett års. Möjligen skulle en del detaljpilllande i patentsystemet kunna tas bort nu när vi vill avskaffa det helt. Några ställningstaganden om informationspolitik överlappar visserligen varandra på ett irriterande sätt och skulle därför i princip må bra av att skrivas om till något färre ställningstaganden. Men vi har fått ihop skrivningar i programmen som fungerar, och min erfarenhet är att varje försök att rensa i råttboet av ställningstaganden i sådana här situationer i slutänden bara leder till att man får ännu fler överlappande ställningstaganden att förhålla sig till.

Om styrelseskick vore det snyggt om vi kunde minska omfånget och detaljnivån i de ställningstaganden som omvärlden uppfattar som partiegoistisiska, dvs de som handlar om pengar och mandat till små partier. Vi skulle kunna slå fast ett par principer om rättvisa, istället för att ha ett separat utförligt ställningstagande om var och en av de orättvisor vi mött. På ett liknande sätt ger detaljnivån i våra åsikter om hur misstänkta brottslingar ska behandlas – särskilt när det jämförs med bristen på detaljnivå i våra åsikter om barnomsorg – lätt intrycket att vi är den politiska grenen av yrkesbrottslingarnas riksförbund. Vi kan ha tydliga principer och konkreta exempel om en rättsäker och human rätts- och kriminalpolitik utan att ge intryck av att alla våra aktiva har stor erfarenhet av att bli illa behandlade av rättssystemet.

I delar av bibliotekspolitiken har vi en härva av ställningstaganden, som inte varit helt lätt att smidigt förena med varandra när man skrev ihop sakpolitiskt program. (Förenklat kräver vi lite för många olika sätt samtidigt att garantera alla tillgång till allt, vilka inte alltid är så lätta att på en och samma gång förena med varandra och med verkligheten.) Området skulle därför må bra av en lätt upprensning, men samtidigt vet jag att det här finns många ömma tår och starka viljor som är engagerade i frågan, så jag fruktar även här att varje försök att avskaffa och förenkla ställningstaganden leder till en ännu värre härva än den vi redan har. I övrigt tycker jag att kulturpolitiken är bra, även om jag inser att de som har en nyliberal grundhållning eller en smal syn på vad som är vår kärna ogillar principen om samhälleligt ansvar för en kulturell infrastruktur, som ska garantera att det fortsatt kommer att finnas produktioner att spela in och dela.

Vad gäller mångfald och migration säger en halva av mig att det inte skulle vara så tokigt om man kunde minska detaljnivån i många ställningstaganden, men den andra halvan påpekar att det i dessa frågor tydligare än i många andra är just i de konkreta detaljerna djävulen sitter. Så jag är skeptisk till att man kan få något som inte bara är en samling välvilliga plattityder utan att vara ungefär så konkreta som vi idag är.

Avsnitten om utbildning och forskning tar tydligt sin avsats i vår syn på kunskap, ”rättsäkerhet”, upphovsrätt och våra insikter om ITs frigörande kraft. Både här och i vårddelen finns ställningstaganden som bygger på en modern vetenskaplig syn på psyket, där man avvisar den gamla platonska och religiösa uppdelningen i kropp och själ, och ser psykiska problem som likvärdiga med andra kroppsliga åkommor som tandvärk och allergier. I mina ögon är det ett självklart uttryck för vårt bejakande av kunskap och vetenskap, men jag vet att det finns partimedlemmar som tycker annorlunda.

Vad gäller vård tar vi både ställning för offentligt finansierad vård och för valfrihet och en mångfald av vårdgivare. Här har vi tagit ställning i en fråga där vår egen ideologi inte ger tydlig vägledning, och vi har gjort det genom att inta en ”lagom”-position i relation till andra partier. Jag tror inte vi kommer undan svar på de frågorna i valrörelser, och eftersom vår ideologi inte ger självklara svar är det klokt att välja svar som inte retar upp folk i onödan. I övrigt tar våra ställningstaganden avsats i vår syn på vetenskaplighet, integritet, transparens och värdighet åt den enskilde. Vad gäller äldrevård och funktionshinder har medlemsmötet tagit en lång rad ställningstaganden, som inte bygger så mycket på den specifikt piratiga synen på information, utan på social ömhet, alternativt en helig vrede över att äldre och funktionshindrades värdighet inte beaktas tillräckligt i vården. Här finns alltså saker att rensa ut för dem som tycker det är viktigt att man ska kunna se en direkt koppling mellan en gammal kärnfråga och ett sakpolitiskt ställningstagande. Såvida inte vi fördjupar vår diskussion om begreppet integritet för äldre och funktionshindrade, och låter den få en bredare innebörd än vi hittills gett den. Själv tror jag bilden av partiet i längden mår bra av att ställningstagandena finns kvar. (Väl medveten om att det bara betyder att jag tycker det är bra om partiet fortsätter attrahera dem som tycker ungefär som jag om de sakerna, och om avvägningen mellan skattenivåer och människans eget ansvar för sådant.)

Innovation och arbete tycker jag på ett mycket bra sätt ger förslag om hur man som kunskapsparti ser på de utmaningar samhället står inför. Jag tycker också att de partivänner har rätt som menar att PP ska ta som sin uppgift att företräda den unga generation som mycket mer sällan än sina föräldrar får fasta jobb i ungdomen, utan istället hoppar mellan projektanställningar, bemanningsföretag, egna firmor och korta vikariat, och upptäcker att de flesta samhällssystem är riggade för den verklighet de andra, de fast anställda, lever i.

Energi och miljö kan man naturligtvis fundera om Piratpartiets grundvärderingar över huvud taget har något att säga om. Jag tror personligen att vi är rökta i varje valrörelse om vi inte har svar på väljarnas frågor där, och de svaren ligger hyfsat nära det miljöromantiska konsensus, som utvecklats i svenskt samhällsliv. Trots det försökte jag för några år sedan föreslå att vi skulle ta som våran nisch just vetenskaplighet, att vi ska försöka stå emot vad som för tillfället ordas och stormas mycket om medialt, och titta på vilka miljöproblem vetenskapen pekar ut som de allvarligaste, och vilka metoder vetenskapen pekar på som möjliga för att lösa dem. Det projektet kraschade dock, bland annat eftersom det inte fanns konsensus i partiet om vad vetenskapen egentligen har att säga i klimatfrågan, och för att det riskerade leda till synpunkter om privatbilism som var oacceptabla för partivänner i glesbygdslän. Det gör att partiets miljöpolitik idag i hög grad är präglad av att man tycker en del av det som är allmängods att tycka idag. Det räckte för att vi i de frågorna skulle komma helskinnade genom valrörelserna, men det här är en fråga där jag tror vi skulle kunna göra betydligt bättre ifrån oss med en omstart, där vi börjar med att ena oss om några principer att bygga från.

Vår ekonomiska politik består av tre delar. (1) En där vi passar om skatternas och socialförsökringssystemens nivåer, och istället menar att det viktiga är att systemen görs mer enhetliga, förutsägbara, överblickbara och rättssäkra. Vi kan leva både med små höjningar och små sänkningar, om vi får genom strukturreformer, som gör systemen rättvisa. Och så ska budgeten vara balanserad över konjunkturcykler. Det tror jag är en bra avvägning som gör att vi har något väsentligt att säga när vi får frågor om skatter och socialförsäkringar, samtidigt som det vi säger tar sats i våra grundläggande värderingar att individer står över systemen, och vår förståelse av att alla människor inte längre har samma fasta jobb nästan hela sitt vuxna liv. (2) En del där vi tar ställning för frihandel, fri konkurrens och mot olika uttryck för det många kallar korporativism. Den delen ser jag som central och självklar för partiet (även om jag ogillar det sättet att använda ordet korporativism). (3) En del som emmanerar ur en grupp medlemmars djupa intresse för penning- och finanspolitik, där jag tror att tanken är att sättet banker idag fungerar gör dem till en maktkloss, som behöver förses med koppel för att grundtankarna bakom (2) ska upprätthållas. Jag tycker dock att kopplingen mellan våra detaljerade förslag och eventuella sådana tankar måste bli betydligt tydligare och mer övertygande för att vi ska ha kvar det hela. Här kan jag alltså tänka mig att rensa.

Bostadspolitik har inte världens starkaste koppling till våra kärnfrågor, men är ett betydande problem för många i de grupper där vi har våra kärnväljare. Av rent taktisk anledning tror jag därför vi ska vässa vår bostadspolitik, inte kasta ut den, och se till att vi till nästa val har en tillräckligt vass politik för att ha den i partiprogram och eventuellt också valmanifest.

Utrikes- och försvarspolitiken är hyfsat väl förankrad i våra grundvärderingar, och jag tror inte vi ska bygga ut den annat än möjligen – om det finns enighet om saken – tydligt markera mot ett NATO-medlemskap, men utan antiamerikansk retorik. Möjligen skulle man kunna minska antalet ställningstaganden som anger olika mål på olika nivåer för vårt försvar – dagens program blir lite löjligt med en lång hierarki av målsättningar följt av väldigt lite om hur de målen ska uppnås.

I konsumentpolitiken är vi rätt nära den punkt där man kan skriva ihop ställningsstagandena till ett sammanhängande program, som skulle ha tydligt fäste i partiets kärnfrågor och grundläggande värderingar. Möjligen skulle detaljnivån kunna minskas lite här och där.

Vad gäller rymdpolitiken tycker jag personligen att den kunde utgå, men det inser jag att jag aldrig kommer att få stöd för. Här går min personliga skepsis mot rymdromantiken på tvärs med delar av partiets själ, och jag vet hur viktigt det är för en rörelse att få vårda sina heliga reliker. Hela avsnittet om föreningsbidrag kom sig av en i mina ögon barnslig aversion mot att religiösa organisationer precis som en massa andra grupper av organisationer fick specialriktade bidrag. Jag blir gladast om hela uppsättningen ställningstaganden skrotas i klump. Djurskydd är inget jag personligen tycker är centralt, men jag inser att om vi gjorde mina personliga åsikter i frågan till partiets skulle stora delar av den unga generationen lämna partiet.

x  x  x

För säkerhets skull vill jag också påpeka att vad jag tycker i sak inte på något sätt påverkar hur jag hanterar dem på medlemsmötet. Varje plikttrogen mötesordförande klubbar mängder med beslut hen ogillar.

Annonser

Om Henrik B

Molekylärbiolog. Science writer. Piratpartist.
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s