Rätt tidigt i våras sade en god vän till mig att det var synd att vi i Piratpartiet inte vågat göra vår antirasism till en huvudfråga inför valen, för med antirasismen var F! nu på väg att ta många av de väljare, som dittills tvekat mellan dem och oss. Så illa kunde det väl inte vara, tänkte jag. Men det var det uppenbarligen.
I Uppsala stod vår valstuga under EU-valskampanjen precis invid F!s, och det intryck jag fick när jag stod där var att många av dem som kom för att prata var genuint nyfikna på både oss och F!, och ointresserade gled förbi de gamla partiernas valstugor. Många unga saknade uppenbarligen förtroende för de etablerade partierna, men ville ha ett alternativ som låg långt från SD. De kom och nosade på oss och F!
Med en av NOVUS opinionsmätningar kom svart på vitt: En stor andel av dem som inför EU-valet övervägde att rösta på F! röstade i EU-valet 2009 på PP. Det har fått mig att fundera över hur vi kan övertyga dem som är positivt nyfikna på både oss och F! om att det lila partiet är ett bättre alternativ än det rosa.
x x x
Självklart är det då ingen bra idé att gå till frontalattack mot de delar av F!s program, som man kan tycka går lite väl långt. Det fjärmar bara dem som redan är sympatiskt inställda till F!, och gör det omöjligt att nå dem med informationen om varför vi är ännu bättre. Istället bör vi ta fasta på det som förenar, och visa att utan Piratpartiets kamp för integritet och informationsfrihet står sig också jämställdheten slätt.
Ty Piratpartiet slår klart och tydligt fast tanken om allas lika rättigheter och möjligheter, oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, osv. Vi pekar tydligt ut att det finns allvarliga orättvisor kvar, som vi måste göra något åt. Vi delar analysen att problemen inte bara har att göra med enstaka kvarvarande regler som diskriminerar utifrån kön och sexuell läggning, utan att det också har att göra med attityder och med mindre formaliserade men sega ”strukturer”, som gör att mängder av saker i samhället passar icke funktionshindrade ljushyade heterosexuella män bättre än de passar funktionshindrade, än de passar icke-nordeuropeer, än de passar HBTQ-personer, än de passar kvinnor. Och vi delar åsikten att detta måste vi göra något åt.
Och det är just det. Att inte bara tycka illa om det, utan att verkligen göra något åt dessa saker. Det kräver inte bara vilja utan också att man förstår vad som håller på att hända i samhället. Att man förstår hur makt och kontroll över just informationen blir allt mer central i samhället.
- Jag fick till exempel för en tid sedan frågan vad PP vill göra för att de med skyddad identitet verkligen ska vara skyddade. Och där är inte den springande punkten kvarvarande manliga strukturer, eller bristande medvetenhet om jämställdhetsfrågor. Där är problemet att det på alla platser och alla nivåer i samhället saknas en grundläggande medvetenhet om integritetsfrågor. Att varken tjänstemän eller politiker fattar att de inför varje litet vardagsbeslut måste fråga sig – vad betyder det här för integriteten? Riskerar någon att skadas av att jag lägger upp den här listan på nätet, gör den här katalogen, skickar ut den här adresslistan, osv.
- Vi tycker alla att det är förfärligt att hot och trakasserier flyttat in på internet. Men vi som förstår vad internet är inser att vi inte löser det genom massövervakning och särskilda regler mot ”nätmobbing”, utan genom att omskola de poliser som idag jagar fildelare till att istället jaga dem som trakasserar och hotar via nätet.
- Vi tycker alla att det är viktigt att människor får möjlighet att fritt söka sig fram och utveckla sin identitet. Men bara vi i Piratpartiet begriper att det kräver att man slår vakt om rätten att vara anonym på nätet. Allt annat skulle begränsa möjligheten både att söka sig fram, och att att nå ut med sina erfarenheter och åsikter kring sådant som familj eller grannar har fördomar om. Till exempel runt sexualitet.
x x x
Samtidigt som PP tydligt tar ställning för jämställdhet, så tycks däremot F! i flera av de viktiga frågor som gäller makten över informationen antingen ha ställt sig på de gamla makthavarnas sida, eller försökt sätta sig på två stolar samtidigt:
- Vill F! till exempel verka för avkriminalisering av fildelning? De skriver visserligen det i sina program, men bara om det kan ske på ett sätt så att kulturskaparna kan fortsätta få betalt ungefär som förut. Så vilken sida ställer de sig på när det gäller?
- Vill F! stå upp för rätten till anonymitet på nätet? Det står ingenstans i deras program.
- Vill F! kämpa emot massövervakning av oskyldigas kommunikation – även när makthavarna låtsas motivera övervakningen med kamp mot barnpornografi? Eller stödjer F! ”Den som har rent mjöl i påsen”-teoremet? Även här är F! otydliga.
Det vi bör försöka säga till dem som funderar på att rösta F! i höst är därför: Frågan är inte om vi ska ha jämställdhet eller integritet. Frågan är om vi bara vill ha det ena med F!. Eller om vi ska ha både och med oss.
Henrik B 
Bra skrivet!