Hur feministiska är de andra partierna?

I diskussionsfältet till emmas senaste blogginlägg om många piratpartisters beröringsskräck inför ordet ”feminism” gjorde jag ånyo ett litet försök att förklara den gängse definitionen av feminism:

Den definition av feminism som de flesta feminister och samhällsdebattörer är ense om är (a) åsikten att män och kvinnor har lika värde och ska ha samma rättigheter kombinerat med (b) analysen/verklighetsbeskrivningen att så är det inte idag, utan det finns systematiska orättvisor vad gäller makt och pengar till kvinnornas nackdel.

Sedan konstaterade jag att alla pirater jag pratat med är ense om (a), att de flesta men inte alla jag stött på i kommentarsfält också håller med om (b), men att vi inte har något direkt beslut i partiet om att dela den analysen.

Det ledde till att jag fick frågan vilka av de andra partierna som lever upp till denna definition av ordet feminism. Jag svarade med en gissning, men blev sedan så nyfiken att jag bestämde mig för att göra en ordentlig genomgång av de andra civiliserade partiernas partiprogram i frågan.

Vänsterpartiet

De socialistiska och feministiska idétraditioner, som vänsterpartiet är en del av och för vidare, bygger på övertygelsen om alla människors lika värde. Det är idétraditioner som hyllar förnuft och kritiskt tänkande och utgår från en tilltro till alla människors skapande förmåga. De ser kvinnor och män som självständiga, tänkande individer, kapabla att skapa sig själva som människor i samverkan med andra.

Vi lever i ett samhälle som bärs upp av en maktstruktur grundad på kön: patriarkatet. Det är ett system som innebär mäns kontroll över kvinnors liv. Detta system överordnar män och underordnar kvinnor både samhälleligt och privat.

Det patriarkala maktmönstret genomsyrar förhållandet mellan könen på alla områden, i familjen, på arbetsmarknaden, i statsapparaten, i myndighetsutövning och i de politiska församlingarna. Kvinnoförtrycket förekommer både öppet och dolt, medvetet och omedvetet. Det återskapas ständigt i nya former.

Socialdemokraterna

Maktskillnaderna i samhället låter sig inte fångas in på något enkelt sätt. När människors möjligheter påverkas av att de tillhör en viss grupp, visar detta på förekomsten av maktstrukturer. Klass, kön, etnicitet samt könsidentitet och sexuell läggning är några av de faktorer som avgör människors frihet, oberoende av vilka de är som individer.

En tydlig maktstruktur är det som kallas könsmaktsordningen, den systematiska över- och underordning mellan könen som skapar ojämlika livsvillkor för kvinnor och män. Inom alla samhällsklasser är kvinnors villkor olika männens, deras genomsnittliga inkomst lägre och det obetalda arbete de utför med hem och barn mer omfattande. Starka tankemönster definierar vad som är manligt och vad som är kvinnligt. Denna ordning begränsar kvinnors livsval, men den kringskär också männens utvecklingsmöjligheter.

Med starka reproduktiva, sociala och politiska rättigheter kan vi tillsammans skapa ett annat och mer mänskligt samhälle, med lika rätt och lika ansvar för kvinnor och män, i familjeliv, yrkesliv och samhällsliv. Med denna grundsyn är socialdemokratin ett feministiskt parti.

Miljöpartiet

Miljöpartiet de gröna har i sitt partiprogram en passus där de uttalat kallar sig feminister och tydligt ansluter sig till bägge punkter jag nämner. Tyvärr är det publicerat i ett format jag inte lyckas copypejsta (PDF där texten är uppdelad i tvåbokstavsbitar som hamnar på varsin rad). Lyckligtvis har de också en jämställdhetspolitisk rapport man kan citera:

Miljöpartiet är ett feministiskt parti. Jämställdhetsfrågorna var centrala när vi bildades. Vi introducerade det jämställda språkrörssystemet, könsvarvade våra listor och kvoterade till de interna uppdragen. Det var banbrytande på sin tid att i praktiken erkänna kvinnors lika rätt till inflytande.

Som ett feministiskt parti är vårt uppdrag att med politiska verktyg motverka könsmaktsordningen. Den är roten till både hur kvinnor som grupp är underordnade män som grupp i inflytande och resurser. Den är också roten till att både män och kvinnor fastnar i traditionella könsroller som är inskränkande för individens frihet.

Folkpartiet

Liberal feminism handlar om att se strukturer som lägger hinder i vägen för kvinnor kopplat med en vilja att åtgärda detta med lösningar som utgår från den enskilda individen

Centerpartiet

Centerpartiet är ett feministiskt parti, som utmanar och bryter rådande maktförhållanden och kollektiva orättvisor. Feminism handlar om att försvara rätten och friheten att vara den man är. I ett ojämställt samhälle begränsas vars och ens frihet. I ett liberalt samhälle behandlas vi utifrån de individer vi är, inte utifrån vilket kön vi har. Våra gemensamma system måste därför vara så uppbyggda att flickor och pojkar, kvinnor och män, har samma möjligheter. Detta inkluderar en fungerande förskola och äldreomsorg, en jämställd skola och vård och ett jämställt ansvar för hem och familj. Kön ska inte avgöra lön, inte heller status, inflytande i samhällets och näringslivets styrelserum eller möjligheten att skapa ekonomiska tillgångar.

Även om diskrimineringens grunder varierat över tid har övergrepp mot, och omyndighetsförklarande av, kvinnor historiskt varit en av de mest omfattande. Vi kan aldrig tolerera att människor på detta sätt förhindras från att förverkliga sin fulla potential. Våld i nära relationer, sexualiserat våld, hedersrelaterat våld och kränkningar av den kroppsliga integriteten är begränsningar av människans frihet som aldrig får accepteras.

Moderaterna

På motsvarande sätt bottnar jämställdhet i såväl frihet och trygghet som rättvisa. Varje människas värde och möjligheter är viktiga för oss. Det tar sig uttryck i lika lön för lika arbete, lika möjlighet att röra sig i samhället utan rädsla för att drabbas av brott, likabehandling i sjukvården och i rättsväsendet. De är alla exempel som kan återföras till frågor om frihet, trygghet och rättvisa.

Jämställdheten är ett allmänintresse. Ett jämställt samhälle är till fördel för alla.

Kristdemokraterna

Grunden för jämställdhet mellan kvinnor och män är alla människors lika värde. Kvinnor och män ska ha likvärdiga villkor, både formellt och informellt, för att kunna utveckla sin fulla potential. Jämställdhet är att båda könen får makt över sina liv, makt att forma sitt liv utifrån sina egna önskemål. Det är en viktig uppgift att undanröja traditionella föreställningar, fördomar, strukturer och juridiska hinder som försvårar och förhindrar jämställdhet mellan kvinnor och män.

Ett tecken på bristande jämställdhet är osakligt motiverade löneskillnader mellan kvinnor och män. Bakom lönesättningen ligger värderingar, men också arbetsgivares och fackförbunds uppfattningar av värdet av olika arbeten. Traditionellt kvinnliga yrkesområden, som vård, omsorg och undervisning ska värderas lika högt som traditionellt manliga yrkesområden.

Resultatet är alltså att de partier som uppfyller de två kriterierna är V, S. MP. FP, C och KD, medan de nya moderaterna inte gör det. Av dessa partier sätter alla utom KD dessutom själva etiketten ”feministisk” på sig.

Vad ska vi då dra för slutsatser av detta? Vi ska naturligtvis inte anpassa innehållet i våra åsikter efter andra partier, och inte heller vad vi sätter för etiketter på oss. Men vi kan ju ägna en tanke åt att de diskussioner som utspelar sig mellan feministofober och feministvänner på vår Facebooksida ger ett mycket bestämt och för oss inte speciellt smickrande intryck för dem som tittat lite på hur diskussionen går kring dessa frågor i andra partier.

Advertisements

Om Henrik B

Molekylärbiolog. Science writer. Piratpartist.
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

22 kommentarer till Hur feministiska är de andra partierna?

  1. Tommy skriver:

    Jag gör en helt motsatt slutsats efter att ha läst ditt inlägg. Att partiet inte kallar sig för ett feministiskt parti är en styrka.

  2. Henrik B skriver:

    Motsatt? Var har jag skrivit att vi bör sätta den etiketten på oss?

  3. Tommy skriver:

    Det jag menade var att det du beskrev som ”inte smickrande” tycker jag tvärtom är en styrka.
    Att vi törs diskutera sådana ämnen på riktigt och att vi faktiskt bryr oss om vad vi säger och skriver i våra principer, istället för att slänga på oss någon etikett och köra på det för ”det ska vara så” eller för att ”det ser bra ut”. =)

  4. Henrik B skriver:

    M, då förstår jag vad du menar.

    Själv tyckte jag under många år i min ungdom att feminism var larv, och att det enda rimliga var att arbeta för jämställdhet och rättvisa. Men så en dag när jag satt på en SSU-kongress kom några tjejer fram till mig och frågade om jag inte ville rösta för deras förslag att man skulle sätta av pengar till ett tjejnätverk bara för tjejer. ”Aldrig i livet”, tyckte jag. ”Det vore ju orättvist mot killar!” I synnerhet, kände min maggrop, mot sådana som mig som alltid försökt puffa tjejer och leva jämställt. Men hur det nu var hände inget spännande just då på kongressen, så tjejerna satte sig ned bredvid mig och började berätta om sina upplevelser när de försökt göra saker i SSU. Utan att komma i närheten av någon incident som är så grov som dem Anna berättat att tjejer råkat ut för hos oss. Men det var ändå en sådan stapel små, små saker, som de råkat ut för men aldrig jag. (Det var sådär 25 år sedan, så jag minns faktiskt inte detaljerna, bara det sammanlagda intryck de gjorde.) Små saker som alla pekade åt ett enda håll. Och när jag lade ihop dem kunde jag inte dra någon annan slutsats än att vi faktiskt i de flesta organisationer och de flesta ställen i samhället – ofta helt utan att vilja det eller vara medvetna om det – bemöter och behandlar tjejer på ett annat sätt än vi bemöter och behandlar killar. Och där ”riktningspilen” i skillnaderna inte i varje detalj men i genomsnitt är mycket tydlig, så att tjejer ges mindre chans än oss killar att göra sin röst hörd, att driva genom sitt förslag, att synas och märkas. Och fungerade det så i SSU vore det ju inte så egendomligt om det fans liknande mekanismer i andra delar av samhället, som förklarar t ex att kvinnor får lägre lön, att bolagsstyrelsers kvinnokvoter gapar tomma, att kvinnor gör huvuddelen av det oavlönade och icke pensionsgrundade arbetet i hemmen och att det oftast är män som våldtar kvinnor och sällan tvärtom. Så jag började titta efter sådana mekanismer, och när man väl förstått hur de såg ut gick de att börja hitta. Men till och med för mig som tränat på att leta efter och hitta sådana i 25 år händer det gång på gång att man hittar en liten struktur som bidrar till att underordna kvinnor på ställen där man i alla tider bara sett fullständigt rättvis normalitet. Till exempel var min första reaktion när jag hörde påannonseringen till ett radioinslag i början av vintern om könsmaktsordningsanalys i snösvängen, att ”Nu får ni väl ta och ge er, radikalfeminister! Man behöver inte skriva in en könsmaktsordning precis överallt!” Men ju längre jag lyssnade, desto glasklarare var det ju att de män som suttit och planerat snösvängen som själva i alla tider tagit bilen till jobbet medan hustrun tagit barnen till dagis och sedan bussen till jobbet tagit det som något fullständigt givet att man måste skotta bilkörfälten först, och trottoarerna och busshållplatserna sedan. Fastän det var fullständigt möjligt att göra saken i motsatt ordning.

    Så jag tycker inte det här för att ”det ska vara så” eller ”det ser bra ut” utifrån abstrakta teorier. Utan för att jag gått genom en lång, lång process där jag diskuterat det hela på riktigt, med riktiga kvinnor, och långsamt, bit för bit, fastän det gjort ont i magen, förstått att det här sättet att betrakta sakerna är riktigt. Vilket lett till att jag faktiskt bryr mig väldigt mycket om vad vi säger och skriver om det här.

  5. Fredrik skriver:

    Feminism utgår till 99.9% utifrån dolda strukturer som du skriver om i din text, man utgår ifrån kollektivet kvinnor. Kollektivet kvinnor ska i mindre utsträckning vara hemma med sina barn, ska i större utsträckning jobba heltid, ska i större utsträckning inta chefsroller och teknikyrken, ska i större utsträckning få samma lön som män. Dessutom ska samhället få bort våld mot kvinnor, våldtäkter mot kvinnor, minska avståndet mellan män och kvinnor från förskolan och framåt för att genom genusvetenskap få fram hens som är mer anpassade efter vilken individ man är, inte efter en könsroll som oftast utgår ifrån att tjejer ska ha rosa klänningar och leka med dockor samt pojkar ha blåa kläder och leka med bilar eller lego.

    Nu har jag då gått igenom hur jag ser på feminism, och jag ska berätta hur jag känner att jag motsätter mig detta.

    Dolda strukturer kan man aldrig bevisa, man tar fram en löneskillnad, föräldraförsäkrings differens, brottsstatistik eller något annat som visar på skillnader. Det man nu gör är att man har kommit på att alla skillnader där man genom ofullständig eller säkerställd statistik har kommit fram till att det beror på en sak, patriarkat.
    Patriarkatet förklarar ALLA skillnader som finns, precis som rasism kan förklara varför en invandrare inte får ett jobb eller varför man blir stoppad av polisen.
    Problemet med en så förenklad lösning är att man sällan gräver speciellt djupt i grundliggande orsaker till skillnader. Man är inte speciellt intresserad av vad folk på individnivå själva väljer, eller hur deras liv ser ut, utan man ska behandla könen som kollektiv där ett gemensamt mål är det viktiga. Att det finns hundratals saker i vardagen som gynnar kvinnor, som många ser som självklara är inte ett problem, varför det inte är ett problem eller varför det inte ens finns ett begrepp som belyser detta vet jag inte. Jag ska rada upp lite exempel :

    1. I skolan har tjejer tiotals procent högre andel som tar studenten än män, de är dessutom grovt överrepresenterade på universitet. Hade det varit tvärtom hade vi garanterat skyllt detta på patriarkat, nu är det inte direkt några problem, ”Det är bra för framtida kvoteringar i styrelser”, hur många promille av våran befolkning når så långt i sina karriär i Sverige? Gynnar skolan tjejer? Är det en kultur där det är ofint för pojkar att utbilda sig ?

    2. Det är uteslutande män som har farliga jobb i Sverige, jobb som elektriker, byggnadsställningsarbetare, takarbeten, olika reparationsarbeten på relativt farliga industrier. Det är i princip uteslutande män som dör på sina arbetsplatser.

    3. Kvoteringar inom diverse utbildningar, där andelen män är hög (många män som verkligen vill komma in på en utbildning), så väljs de kvalificerade pojkarna bort för ofta mindre kvalificerade kvinnor i syftet att ”kvotera”. Det är helt irrelevant att det kanske är 1 kvinna på 100 män som söker, kanske för att kvinnor i regel är totalt ointresserade av yrken, men kanske för att det inte passar i deras ”könsroll” (förenklad förklaring). Detta skapar ett system där det är enklare för kvinnor att få det liv man vill ha (på individnivå) än män.

    4. Kvinnor har obestridda fördelar i vårdnadstvister, och får i princip alltid vårdnad av barn ifall det är det som tvistas.

    5. Myten att män slår kvinnor, i de flesta seriösa studier som inte enbart utgår ifrån antalet anmälda fall (där mäns våld mot kvinnor är ca 5:1) där kommer man fram till att siffran snarare ligger närmare 1:1,5 eller mindre. Detta förklaras av 2 anledningar, män anmäler inte våld i förhållanden av kvinnor för att man skäms, det är omanligt att bli slagen, det är omanligt att anmäla, man är rädd att tappa respekt och verka svag (omanligt), man är rädd att polisen inte skall tro på att en man kan bli slagen, poliser tar ofta inte kvinnans våld mot män lika seriöst.
    Det stämmer däremot att mäns våld ofta är dödligare, de är beredda att gå långt över gränsen, men i antalet fall är det inte så stor skillnad som man lätt kan tro. Till råga på detta så får och kan inte män få hjälp, den hjälp som kvinnor har i form av kvinnojourer, män måste helt själva ta sig ur destruktiva förhållanden, även om risken att de blir dödligt hotade är klart mindre, så där kan det eventuellt finnas en poäng.

    6. Dessutom vart var feministerna när alla miljoner män dog i andra världskriget ? Vart var feministerna när värnplikt endast var för män ? När män hade 10 års kortare livslängd pga industri-jobb och krig? När kvinnorna fick evakueras från Titanic först? Ska jag fortsätta?
    Uppenbara skillnader är tydligen inte lika viktiga som de ”dolda strukturerna”.

    Nu till ”varför väljer kvinnor omsorgsyrken om män teknik”-problemet (?). Feminister kan inte acceptera de kvinnor som 1. väljer att vara överdrivet sexiga 2. vill vara hemmafruar 3. frivilligt väljer omsorgsyrken 4. INTE vill kvotera föräldraförsäkring utan vara hemma med sina barn. osv, detta är tydligen ett ”samhällsproblem”, därför att man härleder detta problemet till det faktum att kvinnor i regel tjänar ett fåtal procent mindre (när man räknar bort uppenbara faktorer).

    Nu till slutpläderingen, jag som man ska alltså acceptera att det finns dolda strukturer, som inte jag bara är med i indirekt utan som jag också stödjer, därför att jag är just man. Daniel Swedin på Aftonbladet kan i princip inte sluta skriva om detta skuldbeläggande av män, precis som invandrare från Iran ska skuldbeläggas i kollektiv för att man är överrepresenterade i våldtäktsstatistik. Jag är inte emot att man förebyggande eller polisiärt aktivt och noga motarbetar ifall ett visst våld är överrepresenterat. Men jag kommer aldrig acceptera patriarkatet, jag kommer aldrig acceptera att vara en ”taliban” / Gudrun S. jag kommer aldrig acceptera att jag skulle ingå i nån slags maktkultur som stänger ute kvinnor för att vi har ett problem på styrelsenivå som berör 0.00001% av Sveriges befolkning. Det var inte länge sen kvinnor inte ens jobbade alls, hur snabbt kan vi kräva att även dessa strukturer över en natt ska förändras? Det går undan för kvinnor inom chefsroller, speciellt inom omsorgsbranschen efter privatiseringar, det är väl bra?

    Är det löneskillnaden som är vårat största samhällsproblem så tycker jag att man skall propagera för att landsting, kommunal och stat ska ha bättre löneutveckling, alternativt högre utsträckning privatisering för mer individuell lönesättning. Att teknik och datayrken är så premierade är för att de just är konsult och hantverksyrken. som alltid kommer ha bättre löneutveckling än staten.

    Det finns mycket mer jag vill skriva om saken, men denna text blev redan tillräckligt lång.

    Mvh Fredrik

  6. Fredrik skriver:

    Är det diverse statistik eller så som du inte håller med om, så kan jag länka källorna till ”dig”. Men jag skippade att hänvisa då jag inte hade allt för mycket tid på mig att skriva. Sen blev det ingen korrekturläsning heller tyvärr, så mittåt om du det på vissa ställen ser ut som att jag inte gått ut grundskolan.

  7. Patrik skriver:

    Rörande historia, och jag tror säkert på att du menar väl och tror på det du skriver. Samtidigt tror jag inte alls på den politik du verkar för.

    Låt oss ta några exempel ur det du har skrivit ovan:

    * Avsätta pengar till tjejnätverk

    Jag tror inte på att det är en lösning på problemet. Ja, jag tror på att tjejerna har blivit utsatt för än det ena, än det andra – och att inte världen är rättvis. Men jag tror inte att tjejnätverk är lösningen. Jag tror nämligen att tjejnätverk endast cementerar segregationen och konflikten mellan könen.

    Det jag däremot skulle kunna ställa upp på är lösningar där vi konsekvent försöker få bort de där sociala mekanismerna från yrkesliv och politik. Jag vill inte arbeta för att världen blir mer ”tjejanpassad”, jag vill arbeta för att den blir mer rationell och objektiv.

    Det som stör mig med feminister är att jag upplever att de nästan alltid pratar om att ANDRA ska förändra sig för att passa dem bättre, och sällan hur DE SJÄLVA behöver anpassa sig. I ditt exempel så är det helt klart så att man måste punktmarkera alla de där små, små, sakerna som upplevdes vara diskriminerande. Om det t.ex. gäller ett möte så är det lätt att objektivt visa att tjejer inte får ordet lika mycket (om det nu är så). Å ANDRA SIDAN MÅSTE ÄVEN TJEJER LÄRA SIG ATT TA PLATS OCH BEGÄRA ORDET. Jag misstänker nämligen att det är ett lika stort problem, och det är inte killarnas sak att ta tag i den delen av problemet.

    På samma sätt så tycker jag inte att det är hälsosamt att tjejer hela tiden implicit diskriminerar killar genom att misstro dem, vilket manifesteras genom att de hela tiden vill bilda tjejgrupper, prata med andra tjejer om känsliga problem, o.s.v. När man så konsekvent visar att man helt enkelt inte litar på andra på grund av deras kön, då har jag svårt att se hur man kan påstå sig vara jämlik eller hur vi skall kunna bli jämlika.

    * Inte konstigt att det oftare är män som våldtar kvinnor än tvärtom

    Really?

    Nu sjönk du i mina ögon ned till västa taliban-fundamentalism-nivån. Du skriver att vi alla diskriminerar omedvetet och att det är det där omedvetna som leder till att fler män våldtar. Det är ungefär samma skräckpropaganda som att säga att alla män är potentiella våldtäktsmän.

    Prata för dig själv. Om du är orolig för att dina omedvetna fördomar kan leda till att du våldtar, då tycker jag att du skall prata med någon om det – men blanda inte in mig i sådana sjuka resonemang! Våldtäkt är något så väsensskilt från omedvetna preferenser att det bara ser ut som ett bisarrt debattknep att blanda in i den här diskussionen.

    Fast jag vet ju att det fungerar. Mycket skit kan motiveras med ”våldtäkt”, ”tänk på barnen”, ”barnporr” och annan skrämselpropaganda.

    * Snösvängen

    Jo, jag har också läst om det. Min initiala reaktion över det var just som din – man behöver ju inte leta könsmaktsordning överallt! Efter att ha tänkt nådde jag dock till en helt annan slutsats:

    Det är väl rätt så naturligt att man måste börja med bilvägar, för bilar kan ofta inte ta sig fram ALLS om det inte plogas – och följderna blir då att det blir totalstopp inte bara för den bilen utan för ALLA bilar som kör samma väg. För gångtrafikanter är konsekvenserna av utebliven plogning mycket mindre – det går långsammare, men går fortfarande att ta sig fram.

    Dessutom måste man ju fråga sig vilka det finns flest av – gångtrafikanter eller bilister? Vilka vägar används mest?

    Till sist så kan man ju notera att även bussarna, som nyttjas av kvinnorna enligt den här teorin, behöver plogade bilvägar.

    Ovanstående enkla analys gör att jag tror att det är mycket sannolikt att en oplogad bilväg orsakar mycket, mycket större problem än en oplogad gångväg. Förseningarna blir större och drabbar fler människor. Då känns det ju inte som någon uppseendeväckande tanke att man plogar dem först, eller hur?

    Jag har inga som helst problem att diskutera om prioriteringar kanske är fel och diskriminerande, men det jag läste/hörde om snösvängen nådde inte på långa vägar upp till den nivå där det var värt att ta på allvar. Man kan väl hoppas att det berodde på att media förenklade och fördummade som vanligt, men utifrån det jag har läst så handlade det om människor som baserat på en synnerligen krystad könsojämlikhet föreslog konkreta åtgärder enbart baserade på könsfrågor och helt ignorerade andra, mer funktionella analyser.

    Jag promenerar eller cyklar nästan alltid, för övrigt. Trots att jag är man.

  8. Henrik B skriver:

    Hej Fredrik. Kul att du läser och kommenterar.

    a) Jag har aldrig talat om att strukturerna är dolda. Men de är som en groda som gömmer sig i grönskan. Man behöver titta lite och veta vad man letar efter för att få syn på den. När man väl upptäcker dem syns de tydligt, och man ser just dessa strukturella mekanismer i verkan överallt omkring sig. Utan någon ond avsikt. Och det blir man ledsen av.

    b) I skolan är det glädjande nog så att en enorm övervikt för killar i toppen av utbildningssystemet ger vika för en jämnare könsfördelning. Och oroande – att det systematiska gynnande av killar som de tidigare strukturerna i skolan åstadkommit nu verkar ha bytts ut mot ett systematiskt gynnande av tjejer. Anledningen till detta är intressant, och antagligen inte så smickrande för oss pojkar: Så snart man släppte pedagogiska metoder som var riggade för att gynna den genomsnittlige pojken slog det genom i betyg att tjejers inte bara känslomässiga utan även intellektuella utveckling under tonåren ligger ordentligt före killarnas.

    c) Fler killar dör i arbetsskador. Visst. Skulle jag nu argumentera som många gör mot mig skulle jag säga att då finge de väl låta bli att vara så dumma att de valde så farliga jobb. Mer seriöst är det du pekar på bara en del av den tråkiga statistik som säger att män öht mycket oftare än kvinnor dör en våldsam död i förtid. Riskbenägenheten är olika mellan könen. Här som i så många andra sammanhang samspelar säkert biologi och socialisation. Håller du på med en ”det är visst synd om männen”-tävling kan man ju påpeka att detta mer än väl vägs upp av alla de i förtid förslitna kvinoryggarna i tunga vårdyrken (även om det naturligtvis är omöjligt att kvantifiera mångas livslånga lidande mot någras förtida död.)

    d) Vilka kvoteringar inom vilka utbildningar? De enstaka försök som gjorts till positiv särbehandling vid lika meriter har fått ordentligt på tafsen och upphört.

    e) Om vårdnadstvister håller jag helt med dig, och det har jag skrivit många gånger.

    f) Det du skriver om kvinnor våld mot män är helt enkelt inte seriöst. Det strider mot konsensus i forskningen i fältet.

    g) Att bara män tvingats göra värnplikt har helt klart varit en orättvisa som missgynnat män.

    h) Det du sedan skriver om att ”feminister inte kan acceptera” visar tydligt att du argumenterar mot en spökbild av feminister du målat upp själv, inte mot hur saker egentligen ser ut. Dessutom är det värsta sortens kollektivism, när du klumpar ihop alla feminister och ger dem gemensamma åsikter om ifall man ska få se sexig ut.

    i) Jag har aldrig någonstans argumenterat för att vi män ska kollektivt skuldbeläggas, och tycker själv genuint illa om dem som gör det. Vad jag gång på gång försökt få fram är att det finns sätt som saker fungerar på i samhället som vi tar för givna, men som när man tänker på saken eller får syn på den inser att systematiskt missgynnar kvinnor, och att det gäller att bygga om sätten de sakerna fungerar på så att vi får ett samhälle som gynnar den genomsnittlige mannen lika mycket som den genomsnittliga kvinnan som den avvikande mannen som den avvikande kvinnan. Mänskliga strukturer, helt enkelt.

  9. Henrik B skriver:

    Hej Patrik,

    Kul att du läser och kommenterar.

    1) Låt oss fortsätta med ditt exempel med möten. Visst. Killar har i genomsnitt lättare att begära ordet, tjejer har svårare. (Jag är därvid typisk kille. Har fruktansvärt lätt att både prata och skriva onödigt mycket.) Ingetdera är fel. Det bara är. Det är varken rimligt att kräva att bara killarna ska ändra sig eller att bara tjejerna ska ändra sig.

    Men låt oss backa hudrafemtio år tillbaka i tiden, och titta in i dåtidens mötesrum, där dagens sammanträdesteknik formades. Vad ser vi? Idel män. Välmenande, engagerade män, som i folkörelser och på andra sätt arbetade för en bättre värld. Men i en värld, där det naturliga var att bara männen kom till möteslokalerna. Och då formade de naturligtvis en mall för hur möten ska gå till som i första hand var anpassad efter hur den genomsnittlige mannen agerar och fungerar.

    Så vad göra? Jo, varken förändra kvinnan eller mannen, utan sättet att organisera möten. Istället för ”ordet är fritt” så ”nu går vi laget runt, och sedan får de som har mer att tillföra begära ordet”. Något som på stora kongresser kan översättas tillcenterns system med en första och en andra talarlista, där den som för första gången begär ordet på en punkt går före dem som redan talat.

    Något som med det språkbruk du verkar tycka så illa om skulle kunna uttryckas som att man identifierar en manlig struktur, och försöker omvandla den till en mänsklig. Jag tycker själv inte om ordet ”partiarkat”, men de som använder ordet menar inte en hemsk konspiration där vi män sitter och planerar hur vi ska förtrycka kvinnorna, utan ett myller av sådana små alldagliga sätt att göra saker som formats under en tid när alla pyramider befolkades av män, som naturligtvis formade sättet att arbeta så som det passade dem bäst.

    2) Om påståendet att det oftare är män som våldtar kvinnor än tvärtom, så påstår du att jag skriver saker jag aldrig skrivit. Jag har aldrig hävdat att vi alla omedvetet diskriminerar, och att vi därför omedvetet skulle våldta. Läs ordentligt vad jag skriver, innan du vräker ur dig sådär!

    3) Om snösvängen. Det visade sig i de orter där man stuvade m snösvängen efter denna analys att det hela fungerade utmärkt, och att den oro som både du och många män i dessa kommuner gett uttryck för visade sig vara obefogad. Så hade det naturligtvis inte behövt vara. Alla tänkbara lösningar är naturligtvis inte bra lösningar. Men den här var det. Så det lönar sig att göra den typen av analyser lite överallt, och prova.

  10. En annan analys en kan göra (som skildras väldigt väl av Nina Powers One Dimensional Woman) är att alla idag kan kalla sig feminister. Det kan vara feministiskt att bomba länder i tredje världen, att förbjuda kvinnor att klä sig på vissa sätt, att utarma det kvinnliga låglöneproletariatet ytterligare genom att försämra för arbetarklassen, att inskränka aborträtten, et cetera. En tänker ju genast på ”välfärdens grupp 8” . Att kalla sig feminist är idag ingen garant för feministisk politik.

    Med det sagt menar jag inte alls att det är dumt att kalla sig feminist. Att kämpa för ordet är fortfarande väldigt viktigt. Det är aldrig en bra idé att låta ens fiender forma ens språk. För att jämställdhetsarbete ska bli legitimt måste feminism som begrepp vara legitimt. Men för att rakryggat kalla sig feminist måste det vara berättigat. Det bör förpliktiga att kalla sig feminist.

    Jag hoppas verkligen att Piratpartiet börjar kalla sig feministiskt, och jag hoppas lika mycket att Piratpartiet lever upp till den etiketten.

  11. Fredrik skriver:

    Hej Henrik !
    Jag läste ditt svar, och jag tyckte du svarade ganska bra. Förvisso ser du mönstret som alla feminister ser, och detta mönster ser jag tyvärr inte. Det är möjligen så att jag i framtiden kommer se detta, men jag kommer knappast vara aggressiv då mot de som inte ser mönstret då det i så fall tog långt tid för mig att se det (säger inte att du är aggressiv). Eller så kanske du känner att du inte ser mönstret och patriarkatet överallt och ser människor på ett mer individuellt plan.

    Hur som helst så vill jag ändå svara dig igen, detta berör mäns våld mot kvinnor som du verkade motsätta dig, och sa att det inte var seriöst, men istället för att be om fakta som styrker det jag påstod så viftade du bort det utan något intresse.

    Kvinnors våld mot män är inte intressant för samhället, samhället jobbar aktivt med jämställdhet på ett sätt som handlar om att kvinnan är ett offer och underläge i det mesta, att mannen i alla lägen ses som den mentalt och fysiskt överlägsna.

    Det ingår t.ex. inte i synen på en ”riktigt man” att kunna bli slagen eller psykiskt misshandlad av sin kvinnliga partner, priset för att anmäla en misshandel för en man där kvinnan är förövare är inte värt i det man förlorar socialt. Kvinnan har allt att vinna på att anmäla, så vidare inte mannens hot specifikt är riktade till att hon inte ska anmäla, kvinnan blir i reklam, media och bland sina vänner och i debatten uppmanad att VÅGA ANMÄLA, det finns inget sånt för män. Män kan bli våldtagna eller misshandlade och man förväntar sig nästan att en man biter ihop och ”‘är en man”. Men nog om det, jag skrev ju om det förut.

    I Sverige är det som sagt ca 1/5 av de anmälda fallen kvinnan som slår mannen, medan inte en enda av de ca 160 jourer för misshandel inom relationer tar emot män som behöver hjälp. Det visar ganska tydligt att samhället inte är intresserade av fenomenet ”män som blir slagna i relationer”, eftersom systemet indirekt stödjer fenomenet. Idag är det kotym att män ALDRIG skall slå en kvinna, inte ens om kvinnan slår mannen först. Kvinnor är uppmuntrade att ge sin man en örfil om han gör något fel (förolämpar, är otrogen, varit överdrivet flirtig, sexchattat t.ex.), och skulle gemene man se en kvinna örfila en man ute på stan så hade de flesta knappast reagerat genom att ringa polisen utan snarare tänkt för sig själva *han var säkert otrogen*.

    Utländska studier, där man inte endast tittar på antalet anmäla fall, visar att män och kvinnor utsätts för våld lika ofta i relationer. Detta beror på att så pass få män och kvinnor använder sig av våld över huvud taget. Våld utövas av de som inte har självbehärskning och som inte har något att förlora, våld utövas inte av den som är starkast (en tes till varför kvinnor alltid är offret). Däremot är det stor skillnad på vilka som utför extremt övervåld i våldsammanhang, och det är nästan alltid män som utför dödligt våld (även om det är så liten del av våldet att det är knappt värt att nämna rent statistiskt) som jag tidigare påpekade.

    Ӂr
    2005 utförde norska NIBR (Norsk Institutt for By- og Regionforskning) en
    landsomfattande undersökning med titeln ”Vold i parforhold – ulike
    perspektiver”. Studien visade att det var 21,8% av männen och 27,1% av
    kvinnorna som någon gång efter 15 års ålder utsatts för våld eller hot från en
    partner. Under det senaste året före svaren lämnades var det 5,6% av männen som
    utsatts, och 5,7% av kvinnorna. ”

    Som du själv sa ”oseriös forskning”, kan jag garantera dig är för att det är ett område som man vill att det skall vara så att det är män som slår kvinnan, det ingår i vårat samhälle att vi ska skydda kvinnor, eftersom kvinnor är offer. Kvinnor blir indoktrinerade från ung ålder att man är ett offer, helst lite blyg och inte ligga runt för mycket.

    Vill man läsa lite mer har jag några länkar som kanske intresserar :

    http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/kvinnovald-mot-man-tystas-ner

    http://www.sourze.se/Kvinnor_misshandlar_lika_mycket_10421134.asp

    http://mansnatverket.org/articles/den-slaende-mannen.pdf

  12. Henrik B skriver:

    Hej Fredrik,

    Det verkar som om du är mer påläst än jag om den biten. Jag har just nu inte tid att leta och forska vidare, för att ta reda på varifrån min bild av konsensus kommer, och hur det förhåller sig till de artiklar och undersökningar du nämner. Därför får jag ta tillbaka vad jag skrev i den delen i min kommentar till dig, och för egen del betrakta det som en fråga jag måste titta närmare på när jag får tid. Tack för att du tog dig tid att uppmärksamma mig på detta.

    Nu ramlar ju inte min analys samman för det. Jag tog vad jag kan minnas öht inte upp frågan om något generellt ”mäns våld mot kvinnor” i vare sig mitt inlägg eller i den kommentar du replikerade på. Däremot gör ju många andra debattörer det. Vad jag däremot nämnde var riktningspilen för en begränsad del av våldet, nämligen våldtäkter, och där är det ju trots allt så att vi män sällan på samma sätt som många av våra kvinnliga vänner är rädda för en viss sak när vi går hem en mörk natt. Något som ju åstadkommer skillnader i upplevd frihet.

    Jag tror inte som många av feministerna här i landet (som tyvärr fastnat i ett extremt socialkonstruktivistiskt paradigm) att detta beror på att vi män på något sätt indoktrineras till eller uppfostras till potentiella våldtäktsmän vare sig av våra mödrar, av varandra eller av samhället. Jag tror att det har att göra med skillnader mellan könen i nivåerna av de hormoner som styr blabnd annat aggressivitet.

    Roligt att diskussionen kunde utvecklas till att bli så här lugn och trevlig. Tack för att du brytt dig, och skrivit.

  13. Fredrik skriver:

    Precis, min egen tes är att män har en mer djurisk sida, som har tjänat våra förfäder väl att alltid vara redo att ligga, att inte vara för selektiv, att alltid vara pådrivande sexuellt. Det är antagligen sorgligt att säga detta, men män är djur i många avseenden, som ofta visar sig i krig då man straffar kvinnor i form av våldtäkter. Det är min tro att män har generellt starkare sexuella lustar än kvinnan, kvinnan har en liknande variant OCKSÅ enligt min tes, men oftare när de har hittat ”rätt person”, då tjejer är mer selektiva som då istället har tjänat kvinnan väl.

    Många tjejer tänder på den djuriska sidan av män, samt även när män är dominanta (såklart inte alla tjejer), men både män och kvinnor vet oftast var gränsen går, men ibland kan säkert vissa även tycka att det är lite kittlande (både tjejer och killar) att tänja på dessa gränser.

    Det är t.ex. inte helt ovanligt att tjejer har våldtäktsfantasier eller liknande.

    De flesta av oss har dock en mental spärr, en social spärr, vi vet vad som är fel, vi kan sätta oss in i andras situationer och vi känner empati, dessutom är rädslan för att bli socialt hånade av att utföra fel dåd väldigt stor. Dessa orsaker är att det antagligen är förhållandevis lite våldtäkter, även om varje våldtäkt såklart är en för mycket, men i kontrast med vad jag tror ligger i mäns natur.

    Många klarar inte att hantera sin sexuella frustration, eller sina begär. Det finns massmördare som endast kunnat få klimax av att mörda folk, eller barn. Det finns ofattbart många pedofiler som riskerar både liv och socialt umgänge bara för att få leva ut sin sexualitet. Det finns bögar i länder där det är straffbart med döden som ändå lever ut sina lustar. Det sexuella drivet i oss människor har skapats som en stark kraft, antagligen mätbar med törst, överlevnadsinstinkt eller hunger.

    Sen finns det såklart många fler faktorer som spelar roll, och det finns också kulturella skillnader som formar oss på olika sätt.

    Hur som helst så är detta endast en tes, som säkerligen många förkastar, och skulle de finnas forskning som motbevisar min tes totalt så skulle jag naturligtvis ändra uppfattning om den.

    Egentligen finner jag ingen annan rimligt förklaring till att våldtäkter nästan uteslutande är män som våldtar antingen andra män eller kvinnor. Det måste vara biologin som spelar in, eftersom statistiken är i princip densamma över hela världen.

  14. Henrik B skriver:

    Sedan en sak: Många ställer i den här diskussionen att se människor som människor mot att analysera maktförhållanden mellan grupper.

    Men när jag tittar på en människa ser jag naturligtvis den människan. Alla kvinnor jag känner är olika varandra på massor av spännande sätt. Alla män också. Somliga män jag känner är mer lik en kvinna jag känner än de är lika en annan man. Vi är alla individer.

    Därför försöker jag när jag börjar analysera på gruppnivå tala om genomsnittliga skillnader, om oftare och mer sällan. Inte om att det alltid skulle vara så att alla kvinnor är underordnade alla män. Det vore ju bara larvigt. Det är klart att den manlige vaktmästaren på näringsdepartementet har mindre pengar, makt och inflytande än hans kvinnliga departemenstchef. Det är klart att det förekommer att män gör mer än sin kvinna av hushållsarbetet.

    Men samtidigt som man ser detta kan man också se hur det i samhällsområde efter samhällsområde blir färre kvinnor ju högre upp man kommer i pyramiderna. Hur de genomsnittliga lönerna för lika knepiga arbetsuppgifter hela tiden är lite högre för männen. Hur det i genomsnitt är så att kvinnor gör mer och män mindre än hälften av hushållsarbetet. Och så vidare, och så vidare. Och till slut blir det omöjligt att komma från misstanken, att det inte bara är en lång serie tillfälligheter som åstadkommit detta, utan att det finns någon gemensam bakomliggande anledning. Somliga feminister har döpt denna till ”patriarkat”. Andra pratar om ”könsmaktsordning”. Jag tycker de namnen på ett olyckligt sätt antyder att det skulle ligga någon slags medveten konspiration bakom. Därför pratar jag om manliga strukturer. Att det inte är så konstigt att samhällsstrukturer blivit sådana att de gynnar män, eftersom de formats under loppet av många århundraden, då det bara varit män som befolkat pyramiderna.

  15. Fredrik skriver:

    Problemet med begreppet manliga strukturer, precis som rasistiska strukturer, antyder och misstänkliggör människor att vara delaktig i något, på ett anklagande sätt. Man pekar ut ett kön och säger, ni har en struktur, medveten eller omedveten, som gör att ni indirekt har fördelar gentemot det andra könet.

    Problemet med själva tankesättet är att man ska dela i Sverige i 2 grupper. Grupp 1 är kvinnor, grupp 2 är män. Varför? Är inte själva poängen med genustänk att inte dela in folk i könsroller och grupper, utan att se varje individ för den som man är och inte kategorisera personen ?

    Jag finner det så märkligt att feminister som i regel alltid pratar om kön som en social konstruktion och att vi måste skapa en ny generation av hens genom genusexpertis på förskolan, samtidigt inte kan sluta stirra på män och kvinnor i statistik.

    Vem lider ens av dom här 2% löneskillnaden? Vem lider av att kvinnor väljer barn före karriären? Vem lider av att kvinnor vill jobba inom omsorg och män inom teknik ?

    http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%B6neskillnader_mellan_m%C3%A4n_och_kvinnor
    Läser man den statistiken så ser man att ju mer man går in på detalj desto mindre skillnader blir det, även om det nästan alltid kvartstår ett par procents skillnad, är det verkligen vårat största samhällsproblem? Är det ett större samhällsproblem än att t.ex. kvinnor har tiotal högre procentenheter i gymnasieutbildning och på universitet?

    Argumenterar du istället för att lönerna ska upp inom vården, att vårdyrken ska ha samma status som snickare, ja då skriver jag på vilket papper du vill. Kvinnors yrkesval ska inte begränsa deras inkomst i så stor utsträckning som den gör. Det är det enda som finns av värde att kvotera, att kvinnans biologiska val inte ska göra att de nästan alltid tjänar mycket mindre än den privata sektorn så som hantverkare, konsulter, it-teknikers m.m.

    Vi ser idag en stor revolution inom forskning på tjej-sidan, där tjejer snart (om man inte redan är) kommer att vara utav majoritet. För 30-40 år sen fanns det inte en enda kvinnlig forskare i princip, är inte det otroligt bra utveckling? Varför är vi så missnöjda?

    Hur vet vi ens att kvinnor i lika stor utsträckning vill ha chefs och VD-poster? Jag vill det inte, det är ett dygnet runt jobb där man åsidosätter familjen för fetare plånbok, jag har redan ett jobb jag trivs med och jag värderar min fritid högre än mer pengar.

    Det finns före detta könsmaktsroller som möjligen hänger kvar i form av tradition.

    Har det ens gjort nån undersökning hur stor del av kvinnorna som har ambition att nå upp dit till toppen som du pratar om, vad vet vi om vart folk är villiga att gå och hur mycket man är beredd att satsa?

    Ett typiskt manligt attribut är att ha makt och vara rik, vilken säkerligen kan bidra till att män i större utsträckning kan ha den ambitionen, män kan i väldigt stor utsträckning öka flerfaldigt på attraktionsskalan av att ha det välställt och kunna erbjuda en trygg framtid för sin familj. Det behovet har inga kvinnor på samma sätt.

    Jag tycker du förenklar alla frågor. Du och många andra feminister vill bara att ”alla ska erkänna patriarkatet” och sen vad? Det finns ju inga lösningar ?

    Det första förslaget jag hör om är att man ska kvotera föräldraförsäkringen ännu mer, så att kvinnor i mindre utsträckning får som dom vill (kvinnor är ofta de som faktiskt vill vara hemma med sina barn i större utsträckning, inte bara av ekonomiska skäl). Är det rimligt att feminister ska köra över de kvinnor som inte är feminister och faktiskt vill vara hemma med sina barn? Pappor kan och vill såklart också vara det, och där kan man välja fritt inom familjen. Alla familjer har olika förutsättningar och viljor, vissa vill kvotera exakt lika, och inom vissa så kanske man slåss om vem som ska få vara hemma, medans i andra så känner mamman att hon vill vara hemma med sina barn. Ska vi då bestämma över dessa familjer genom kvotering för att vi har en föreställning att om vi kvoterar t.ex. föräldraförsäkringen så kommer patriarkatet att försvinna?

    Steg. nummer 2 i att krossa patriarkatet verkar vara genusforskning och mer könsneutralt samhälle, det är numera omodernt att vara typiskt manlig eller typiskt kvinnlig. När vi utövat detta genusexperiment som första land i Sverige som vi inte ens vet om det kommer att skapa en mass-psykos bland våra ungdomar i form av extrema identitetskriser, ja då har vi kommit närmare att krossa patriarkatet.

    Steg nummer 3 är att kvotera in kvinnor i allt. Det spelar ingen roll om det är 1 kvinna och 100 män, det skall kvoteras in , helst kan vi kvotera in kvinnan på 2 platser så att det ser bättre ut i statistiken. När vi kvoterat in 50-50 så är Sverige ett bättre land och efterföljande kvinnor kommer att vilja efterfölja dessa förebilder i tron om att kvinnor helt plötsligt vill jobba inom helt nya områden än de som man velat i några tusen år.

    Alla dessa steg skall samtidigt radera ut våld i relationer, sexism, sexistisk reklam samt alla våldtäkter.

    Detta är ett allvarligt samhälls-experiement som ingen har nån aning om hur det eventuellt kan sluta, som bygger på antaganden och retorik.

    Men jag kan berätta en sak, jag kommer aldrig sätta mitt framtida barn i en genus-skola eller genus-dagis, och mina barn får leka med vad fan dom vill. Jag är starkt motståndare till att några sociala konstruktioner är det som gör att tjejer i större utsträckning leker med dockor och pojkar med bilar, jag är snarare den som anser att det har med biologin att göra.

    Sen betvivlar jag inte hur samhället formar våra barn, så har det alltid varit. Biologin och omgivning skapar den vuxna produkten som ska föra livet vidare, och det bästa och finaste vi kan göra är att ge våra barn så fria tyglar som möjligt att göra det dom vill med sina liv, oberoende av kön, det är jämställdhet för mig!

    Mvh

  16. Patrik skriver:

    Hej Henrik,

    1) Problemet med ditt resonemang är att jag inte alls ser samma strukturer och anledningar som du tycks anta är självklara. Jag ser det inte som en självklarhet att mötesformer är ”manliga” bara för att de har formats av män. Mycket av det som feminister kallar ”manligt” (vilket för det mesta underförstått också betyder att de tycker det är dåligt) kan precis lika gärna vara ”praktiskt” eller ”ändamålsenligt”.

    Låt oss fortsätta med mötesformerna. Du förutsätter att ett system som är skapat av män – per definition – är tillrättalagt för att passa män, och att det – per definition – betyder att det behöver ändras för att passa kvinnor bättre. Du föreslår att det vore bättre att alltid gå laget runt, och låta alla säga sin mening.

    Jag tycker att det finns en rätt så uppenbar risk/nackdel med det du föreslår, och det är att möten kommer att ta längre tid. Jag är därför inte alls övertygad om att det är en ”bättre” lösning, för jag tror inte att den är lika funktionell.

    Troligen så är det i stället så att vad som är bäst lösning varierar efter situation. Om det är viktigt med konsensus och att alla känner sig delaktiga, då kan det vara bättre att gå laget runt som du säger. Om det å andra sidan är saker som är mindre viktiga så är det troligen bättre att inte göra det. Läs om Sayre’s law för argument varför det skulle kunna vara så.

    Skillnaden mellan oss är att du verkar se kön i allt, medan jag bara bryr mig om att få bästa möjliga lösning. Kön är för mig helt enkelt inte en faktor, även om människor naturligtvis är det. Det betyder att jag tycker att det är fullt rimligt att anpassa t.ex. mötesformer om det är fler kvinnor som deltar – men jag gör det aldrig automatiskt, utan jag ställer mig alltid frågan om ändringen verkligen har ett syfte och om den verkligen innebär en förbättring.

    Om det är så att ”jämställdheten” med en jämnare könsfördelning samtidigt försämrar, då är jag benägen att dra slutsatsen att det faktiskt är skit samma om det var en ”manlig” eller ”kvinnlig” lösning som fungerade och i stället tycka att samtliga skall anpassa sig till den lösning som fungerar bäst.

    Abstrakt kanske, men vi kan ta ett annat fenomen också: militärtjänst. Det ligger ju nära till hands att tycka att det är en våldsamt manlig struktur, och att den borde anpassas mer till kvinnor om de skall göra militärtjänst.

    Skitsnack!

    Om det var typiskt manligt att skrika en massa och kräva kadaverdisciplin, då skulle män gå runt och bete sig på samma sätt civilt också. Vilket vissa personer naturligtvis gör, men långt ifrån alla. Återigen så handlar det snarare om att kulturen minst lika mycket är formad av den uppgift som skall lösas, som av könet på den som skall lösa den.

    2) Du missade åtminstonde något ord i den första meningen du skriver här, för den är inte en begriplig svensk mening. Försök gärna en gång till att förklara vad det var du menade.

    Jag läser det du skriver. Du skrev:

    ”Men det var ändå en sådan stapel små, små saker, som de råkat ut för men aldrig jag. (Det var sådär 25 år sedan, så jag minns faktiskt inte detaljerna, bara det sammanlagda intryck de gjorde.) Små saker som alla pekade åt ett enda håll. Och när jag lade ihop dem kunde jag inte dra någon annan slutsats än att vi faktiskt i de flesta organisationer och de flesta ställen i samhället – ofta helt utan att vilja det eller vara medvetna om det – bemöter och behandlar tjejer på ett annat sätt än vi bemöter och behandlar killar. Och där ”riktningspilen” i skillnaderna inte i varje detalj men i genomsnitt är mycket tydlig, så att tjejer ges mindre chans än oss killar att göra sin röst hörd, att driva genom sitt förslag, att synas och märkas. Och fungerade det så i SSU vore det ju inte så egendomligt om det fans liknande mekanismer i andra delar av samhället, som förklarar t ex att kvinnor får lägre lön, att bolagsstyrelsers kvinnokvoter gapar tomma, att kvinnor gör huvuddelen av det oavlönade och icke pensionsgrundade arbetet i hemmen och att det oftast är män som våldtar kvinnor och sällan tvärtom.”

    Du gör en glasklar koppling mellan skillnaderna mellan hur vi bemöter män och kvinnor, och att fler kvinnor våldtas. Du påstår också att vi – ”i de flesta organisationer och de flesta ställen i samhället – ofta helt utan att vilja det eller vara medvetna om det” – gör de här skillnaderna i bemötandet av kvinnor som du sedan påstår leder till våldtäkter.

    Våldtäktsmän är en sjuk minoritet som saknar empati och säkerligen annat också. Att du försöker koppla de mönster du ser på ”de flesta ställen i samhället” till våldtäkt ser jag som djupt stötande, och som en väldigt ful guilt by association.

    3) Det fungerade utmärkt i de orter man stuvade om – jo, tjena! Enligt vem då? Jag är tyvärr inte så naiv att jag inte sett politik förr, och det är helt självklart att det låter så när de man frågar är personer som har ett egenintresse i att deklarera ”mission accomplished”.

    Kanske är det så att du får ett helt annat svar om du skulle genomföra en undersökning bland invånarna i Karlstad? Kanske är det så att de har haft milda vintrar där det egentligen inte har spelat så stor roll? Kanske är det så att det fick läggas en del extra pengar för att uppnå den här jämställdheten? Kanske fungerar det lika bra som förr eller till och med bättre? Jag vet inte, och jag har tyvärr inte något förtroende för din åsikt i den frågan. Jag googlade efter mer information, men antingen så hittade jag bara partsinlagor från uttalat (anti-)feministiska debattörer, eller så artiklar som egentligen inte sade så mycket om hur bra eller dåligt det fungerade.

    De få uppgifter jag hittade inger inget förtroende. Några uttalanden från politiker som varit med och genomfört det hela där de påstår att det är enklare för bilar än för cyklister att hantera 10cm snöslask. Det innebär att man inte har så akuta problem med snö, och då förstår jag att det fungerar att prioritera ned bilarna. Där jag bor har vi vid ett flertal tillfällen den senaste vintern fått 30cm snö på en natt, och jag lovar att det INTE fungerar lika bra att köra bil i de snömängderna. Jag såg också en kommentar om att halkande fotgängare kostade massor, och att en omprioritering skulle hjälpa. Det låter väldigt konstigt för mig eftersom en nyplogad gångbana oftast är livsfarligt såphal! De enda gångerna jag har halkat i vinter har varit just när det varit nyplogat.

    Hursomhelst så är det egentligen inte så intressant om det fungerar eller inte. Man kan lyckas göra rätt av fel orsaker. Det som är fel, det är att ta upp könsfrågan – OCH BARA DEN – i en diskussion om snöröjning.

    Det här kan vara för att du förenklar. Jag hoppas det, men det är svårt att avgöra. Tyvärr så har jag inte kunnat hitta någon annan källa som säger så mycket mer. Det jag saknar är uttalanden om att man har räknat på det hela och kommit fram till att det blir billigare, orsakar mindre olyckor, eller åtminstode på något konkret sätt kunnat kvantifiera resultatet av förändringen. Att jag inte ser det gör mig mörkrädd. Jämställdhet ska helt enkelt inte vara det enda som styr snöröjningen. Det ska inte ens vara det högst prioriterade.

    Låt oss ta ett teoretiskt exempel: Anta att vi kan snöröja ”gubbigt” för 10 mkr, eller ”jämställt” för 12 mkr. Vilket väljer du? Jag tror att du kan gissa vad jag anser.

    Angående ditt första svar till Fredrik:

    a) ”Man behöver titta lite och veta vad man letar efter för att få syn på den. När man väl upptäcker dem syns de tydligt, och man ser just dessa strukturella mekanismer i verkan överallt omkring sig.”

    Det där låter ungefär som när en konspirationsteoretiker eller en religiös människa förklarar varför de ser en massa som andra inte ser.

    Nej, det är inte meningen att förolämpa. Det jag menar är att bara för att du ser saker så betyder det faktiskt inte att de finns på riktigt. Den mänskliga hjärnan är specialiserad på att hitta mönster, och ibland hittar den mönster som inte finns.

    Jo, jag tror att du har rätt i vissa fall. Kanske till och med i många fall. Jag tror däremot inte på att du har rätt i ALLA fall, och jag är i många fall inte överens med dig om de lösningar som du föreslår.

  17. Henrik B skriver:

    Hej Patrik.

    Nej, jag ser inte kön i allt. Däremot diskuterar jag i just denna tråd frågor som har med maktförhållanden mellan kön att göra, och då är det rätt naturligt att de saker jag nämner anknyter till kön. På samma sätt skulle någon som läser mina inlägg om gener och integritet kunna påstå att jag ser integritet i allt. Det är faktiskt inte så konstigt att man på ett visst ställe skriver om den sak man diskuterar.

    a) Om det här med möten har jag faktiskt varit med om att genomföra det jag föreslår på flera ställen. Erfarenheten är mycket tydlig: Talartiden blir mer jämnt fördelad mellan män och kvinnor. Den blir mer jämnt fördelad mellan de män som tidigare talade mycket och de män som tidigare talade lite. Det är alltså ett rättvisare sätt att ordna mötena, även om man bara tittar på individnivå, och inte läögger ett könsraster över analysen. Dessutom tar mötena – tvärt emot vad du förmodar – betydligt kortare tid. Det visade sig nämligen att när man redan från början vet ungefär vad alla andra tycker så upplever storpratare och besserwissrar som jag inte att det är lika meningsfullt att fortsätta tjafsa med varandra, ifall vi antingen vet att vi redan har majoriteten med oss, eller att vi ändå inte kommer att få det. Så vi nöjer oss med att diskutera länge och mycket de gånger vi ser att det finns många som inte redan bestämt sig, eller att det väger jämnt. Dessutom tar det när alla släpps in med en gång mycket kortare tid för alla relevanta argument att hamna på bordet.

    b) Kring det här med våldtäkt ser jag nu att det är fullt möjligt att läsa min kommentar som du gjort. Det var olyckligt formulerat och inte min avsikt att den skulle kunna läsas så. (Eftersom jag försöker skriva utförliga svar i kommentarsfält hinner jag inte korrläsa svaren på samma sätt som inläggen). Som du kan se i min diskussion ovan har jag den bestämda meningen att de allra flesta män inte är potentiella våldtäktsmän, och att det är en kombination av biologiska skillnader och samhälleliga strukturer som gör att den lilla minoritet av män som våldtar kvinnor ändå är betydligt större än den ännu mindre minoritet av kvinnorna, som våldtar män. Det jag menade, som gick att tolka annorlunda, är att vi är många som deltar i att upprätthålla de strukturer som bidrar till detta. När killar dunkar i ryggen och tjejer glittrar med ögonen när en hormonstinn kille betett sig på ett sätt som man egentligen borde spotta honom i ansiktet för – då tänjs gränserna för vad killen upplever som acceptabelt. Nu tror jag att anledningen till att många års upplysning och diskussion inte lyckats bryta detta är att sociala strukturer samverkar rätt kraftigt med biologi kring detta. För att uttrycka det mycket brutalt så har helt enkelt under en stor del av människans historia en genvariant som gör att man tänder på en våldsam och farlig kille gett kvinnor en ökad chans att få många överlevande avkommor. Samtidigt är det uppenbart att sociala normer och strukturer också var mycket stor betydelse – annars skulle det inte finnas så stora skillnader mellan olika kulturer och olika historiska epoker i risk att våldtas.

    c) Visst, det är skillnad på 10 cm snö och 30. Både för cyklar, bilar bussar och fotgängare. I de delar av landet där flest människor bor är dock 30 cm snö på en natt sällsynta undantag. Och du har fullständigt missuppfattta vad man gjort om du tror att man i den ort radioinslaget handlade om bara tog hänsyn till könsaspekten. Tvärt om. Det man gjorde var att efter att i många årtionden helt ignorera den, så började man ta hänsyn till den också. Tillsammans med allt annat.

    Och det är här någonstans jag slutar förstå dig. Så fort man säger : Låt oss ta hänsyn till kön också, så ropar du (och många andra): ”Varför ska man bara ta hänsyn till kön?” Men det har varken jag eller någon annan feminist någonsin föreslagit. Vi vill bara att de aspekterna också ska vara med i ekvationen.

  18. Henrik B skriver:

    Patrik,

    Slutligen: Man kan naturligtvis aldrig säkert veta att en sak (t ex manliga strukturer) finns bara därför att man själv ser den, och det är naturligtvis en varningsklocka när begåvade människor invid en inte ser det man själv ser. Men lika lite kan man veta att en sak inte finns bara därför att man själv inte upptäcker den. Och det borde på samma sätt vara en varningsklocka för dem som inte ser saken, när många andra ser den.

    Du jämför med konspirationsteoretiker, och jag köper jämförelsen på ett filosofiskt, kunskapsteoretiskt plan. Men skulle det vara på samma sätt med manliga strukturer som med en judisk konspiration bakom 7/11 kan jag konstatera att de som säljer denna villfarelse varit makalöst framgångsrika. De har inte bara lurat i en stor andel av oss som är politiskt aktiva denna tankeparasit. Utan dessutom fått partier kontrollerande bortåt 70% av platserna i riksdagen att skriva in villfarelsen i sina politiska program. Det är nästan så att man behöver tro på en liten konspirationsteori för att förklara uppslutningen bakom tanken om manliga strukturer med något annat än att det kanske finns något att se där … :)

  19. Ping: Och så valet då, och vad som kommer att sabba det. « Jeppelin

  20. Lena skriver:

    Feminism är inte jämställdhet utan könsrasism. Feminism är en ideologi vars syfte är att göra det bättre på mäns bekostnad och i vissa fall göra det värre för män även om det skulle göra det sämre för kvinnor med. Om du är för jämställdhet och tycket att alla människor har lika värde då ska du inte kalla dig feminist. Feminsm se ”feminisera”, med andra ord, trycka ned och ta bort maskulinitet.

    Om Pirat-partiet börjar kalla sig feministisk och förespråka könskvoterigen, då blir partiet lika förtryckande och fascistisk som andra partier och skulle därpå förlora både min röst och många andras.

  21. Henrik B skriver:

    Lena: Om du vill göra en definition av ordet ”feminist” som går fullständigt på tvärs med det sätt de allra flesta andra människor använder ordet står det dig fritt, men då kommer du bara att bli förstådd av den lilla grupp människor som också väljer att använda ordet på samma sätt som du. Och du kommer att missförstå alla andra, och tro att de vill saker som de verkligen inte vill.

  22. Ping: Kasta ut hatarna ur partiet! | Diverse pirattankar av Torbjörn Jerlerup

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s