Vad har journalisterna mot Piratpartiet?

Jag hör mina partivänner fråga gång på gång: Vad är det egentligen med journalisterna?

  • Media rapporterar om Snowdenasvlöjanden. Men bjuder inte in det parti som hela tiden varnat för det han avslöjat. Utan istället representanter från de partier, som lett Sverige in i övervakningssamhället, där de på bästa sändningstid får bortförklara sig och sprida desinformation.
  • Media rapporterar inför EU valet. Om riksdagspartierna, men inte om det parti som var femte största i förra EU-parlamentsvalet, och det parti vars svenska ledamöter utan konkurrens uträttat mest i parlamentet.
  • Tidningar rapporterar om hur stora partierna är i sociala media. Men missar det parti som är störst.
  • Tidningar rapporterar om privata donationer till partier. Men missar det parti som har näst mest privata donationer.

Hela tiden är det ett och samma parti som missas, som inte bjuds in, som inte får synas, som inte får märkas: Piratpartiet.

01-journalist-at-computer

En konspiration, säger somliga partivänner, och man kan nästan se hur de tänker sig att partiledarena, upphovsrättsindustrin, TV-cheferna och de stora drakarnas chesfredaktörer sitter i rökfyllda rum och funderar ut hur man ska radera ut Piratpartiet från kartan. Inkompetens och ignorans, ropar andra, som vill försöka undvika att framstå som foliehattiga. Men ärligt talat, visserligen har vi inte världens klyftigaste kår av politiska journalister i Sverige. Men så klantiga är de faktiskt inte.

Jag att förklaringen är mycket enklare. Nämligen att en stor andel av landets journalister upplever oss som ett hot mot sina egna intressen, därför har ett horn i sidan mot oss, och  utan att vara riktigt medvetna om saken prioriterar bort oss och gaddar sig samman mot oss på ett sätt som lite påminner om hur man utan att vara riktigt medveten om det på ett mobbingliknande sätt ignorerar en besvärlig kollega eller bekant, som ideligen säger en massa saker man verkligen inte vill höra.

För det första handlar sedan mer än ett årtionde en av de mest infekterade fackliga konflikterna mellan journalister och utgivare om ersättning till journalister vid elektronisk publicering. Det är inte bara en abstrakt principiell fråga, utan en som har mycket påtagliga effekter i de flesta frilansande journalisters plånbok. Som för många av dem skulle göra skillnaden mellan kålsallad och ett glas vatten eller entrecote med en flaska gott vin varje onsdagskväll. Våra åsikter och vår retorik kring upphovsrätt skriker i deras ansikte: Era uppdragsgivare ska inte behöva betala er när de använder det ni skrivit.

För det andra har de allra flesta journalister i Sverige – oavsett om de vill erkänna det för sig själva eller ej – ett stort eller litet Jan Guillou-komplex. De drömmer alla om att förutom slit med artiklar man får dåligt betalt för en dag skriva boken som slår, boken som säljer så bra, att de kan leva gott på royaltyintäkterna från den. Eller i vart fall ha dem som buffert och pensionsförsäkring. Därför har journalister lika svårt som skivbolagsdirektörer för att förstå att tiden sprungit ifrån den den slags ekonomiska upphovsrätt, som gjort Guillou till miljonär. De vill tro att det ska vara möjligt att fortsätta tjäna stora pengar på ”boken som slår”, om man bara tillåter polisen ta i lite hårdare mot de tjuvaktiga piratkopierarna. Och sedan kommer vi och säger att polisen inte ska jaga piratkopierarna, utan istället tillåta deras ofog.

Man behöver alltså varken tro på någon stor konspiration, eller på att svenska politiska journalister är odugliga. Det räcker att förstå var de tror att deras egenintresse ligger. Och det ljuger sällan.

Advertisements

Om Henrik B

Molekylärbiolog. Science writer. Piratpartist.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Vad har journalisterna mot Piratpartiet?

  1. Eric skriver:

    Som Moberg sa: “Demokratur”.

  2. Fredrik Larsson skriver:

    Jag tror mer på att de högaktningsfullt skiter i EU-rapporteringen. Det händer ju utanför Sverige, och är därmed helt ointressant.

  3. Jacob Hallén skriver:

    Så hur får vi dem att ändra uppfattning? Ingen journalists levebröd hotas av vår syn på upphovsrätten. Tidningsredaktionerna ska fortfarande betala för frilansarnas material. Med en upphovsrätt som varar 20 år (i enlighet med Christian Engström och Rick Falkvinges bok), så är det ingen journalist som förlorar en krona. Jan Guillou kan eventuellt tappa lite royalty-intäkter på Ondskan, men det drabbar ingen fattig.

  4. Anders Hedberg skriver:

    Den alternativa förklaringen är att ingen redaktör köper in material eller artiklar om Piratpartiet, och då blir det heller inget skrivet.

  5. Anders Hedberg skriver:

    … och det Piratpartiet inte lärt sig, eller inte vill se, är det som SD och delvis F! är duktiga på – Medielogik. Ja, det finns tumregler för hur man skapar budskap som passar media såsom bra historier, förpackade så det är lätt för redaktionen att ta in de. Anpassa er till verkligheten eller dö. http://prkurs.wikia.com/wiki/Medielogik

  6. Jag tror inte det är journalisterna så mycket som redaktionerna som känner sig allt mer pressade av internet i allmänhet och PP och dess internetvänliga politik i synnerhet. I övrigt tror jag nog du har helt rätt Henrik. Det är ett jätteproblem som knappast kommer minska under de kommande åren.

    Den enda lösningen är att starta upp en egen tidning som utges en gång i månaden och börjar rapportera/granska vad som händer i Bryssel – eftersom ingen annan verkar göra det. Jag tror att en upplaga på 100 000 per månad, som delas ut gratis på stan likt Metro, skulle göra rena underverk för folkopinionen. Men, det är ett mellanvalsarbete…

  7. Fast, nu måste jag för en gångs skull inte hålla med Henrik. Jag tror inte att det sitter några högar av journalister och är rädda för Piratpartiet. Det intryck jag får när jag pratar med dem är snarare att de tycker att det är bra att vi finns. För fyra, fem år sedan var det inte så, men det verkar ha gått fram att vi är det enda partiet som faktiskt bekymrar oss om det faktum att det tex inte längre finns något reellt källskydd, osv.

    Jag tror att det handlar om att EU överhuvudtaget är något som täcks dåligt av svensk media. EU är inte bara svårt att förstå för vanligt folk. Det är svårt att förstå även för media. I en tid där politisk journalistik mer och mer liknar ren nöjesjournalistik (Hej, Niklas Svensson!), så är det så mycket lättare att rapportera om det som händer i riksdagen än det som händer i EU. Det tar mindre tid, kostar mindre energi och därmed också mindre pengar.

    Allt detta spelar mindre roll för de partier som redan sitter i riksdagen, MEN om man som Piratpartiet än så länge bara har mandat i EU-parlamentet, så slår det naturligtvis hårdare. När man tar den enkla vägen och låter riksdagspolitik posera som EU-politik, så faller ett parti som inte sitter i riksdagen lätt ur minnet och ur rapporteringen.

    Piratpartiet är inte betjänt av att sitta och tycka synd om sig själv för att andra är ”elaka” mot oss. Vi kan se detta som en möjlighet att upplysa om att EU-valet är viktigt. Om att EU-politik är viktig. När vi glöms bort, så ska vi alltid påminna om att vi finns. Vi ska inte sitta och tiga still, men vi ska inte heller sitta och tycka synd om oss själva och hitta på konspirationsteorier. Ganska ofta är orsaken enklare än man först tror.

    Sedan håller jag helt med om att det vore bra att ha en tidning. Det vore bra av massor av anledningar, men jag tror inte att den i ett slag skulle ersätta traditionell media. Den skulle vara ett komplement för de som redan är frälsta och för lågt hängande frukt. Vilket inte är fy skam. :-)

    Så, sorry Henrik. Den här gången håller jag inte med dig. ;-)

  8. Henrik B skriver:

    Per Ekström: Det ligger mycket i det du skriver. Sedan är det tyvärr ett rätt stort projekt att skapa en gratistidning, som kan få de reklaminkomster, som behövs för att den ska bära sig ekonomiskt. Men med rätt entusiaster i spetsen kanske det kan lyckas.

    Anders Hedberg: Vi som sitter i partiledningen nu är väl medvetna om hur medialogik fungerar, och det jag skriver är inte en konspiratorisk teori från en utomstående, utan den mycket påtagliga insides erfarenhet man gör när man kombinerar att vara aktiv piratpartist med att sitta i styrelsen för en av fackjournalisternas intresseföreningar. Det räcker inte att bygga och förpacka historier efter konstens alla regler, ifall journalister demonstrativt vänder ryggen till. Det borde du fö själv inse när du lyfter fram SD som ett föredöme för hur man bygger historier så man får media att hugga. Du är nästan lika gammal som jag, och borde veta hur massmedia i två årtionden vägrade att skriva någonting på det sätt de invandrarfientliga önskade. Journalisterna väljer och väljer bort utifrån sina egna medvetna och omedvetna värderingar. Efter att ha misslyckats med att i 20 år ignorera SD-arna och deras föregångare misslyckas man nu med att bedriva kampanj mot dem.

    Jacob Hallén: Håller helt med om att det inte finns någon logik i deras reaktioner. De är helt känslomässiga, och tyvärr rätt starka.

    Fredrik Larsson: Nu handlar det jag skriver inte bara om rapportering inför EU-valet, utan om ett större mönster, där EU-rapporteringen bara är en del. I just den delen är säkert det du för fram en delförklaring. Men det skulle inte förvåna mig om en anledning till att de är så ovilliga att skriva om EU-frågorna är att de inte med yrkeshedern i behåll kan göra det utan att låta oss komma med i alla fall lite grand.

  9. Henrik B skriver:

    Anna: Kul att få vara oense med sin partiledare! Det jag är ute efter är inte att vi ska tycka synd om oss. Jag är ute efter att vi ska förstå. Därför delade jag med mig av det som är min bestämda erfarenhet efter att ha verkat bland de journalister som bevakar vetenskap. Om det du skriver inte bara gäller en liten subgrupp politiska journalister som verkligen intresserar sig för oss, utan alla politiska journalister är det naturligtvis jättebra. Men det har jag faktiskt lite svårt att tro. Det är faktiskt bara Sanna Rayman som under de senaste åren med sin egen penna gett Piratpartiet ungefär den uppmärksamhet vi förtjänat.

  10. Jerker Montelius skriver:

    Jag tror du glömmer att många journalister är lika mycket journalister som de som arbetade med Pravda. De är helt enkelt propagandister och ser deras yrkes uppgift som att DRIVA en politisk uppfattning mycket mer än att rapportera verkligheten. Om det sedan innebär att selektivt rapportera fakta eller rena lögner så är det en mindre bisak.

  11. Ping: Vad exakt har S och M gjort för att förtjäna att vara eviga regeringsalternativ?

  12. Journalister är proffs, de gör inte det dom vill, de gör vad kunden vill…. kunden här är redaktioner och ytterst ägare av media. Vad de vill i detalj är lite otydligt, men vad de vill i stora drag är klart (att med så billigt material som möjligt sälja så mycket annonser som möjligt) – Proffs utvecklar en omedveten känsla för vad kunden vill, och vad man bör ligga lågt med, så också journalister.

    PP är ett farligt ämne för journalister – kontroversiellt hos många kunder.

  13. Henrik B skriver:

    Jerker Montelius: Jag håller inte med. De flesta journalister jag mött har i sitt medvetande en hög yrkesmoral, som i det dagliga arbetet översätts till ett antal tumregler: låt bägge sidor komma till tals, fördela tid och plats lika mellan partier och block (eller låt fördelningen avspegla väljarfördelning). Skriv inget man vet är osant, och se till att ha två oberoende källor innan man skriver. Osv.

    LaH Svensk: Sedan gör de naturligtvis en nyhetsvärdering. Som från den journalistiska yrkesetikens sida handlar om ifall och i så fall hur det hela är intressant och viktigt för vanliga människor. (”Nisse i Hökarängen”) Och från redaktionsledningens sida naturligtvis också handlar om hur man lockar läsare och tittare som drar annonsörer resp gör TV-chefer nöjda. Men att journalister skulle avstå från att skriva om kontroversiella ämnen för att ägare och annonsörer annars skulle bli putta – nä, det var många årtionden sedan media fungerade så.

    Alla: Sedan är den här diskussionen naturligtvis akademiskt intressant. Men vill man göra en insats för Piratpartiet i valrörelsen är det bättre spenderad energi att skriva ett inlägg om hur bra Piratpartiet är i EU-parlamentet och sprida bland sina kompisar utanför vår PP-bubbla i sociala medier. Eller skicka in den till närmaste tidnings insändarsida. Så bidrar vi till att partiet får ytterligare lite till av den umf, som till slut kommer att få tidningsredaktioner att inte längre kunna ignorera oss.

  14. Jerker Montelius skriver:

    Henrik: Det du räknar upp är högtidliga regler som journalister räknar upp för att boosta sin egen yrkeskårs ego. I verkligheten betyder de inte ett smack. Om du haft rätt så vore det en enkel match att hitta journalister som blivit avskedade p.g.a att ha fallerat i just de områden du räknat upp. Jag tror du har problem om du försöker. Däremot är de nog lättare att hitta journalister som slutat/har fått sluta p.g.a att de inte ställt upp på redaktionens fastslagna linje.

  15. Henrik B skriver:

    Jerker: Må vara att saker inte är riktigt så vita som att alla journalister alltid i varje avseende lever upp till varje aspekt av sin yrkesetik, men de jag känner tar den på allvar och försöker. Sedan är de liksom du och jag bara människor, och inte av gudomlig, ofelbar materia. Så svart som i ditt första inlägg är situationen i vart fall inte. Den är som så ofta mellangrå.

  16. Mårten Fjällström skriver:

    Började på en kommentar, det blev ett blogginlägg: http://stenskott.wordpress.com/2014/04/15/2380/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s