Varför jag inte blir förvånad när vi kommer in i riksdagen

Jag vet att det är många av mina partivänner som inte tror att Piratpartiet kommer in i riksdagen den här gången heller. Jag ska inte påstå att jag är hundraprocentigt säker på att vi kommer in. Men jag är djupt övertygad om att vi har en ordentlig chans.

Min analys är nämligen följande: För att människor ska bli övertygade behöver man vinna både deras intellekt och deras känslor. För fyra år sedan hade vi ingetdera. De allra flesta var övertygade om att vi i sak hade fel när vi pratade integritet. Man trodde inte på oss. Såg oss som foliehattar. Efter Snowden är den biten i hamn. De allra flesta som följt nyhetsflödet vet att vi hade rätt och att vi har rätt, när vi säger att vi är övervakade. ”Men so what?” frågar de sig. ”Hur skadar det mig?”

Vår situation är därför idag ungefär densamma som Miljöpartiets var under våren 1988. Mängder av vetenskapliga rapporter pekade på en rad olika miljöproblem, och slog fast att det var bråttom att göra något. Massmedia hade rapporterat dem noga. Alla kände till dem. Men vem orkade bry sig? ”Har vi klarat oss så här länge klarar vi oss nog ett tag till.”

Så flöt en massa döda sälar upp i Östersjön under sommaren, och alla misstänkte att det hade något med miljöförstörelsen att göra. Sälar är söta och gulliga, och gör sig bra på bild i tidningar och TV. Miljöpartiets opinionssiffror sköt i höjden, och partiet kom in i riksdagen.

Den dag vi serveras eller hittar ett konkret, hjärtskärande och sött/gulligt offer, som råkat riktigt illa ut på grund av övervakningen – då kan det vända, och vända riktigt, riktigt snabbt. Och eftersom vi nu gjort vårt politiska utvecklingsarbete och vårt organisationsbyggande på riktigt, finns det något som kan fånga upp den storm som då kan komma, något som kan kanalisera det engagemang som väcks. Så att vi inte bara får jättemånga nya medlemmar som stannar ett år, utan fångar upp de väljare och medlemmar som kommer, och får dem att stanna hos oss.

Därför skulle jag inte alls bli förvånad om vi efter höstens val kommer att vara ett av de stora etablerade partierna, som sitter både i EU-parlament och riksdag.  Men då skadar det inte om vi alla spottar i händerna, och tar i en liten aning till.

Annonser

Om Henrik B

Molekylärbiolog. Science writer. Piratpartist.
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Varför jag inte blir förvånad när vi kommer in i riksdagen

  1. Vi skulle behöva en skandal i stil med Merkel-avlyssningen här i Sverige… Typ, att Reinfeldt beställt övervakning av samtliga partiledare i riksdagen. Det skulle ta hus i helsike. Sadly, no such thing exists.

  2. Gurra Aktersnurra skriver:

    Piratpartiets’s representanter gör ett utmärkt jobb i EU-parlamentet. Jag kommer där att rösta på Piratpartiet.

    Jag är tveksam ifall Piratpartiet klarar göra samma jobb i riksdag, landsting och kommun. Det är en del kandidater, för många kandidater, som tyvärr ser kallet som ett sätt att få ett bra betalt jobb, för att slänga ur sig en en massa korrekta pp-floskler, men i praktiken inte göra något.

    Sådana politiska företrädare har de andra partierna i överflöd. Det är inget vi skall ta efter.

    Jag tycker också att nyavhoppade företrädare för andra partier, inte skall kunna representera och företräda piratpartiet, utan vidare. De måste först jobba på golvet ett tag. När jag röstar på PP så vill jag vara säker på att de jag röstar fram skall representera PP’s politik, inte sitt tidgare parti’s.

    Det har helt enkelt gått för fort fram för att vaska fram kandidater.

  3. Henrik B skriver:

    Gurra: Eftersom jag själv kandiderar till riksdagen är jag naturligtvis högeligen jävig, men jag ska ärligt säga att jag blev positivt överraskad över hur bra riksdagslista vi lyckades få ihop. Jag skulle nog säga att både Anna, Amelia och några till har en hel del både förmåga erfarenhet som gör att vi nog skulle få en hel del uträttat. Andra är – liksom Amelia var när hon tog plats i Bryssel – unga, oprövade men mycket begåvade. Vad gäller avhopare från andra partier ligger mitt avhopp fyra år bak i tiden och Göran Widhams fem, och vi har nog bägge visat en viss hängivenhet för partiet under mellantiden. Den ende som hoppat nyligen är Erik Hultin, och han har under sin tid i centern verkligen visat att han verkligen bryr sig om våra frågor. Vilka av oss det är du tror står på riksdagslistan bara för att få ett bra betalt jobb och kasta ur sig floskler vet jag inte – bland topp 20 hittar jag inte några jag upplever sådana. Men du kanske känner andra sidor av dem än jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s