Piratartiet har sina rötter i den tidiga internetaktivismens tankar om att information vill och måste få vara fri, att den nätaktive har rätt att vara anonym, och att vi tillsammans kan skapa fantastiskt värdefulla saker genom svärmande. Som ett resultat av detta har på nätet utvecklats en kultur där vi mycket lättare än i köttvärlden kan behålla kontroll över vår egen identitet. Vi skapar själva vår persona på nätet, relativt oberoende av omgivningens tryck och förväntningar.
Jag tror att detta är en mycket grundläggande iakttagelse. Jag misstänker att en viktig återverkning internet har AFK är att människor mer än tidigare vågar ta kontrollen över sin identitet. Till exempel tvivlar jag på att det senaste årtiondets ökade utrymme för andra sexuella identiteter än heteronormen hade kommit så snabbt internet förutan. Troligen har internet spelat en viktig roll för att man kan se många fler olika subkulturer på en högstadieskola idag än när jag gick där för 30 år sedan.
Det är därför logiskt att Piratpartiet engagerar många människor som kräver att själva få forma sin identitet, oberoende av de förväntningar och krav man upplever från det omgivande samhället. Det är naturligt att Piratpartiet utvecklat en radikal politik kring mångfaldsfrågor. Det är logiskt att Piratpartiet har stort förtroende i HBTQ-kretsar.
Det fria skapandet av ens identitet hänger intimt samman med en fri ström av tankar och kultur. Vi vill kunna plocka upp och kombinera olika bitar av information, kunskap och kultur till just sådant vi tycker är intressant, spännande och meningsfullt. Och den fria människan vill sätta ihop olika element till sin egen unika identitet, utan att bli påtvingad andras förutfattade meningar om hur man borde vara och om vad som passar ihop.
En till synes väsensskild iakttagelse gäller produktion och ekonomi. Allt mer av vinsterna i den monetära ekonomin kommer inte längre från själva de fysiska objekt som produceras, utan från immateriellt kringjox: Det är tajmingen, artisten och musiken, inte själva disken och brännandet, som gör priset på en CD-skiva. Varumärket på ett klädesplagg kostar mer än noggrannhet i sömmarna. Restauranginredning, koncept och berättelse bestämmer om en köttfärsbiff kan säljas för en femtiolapp eller hundrafemtio kronor. Programsnuttar som styr insprutningen av bensin i en standardiserad motor gör väldigt mycket mer för prisskillnaden mellan en Skoda och en Audi än materialvalet i växelspaksknoppen. Och så vidare.
Fria människors fria informationsdelning i ickemonetära svärmar (på och utanför nätet) är ett hot mot mycket av detta. De första riktigt skarpa striderna har i detta konfliktfält stått kring mjukvarupatent och mellan underhållningsindustri och kulturdelare. Men jag tror att de bara är de första i en lång rad strider om informationsfriheten.
Kanske kommer den avgörande striden att gälla ifall de rika ländernas stora bilföretag ska kunna behålla sina nuvarande affärsmodeller, eller om uppstickarföretag och svärmar som delar koder och reservdelar ska kunna bryta upp marknaden. Kanske framtidens bilköp kommer att påminna om dagens datorköp: Man börjar med en massproducerad bottenplatta som man kan utrusta med olika komponenter, program och accessoarer till den bil man själv för tillfället vill ha. Till sin egen, individuella bil.
Möjligen gör energikriser eller teknikutveckling att den sista spaningen kommer på skam. Men jag är övertygad om att vi står i inledningen till en rad strider i samhället mellan immaterialrätt och informationsfrihet. På den ena sidan företag i den traditionella pengaekonomin, vars vinster är beroende av ett allt mer aggressivt försvar av immaterialrätt. På den andra sidan ”uppstickarföretag” och svärmar som byter och förädlar kunskap och information och därmed producerar ett stort värde, även om detta inte lika enkelt kan mätas i pengar.
När jag var ung rasade skivbolagen över att ungdomar spelade in musik från skivor till kassettband. Det sågs och beskrevs som brott mot upphovsrätten. Men just denna teknik att spela in från skivor till band gav för första gången unga möjlighet att sätta ihop samlingar av musik, där man blandade låtar på just det sätt och i just den ordning, som personen själv gillade. De blev ett viktigt medel för att både forma och visa upp en egen identitet.
Svärmars kamp för informationsfrihet och mot immaterialrätt hänger alltså samman med kampen för alla människors rätt och möjlighet att forma sin egen identitet. Jag skulle vilja gå så långt som att föreslå att de i väsentliga avseenden är två sidor av samma kamp. Och att det är där man hittar anledningen till att Piratpartiet behövs, och kommer att behövas under lång framtid.
Ty den industri som idag tjänar sina pengar på immaterialrätt kommer inte att ge upp självmant. Både moderaterna och socialdemokraterna är historiskt, organisatoriskt och ideologiskt uppbundna mot dessa företags intressen. (Ägarnas respektive deras anställdas). Inget av de stora etablerade partierna kommer därför att vilja ta sig an dessa frågor. Och så länge de mindre bland de etablerade partierna tycker det är viktigt att vara i allians med ett av de stora partierna kommer de aldrig att kunna bilda någon seriös motkraft.
Därför behövs Piratpartiet, och därför kommer Piratpartiet att kunna spela en viktig roll i framtidens politik.
x x x
Tankarna i detta inlägg har växt fram under diskussioner med Göran Widham. Dessa har varit så intensiva att det är omöjligt att avgöra var Görans bidrag slutat och mitt börjat. Att det är Göran som fått mig att förstå hur betydelsefull identitetspolitiken är för piratrörelsen är dock odiskutabelt.
Henrik B 
Maslows behovstrappa handlar om personlig utveckling. Att definiera sin egen positionen inom sin kultur är ofta en viktig ingrediens för att klättra upp på trappan och nå självförverkligandet så man kan leva ut sin ultimata identitet – den man vill vara. För man är inget utan den kultur man lever i. Man kan hata den eller man kan älska den – men genom att definiera sin identitet i sin kultur så skapar man sin identitet.