Nu går vi vidare mot 2018

Under den valkampanj som tog slut igår har mängder av piratpartister gjort ett fantastiskt jobb. Hundratals kämpar har sett till att våra valsedlar nått vallokalerna för bortåt 98% av väljarna. Lika många har spridit material i brevlådor, affischerat, stått i valstugor, delat ut flygblad, spridit vårt budskap i sociala medier, skrivit insändare och övertygat vänner, bekanta och arbetskamrater om att rösta pirat. Andra har hjälpt till mer bakom kulisserna, med att utforma kampanjmaterial, få ordning på hemsidan, skriva presentationer av vår politik, svara på mängder av frågor från väljare, svara på enkäter, svara i telefon, jaga valsedelsutdelare och inte minst hålla kontakt med en massa människor och hålla ihop alla de olika sakerna så att de hakat i varandra smidigt. Det finns många jag skulle vilja nämna. Men det skulle fylla all plats för det här blogginlägget, och ändå skulle jag då missa massor av partivänner som gjort minst lika fantastiska insatser, fast på ställen där mina ögon inte varit. Så till er alla som jobbat och kämpat, oavsett om jag sett er eller ej: Jättemycket tack!

Men fast så många arbetat så mycket och så hårt har det inte räckt hela vägen fram. När jag skriver detta ser det ut som om vi inte tar oss in i någon kommunfullmäktigeförsamling, och vi tycks inte komma över den hela procent i riksdagsvalet, som skulle gjort att vi sluppit arbetet med att köra ut valsedlar i nästa val.  Det är naturligtvis en stor besvikelse. Våra frågor är ju så viktiga, och de etablerade partierna bryr sig så lite om dem, att Sverige verkligen hade behövt pirater runt om i  beslutande församlingar, som värnat informationsfriheten, integriteten och rätten att vara den man är. Men Feministskt Initativ lyckades i detta val rycka åt sig rollen som den huvudsakliga utmanaren mot etablissemanget. De vågade där vi tvekade göra antirasism och allas lika rättigheter till en huvudfråga, och ryckte därmed åt sig en stor del av våra tidigare kärntrupper bland gymnasieelever och studenter.

Vi måste nu använda de fyra år som återstår till valet 2018 för att utveckla vår politik och vår organisation, så att vi i nästa val kan ta oss in i riksdag, landsting och kommuner.

Den politiska utveckling som startat måste fortsätta. Istället för att stirra oss blinda på en handfull sakfrågor som var heta för åtta-tio år sedan måste vi ta sats i och bli bättre på att formulera vår ideologi, och konsekvenserna av den. I ett informationssamhälle handlar de viktiga frågorna om makten över informationen. Med vår människosyn är det självklart att vi vill att den makten ska ligga hos alla de vanliga människorna. Vår uppgift är därför att mejsla ut tydliga svar på var den makten ska ligga i en digitaliserad värld, och vad det konkret betyder för kulturen, på skolorna, i sjukvården, för bilverkstäder, på arbetsplatser, i företag – ja överallt. Breddningen av vår politik  ska fortsätta ta sats i våra politiska kärnfrågor, och handla om hur vi på alla håll i samhället och alla delar av människans liv ska försvara varje människas rätt att vara och vara stolt över den hon är, att själv ha kontroll över informationen om henne själv, och samtidigt ha samma rätt som andra att att använda den information som andra delat med sig av.

Ett ekosystem av helt och delvis sympatiserande organisationer. Under de fyra år som gått sedan jag gick med i partiet (strax innan förra riksdagsvalet) har partiets organisation blivit ojämförligt mycket starkare och stabilare. Men det räcker inte. Vi står alltför ensamma. Man behöver kompisar att spela med för att göra avtryck – det inser alla som funderat över anledningen till socialdemokratins och arbetarrörelsen starka ställning i samhället:  Intresseorganisationer som kräver ungefär samma sak som partiet. Tankesmedjor som skriver rapporter som partiet kan ta inspiration och hämta stöd från. Och så vidare. Somliga mycket närstående, andra med bara en del åsikter och värderingar gemensamt. Under de senaste åren har vi börjat det arbetet och etablerat kontakter med bibliotekariernas organisationer och RFSL. Men vi behöver många kompisar, inte bara några få. Så under åren som kommer bör vi välkomna och stödja bildandet av organisationer, nätverk, folkhögskolor, tankesmedjor mm, som vill verka i ungefär samma riktning som vi. Och vi måste fortsätta närma oss stora existerande organisationer, t ex för yrkesgrupper som förstår vårt arbete med informationsfrihet och upphovsrätt, och för andra grupper som delar vårt engagemang för allas rätt att få vara och respekteras som dem de är. Exempelvis kanske lärarorganisationer och psykosocialt funktionshindrades föreningar.

Erövra fler yrkesgrupper. Många av dem som var första generationens infödda på internet är dag vuxna. De var unga då partiet bildades, och unga vuxna när vi skördade våra första framgångar. Men idag är många av dem vuxna. Vi måste därför vända oss inte bara mot unga elever och studenter, utan även mot dem, som redan är etablerade på arbetsmarknaden. Vi har redan arbetat upp ett stort stöd bland IT-tekniker och bibliotekarer i alla åldrar. Vi behöver nu gå vidare och få fler yrkesgrupper att förstå att vi har svaren på viktiga frågor de möter: lärare, museifolk, människor i vården osv. Personligen misstänker jag att lärare kan vara rätt lågt hängande frukt: De märker varje dag i sitt arbete hur trasig upphovsrätten är, och många av dem delar vår kunskapssyn. Pirater är inte längre mest tonårspojkar. Pirater finns nu i alla åldrar, överallt i samhället. Här måste partiet hänga med.

Skaffa egna kanaler. För fyra och fem år sedan hade vi fantastiska möjligheter att nå ut med våra idéer genom att blogga, pinga de tidningsartiklar vi länkade, och vara aktiva i kommentarsfält. Men idag är kommentarsfälten stängda, tidningarna listar inte längre som förut blogginlägg med länkar till en artikel, och på webben 2.0 bildas bubblor av likasinnade, så att mycket av vår aktivitet på nätet inte uppfattas av andra än oss själva.  Därför behöver vi en alternativ kanal som når utanför våra egna cirklar, och som fortsätter sätta våra frågor på dagordningen även när etablerade media ignorerar dem. Kanske en egen tidning, en egen webbtidning, eller något liknande. En sådan behöver vara igång i god tid innan valrörelsen 2018 startar. Ska det lyckas måste arbetet sättas igång mycket snart.

Ett mjukare samtal och träffar afk. Vi lider i partiet av ett extremt tufft samtalsklimat, som under årens lopp skrämt bort väldigt många duktiga människor från att vara aktiva. Det måste vi göra något åt om partiet ska kunna bli framgångsrikt. Jag tror en viktig anledning till det tuffa klimatet är att vi har nästan allt vårt umgänge med varandra online, och när man chattar i text är ”bandbredden” i kommunikationen mycket lägre än när man sitter ansikte mot ansikte och pratar. Man missförstår varandra lättare, och missförstånden eskalerar oftare till gräl istf att redas ut. Därför behöver vi träffas oftare afk. Under det senaste året har vi organiserat ett antal kurser och en EU-valupptakt, som samlat pirater från hela landet. Under åren som kommer behöver vi  satsa betydligt mer än hittills på träffar där pirater från hela landet kan prata ansikte mot ansikte. Som ett första steg  den riktningen kommer partiet att ordna en afk-träff för pirater från hela landet i Uppsala lördagen 18 oktober för att kunna prata öga mot öga om de frågor som då diskuteras på vårt digitala medlemsmöte.

Fyra år kan tyckas vara en evighet, men det är kort tid för att hinna allt som behöver göras. Naturligtvis måste alla partiaktiva nu tillåta sig att pusta ut och vila ett par dagar. Men om några veckor är vi  full gång med att bygga det bättre och starkare parti, som ska stå väl rustat inför riksdagsvalet 2018 .

Annons