Konkreta steg mot ett mer jämställt samhälle

Jag har i ett tidigare inlägg förklarat att jag anser att män och kvinnor bör ha lika rättigheter och möjligheter i samhället, att så inte är fallet, att orättvisorna tydligt väger över mot kvinnors nackdel, och att detta är något vi måste göra något åt. Samt att detta gör att jag själv kallar mig för feminist.

Sedan har jag i ett senare inlägg berättat varför jag tror att vägen mot att göra något åt situationen bland annat måste innehålla att man systematiskt hjälper kvinnliga förebilder att komma fram. Och att man noga går genom hela samhällsväven och letar efter det jag kallar manliga strukturer: invanda sätt att göra saker som är anpassade efter männens genomsnittliga sätt att vara, och därför missgynnar kvinnor. Så att man kan ändra dem till mänskliga strukturer, som passar genomsnittliga kvinnor lika bra som genomsnittliga män som avvikande män som avvikande kvinnor. Det vill säga, till mänskliga strukturer.

00 Rubens 600

”Men kom med konkreta förslag”, har jag blivit uppmanad. Varsågoda, här kommer en hög sådana. Konkreta och rätt kort motiverade. Vill ni ha en djupare förståelse för hur jag tänkt rekommenderas mina två tidigare inlägg:

  • Mer resurser till de offentligt finansierade verksamheter där kvinnor dominerar. En av de mest slående orättvisorna mellan könen är att kvinnor i snitt bara har 85% så hög lön som lika välutbildade lika gamla män med lika svåra och ansvarskrävande arbetsuppgifter. Till ungefär 2/3 beror detta på att kvinnodominerade yrken värderas lägre än mansdominerade. Många av dessa återfinns i offentlig sektor. Sålunda: Mer pengar per anställd till äldreomsorg, vård, skola och andra kvinnodominerade sektorer. Tydliga instruktioner till statens och kommunförbundens förhandlare att prioritera upp lönenivåer i kvinnodominerade yrken.
  • Antingen ordentligt stöd till de NGOs som idag gör ett viktigt arbete för att erbjuda skydd åt kvinnor som flyr från förhållanden där de blir slagna och misshandlade. Eller att kommuner sätter av ordentliga resurser för att själva bygga upp sådan verksamhet.
  • Bättre fortbildning av poliser, åklagare och domare kring kvinnomisshandel, så att de kvinnor som har rätt till och behöver skydd också får det.
  • Krav på valberedningarna i börsföretag och statliga företag att de ska ta fram lika många manliga som kvinnliga kandidater till bolagsstyrelsen, som bolagsstämman sedan kan välja från. Dvs, inte att man könskvoterar. Utan att man säkerställer att det finns en bred bas av olika kandidater med olika typer av erfarenheter att välja från.
  • Offentliga arbetsgivare bör betrakta föräldraledighet som en merit av samma värde som att ha jobbat vidare under samma tid.
  • Sammanträdesordningen hos offentliga beslutande församlingar justeras, så att den som tidigare inte haft ordet på en punkt automatiskt går före dem som redan yttrat sig i talarlistan. Även personalmöten och andra sammanträden i offentlig sektor uppmanas anta samma praxis.
  • Arbetsgivare i offentlig sektor bör noga fundera genom ifall organisationen av arbetet och ”karriärstegarna” i olika yrken missgynnar dem som stannar hemma med barn, och se till att leta efter sätt att göra något åt detta. (Ett litet exempel på vad man kunnat göra: Det finns speciella tjänster för ”unga forskare”, och för att hindra att gamla stofiler konkurrerar ut de unga får dessa bara sökas under ett visst antal år efter det man avlagt doktorsexamen. Men fram till för sådär 15 år sedan gjorde detta att den som var barnledig ett par år efter doktorsexamen förkorade alla chanser att på återstående år samla tillräckligt med meriter för att konkurrera med dem som inte var barnlediga. Men just tack vare att man analyserade dessa system utifrån tankemodellen ”manliga strukturer” upptäcktes detta, och efter ett antal års kamp ändrades systemet så att föräldraledighet avräknades från antalet år.
  • Utbildning av dem som handlägger anställningar i offentlig sektor för att säkerställa att man efterfrågar och mäter en mångfald olika aspekter av och uttryck för kompetens.
  • En gång vid anställningar i offentlig sektor där man inte ser namn, kön och andra personuppgifter under de första vändor då man väljer vilka som ska kallas till intervju.
  • Stöd för att bygga upp alternativa könsblandade och rent kvinnliga nätverk som alternativ och motvikt till de rent (och nästan rent) manliga nätverk i herrbastu och frimurarloger där fortfarande många informella beslut fattas och samhällsfrågor görs upp.
  • Lika mycket stöd till forskning om de sjukdomar som framför allt orsakar kvinnors lidande och död som kring dem som orsakar mäns lidande och död.
  • Stöd och uppmuntran till kvinnor att sig in i områden som klassiskt domineras av män, och vice versa.  Till exempel har science centers genomfört mycket lyckade kurser i teknik riktade till tjejer på mellanstadiet.

Inte för att dessa förslag ens om de alla genomfördes skulle lösa problemen med jämställdhet. Men de skulle kanske ta oss en bit på väg mot ett mer jämställt samhälle.

Advertisements

Om Henrik B

Molekylärbiolog. Science writer. Piratpartist.
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Konkreta steg mot ett mer jämställt samhälle

  1. Janne skriver:

    Hmm, mitt intryck är i korthet det diametralt motsatta. Nästan alla könsspecificerade offentliga verksamheter är riktade till kvinnor redan idag. Det är t.ex. stor resursbrist inom mansjourer. Män blir slagna i förhållanden i lika hög eller högre omfattning än kvinnor enligt många stora undersökningar (fast kvinnor skadas oftare, och tar oftare kontakt med myndigheterna). Löneskillnaden är förvisso omkring 15%, men det beror till 2/3 på att kvinnor jobbar mindre, oftast pga. deras egna val. För övrigt beror löneskillnaden helt eller nästan helt på att män och kvinnor fortfarande väljer olika yrken, trots att de flesta vet löneskillnaderna när de väljer. Naturligtvis finns det kvinnor som har omotiverat låg lön. Men fler män som har det.

    Privata företag har ofta inte råd med något så ekonomiskt onödigt som en omfattande diskriminering. Det offentliga är ett eget sorgligt kapitel i ett mänskligt eller ett jämlikhetsperspektiv. Får ta det en annan gång.

  2. Henrik B skriver:

    Om löneskillnader: Som framgår av mitt blogginlägg för några dagar sedan är den genomsnittliga lönen för en heltidsanställd kvinna i samma ålder, utbildningsnivå och ansvar/svårighet i jobbet 85% av en mans. Så de 15% skillnad beror inte på att kvinnor jobbar mindre. Tar man in det blir skillnaderna betydligt större. Sedan har du rätt i att 2/3 av denna skillnad beror på att kvinnodominerade yrken avlönas lägre än lika svåra, ansvarstyngda osv mansdominerade yrken. Antingen kan man se detta som en individuell fråga, ett resultat av kvinnornas eget val av yrke. Eller så kan man se det som ett strukturproblem – att något är sjukt i samhället som gör att lönenivåerna hela tiden värderas lägre när det är många kvinnor i ett yrke. Ett skäl att se det på det andra sättet är att de relativa lönenivåerna gång på gång sjunker, när andelen kvinnor i ett yrke ökar. Vilket försvagar argumentet att kvinnorna själv valt det lågavlönade yrket. När många av dagens kvinnliga lärare valde sitt yrke var yrket betydligt högre värderat och avlönat än idag. För att bara ta ett exempel av väldigt många.

    Att män blir slagna lika ofta som kvinnor i ett förhållande är helt enkelt inte sant. Däremot finns statistik som visar att i samkönade manliga förhållanden är det ungefär lika stor risk (eller lite större) att den ene mannen blir misshandlad som att en kvinna blir det i ett heterosexuellt förhållande. (Vilket om man tänker efter är rätt deprimerande för oss killar som vill kunna vara stolta över vårt kön.) Det finns alltså en mycket tydlig riktningspil mellan könen när det gäller våld. Men det är ju jätteviktigt att hålla tungan rätt i mun när man pratar om detta eftersom det bara är en liten minoritet av männen som ansvarar för detta. Somliga mäns våld mot kvinnor och män, kanske man skulle uttrycka sig istf mäns våld mot kvinnor.

  3. Janne skriver:

    Warren Farrell analyserade i ”Why men earn more” sig fram till 25 faktorer (inte kön eller direkt beroende av kön) som förklarar löneskillnaden. SCB skriver att skillnaden är 7% (http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____149083.aspx) oklart vad de kompenserar för. Pelle Billing skriver i sitt jämställdshetsmanifest att ”Tvärtemot vad många tror, så är lika lön för lika arbete
    i princip redan implementerat i Sverige”, att i en stor studie av Jämo hade endast 1,3 procent av kvinnorna en *oförklarad* löneskillnad, de allra flesta hade ”rätt” lön.

    Jag skrev inte att 2/3 av någon skillnad skulle beror på att kvinnodominerade yrken avlönas lägre! Jag skrev att 2/3 av skillnaden berodde på lägre genomsnittlig arbetstid, som till stora delar är självvald. Sedan kan man ju alltid se ner på kvinnors förmåga att välja, som de feminister som syns är kända för att göra, att allt beror på strukturer som man inte ser. Jag föredrar att acceptera att män och kvinnor aldrig kommer att välja exakt likadant, och att valfrihet är viktigare än att försöka utplåna alla skillnader.

    Jag tror sänkta lärarlöner har helt andra orsaker än att fler kvinnor är lärare (typ att det moderna samhället föraktar kunskap på ett väldigt obehagligt sätt…). Läkare och jurister har ökat andelen kvinnor ordentligt utan att få lägre löner om jag minns rätt. Det finns gott om andra rimligare faktorer, har inte läst på i detalj här.

    Och så det här med våldet. Kvinnliga. förövare. finns. Även om du inte nämner dem med ett ord. Jag tycker det viktigaste att veta är att de allra flesta män och kvinnor inte slåss. (Det är vanskligt att dra långtgående slutsatser av små minoriteter.) I övrigt är män mer utsatta utanför hemmet och lika ofta utsatta i hemmet, men kvinnor behöver mycket oftare vård efteråt. Våldet har starkare samband med psykisk ohälsa eller fattigdom än kön. Artisten Martin och Glenn Forrestgate har ju skrivit om ämnet ur ett manligt perspektiv. En hyfsat balanserad länk om vad statistiken säger: http://nikk.no/N%C3%A4r+kvinnor+sl%C3%A5r.b7C_wljWZN.ips.

    Jag hoppas du förstår min poäng, jag kan ogilla memer och rörelser som sår extra konflikter mellan könen när så mycket i livet är ett samarbete mellan män och kvinnor. Feminismen ger inga svar.

  4. Andreas skriver:

    Henrik B
    Dina uppgifter om löneskillnader är direkt felaktiga och de blir inte bättre för att du upprepar dem okritiskt, mer korrekta uppgifter kan du lätt få fram och kontrollera själv på nätet. Dessa finns i Jämos miljongranskning, del 2.

    Andelen oförklarade/osakliga löneskillnader uppgick till 0,7% av arbetstagarna och en genomsnittlig skillnad omräknat till lönegap (vilket man får göra själv, antagligen hade varit för radikalt att påvisa innebörden så tydligt) så motsvarar detta ungefär 0,03% löneskillnad. Detta är den mest omfattande undersökningen som finns tillgänglig idag. Äldre undersökningar visar även de betydligt under dina 15% när bara en del av de relevanta faktorer korrigerats för.

    Det gynnar inte jämställdheten att hitta på skillnader och offerroller för kvinnor och inte heller att presentera dem felaktigt och tendentiöst. I det här fallet sänker det din trovärdigheten i övrigt rejält.

  5. Henrik B skriver:

    Hej Andreas,
    Jag har nu tittat genom Jämos miljongranskning del 2. Den innehåller ingen statistik som motsäger den bild jag tecknat. (Den fokuserar helt på osakliga löneskillnader inom en arbetsplats, och dessa är alla ense om är relativt små. Det stora problemet är ju de stora skillnaderna mellan olika yrken med likvärdig svårighet och ansvar.)

  6. Andreas skriver:

    1. Du behöver läsa miljongranskningen noggrannare, det står uttryckligen att jämförelser med likvärdiga arbeten också gjorts. Riktigt är att fokus varit på osakliga löneskillnader, inte skillnader från en utopi om att alla ska ha samma lön.
    2. Uppdelning i olika faktorer finns t.ex. i Meyersson Milgroms ”Equal Pay for equal work?”
    3. Det finns teorier/påståenden om att lönen i en bransch är kopplad till andelen kvinnor, men mig veterligen finns ingen undersökning som kunnat visa detta. Yrken i offentlig sektor är lägre värderade oavsett andelen män, det som mest påverkar är om de är utsatta för konkurrens (om arbetstagare) från privat sektor.
    4. Lika lön oavsett bransch, yrke, arbetsplats, erfarenhet, produktivitet och arbetstid är kanske den socialistiska extremismens utopi och våta dröm, men har i princip ingenting med osakliga löneskillnader att göra.

    Att olika branscher, yrken och arbetsplatser har olika lönelägen är knappast ett jämställdhetsproblem och inte heller ett samhällsproblem. Segregeringen av kvinnor och män till olika segment på arbetsmarknaden kan vara ett problem, men då handlar det inte om löneskillnader utan mer om förväntningar och värderingar kring yrkenas status i samhället eller den egna gruppen.

  7. Henrik B skriver:

    Andreas,

    Då efterlyser jag sidhänvisning i miljongranskningen, eftersom den omfattar runt hundra sidor ska jag ärligt erkänna att jag skummade genom texten och letade eftertabeller som visade något som påminde om de saker du påstått, utan att hitta.

    I mitt förra inlägg (https://henrikb2.wordpress.com/2013/03/17/rattvisa-mellan-konen-vad-behover-goras/) länkade jag till vetenskapliga studier (på svenskt material) både för påståendet att lönenivån är lägre i kvinnodominerade än mansdominerade yrken med motsvarande utbildningskrav, svårighetsnivå och ansvar, och för påståendena att den relativa lönenivån sjunker när ett yrke övergår från att vara mans- till att vara kvinnodominerat. Tyvärr är studierna inte publicerade open access, så man måste vara uppkopplad mot ett universitetsbibliotek, eller befinna sig i ett sådant, för att komma åt dem. Så är ju tyvärr ofta fallet med forskning, även om vi alla hoppas det snart ska bli annorlunda …

  8. Andreas skriver:

    Jag har inte sidhänvisningar nu, ska försöka återkomma om det.
    Studierna du länkade i förra inlägget visar så vitt jag kan se inte på något orsakssamband någonstans och den grundläggande mekanismen om olika värdering av män och kvinnor som teorin bygger på har i och med miljongranskningen (och flera andra) visat sig vara felaktig.
    Att lönenivåerna i olika branscher skiljer sig för både kvinnor och män visar inte på ojämlikhet, lönenivårna är inte heller direkt kopplade till utbildningsnivå, svårighet eller ansvar annat än inom en verksamhet och en typ av tjänst, oavsett om den är mans- eller kvinnodominerad. Du kan liksom inte hävda att det är ojämlikt bara för att samhället inte uppfyller en utopi om att allt ska vara exakt lika överallt oavsett vilka faktorer man ignorerar. Vidare så beror lön ofta mer på vilken utbildning man har än på nivån och både effekt av utbildningsnivå och inriktning förändras över tid.

  9. Andreas skriver:

    Apropå likvärdigt arbete, se exempelvis avsnitt 7.10, sidan 37.
    I övrigt så finns analyser och beskrivningar utspridda på åtskilliga ställen i dokumentet och om du söker på t.ex. ”likvärdig” så kommer du att hitta ett 50-tal ställen i texten där detta berörs i olika former. Det bör alltså inte vara något problem att avfärda tron på att detta inte utvärderats.

  10. Kristian skriver:

    Angående kompetens:
    Skall det vara tillåtet att ha prestationskrav som inte är ”jämställda”? Jag tänker naturligtvis på brandförsvaret.

  11. Henrik B skriver:

    Andreas: Jovisst förekommer orden ”likvärdigt arbete” på många ställen i miljongranskningen, men ingenstans (och allra minst i 7.10 sid 37) hittar jag något som skulle motbevisa det jag skriver i blogginlägget.

    Kristian: Jag tycker att man för varje yrke måste ställa de krav som krävs för just det yrket. Sedan ska man alltid reflektera över om formuleringen av kraven avspeglar verkliga behov eller bara slentrian, men jag kan tänka mig att rena fysiska krav kommer att göra att det även i framtiden är vanligare med män än kvinnor i brandförsvaret.

  12. Daniel skriver:

    En annan sak som spelar in är ju att män jobbar mer övertid än kvinnor.

    Sen så kan man ju fråga sig varför män inte tar de lågavlönade jobben. Min kompis bror gick en utbildning för att börja jobba på dagis, men vid examen så stog pedofil debatten hög och det gjorde det oerhört svårt för honom som man att söka ett jobb med barn (tack för den alla feminister)

    Sen så spelar ju sociala faktorer in. Att en tjej letar efter en kille som ser bra ut och har en hög inkomst är så vanligt att det har blivit normen, medans att en kille skulle ha som krav på en tjej att hon har en bra inkomst är något som ses som skamligt. Med den sociala pressen så är det ju inte konstigt att män söker sig till så högavlönade jobb de kan hitta.

  13. Ping: Piratpartiet Feministerna - Anton Nordenfur | Anton Nordenfur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s