Tittar vi oss om i samhället idag råder inte rättvisa mellan könen. Visst – de flesta lagar och formella regler ger samma rättigheter till och ställer samma krav på kvinnor som män. Men samhället är mycket mer än lagar och skrivna regler.
Dagens orättvisor
Tittar man på löner ser man tydligt att lönerna för kvinnor är lägre än för män, och att lönerna i kvinnodominerade yrken är lägre än i mansdominerade. Justerar man siffrorna för utbildning, ålder och sysselsättningsgrad är den genomsnittliga heltidslönen för en kvinna 15% lägre än för en lika gammal, lika välutbildad man. Systematiska jämförelser mellan yrkesgrupper visar att med samma krav på utbildning, ansvar och svårighetsgrad är lönerna mycket lägre i kvinnodominerade än mansdominerade yrken. När ett yrke övergår från att vara mans- till kvinnodominerat sjunker den relativa lönenivån.
Det finns många andra exempel:
- Kvinnor löper mycket större risk än män att råka ut för våld i nära relationer.
- Kvinnor återfinns mycket mer sällan än män på de högsta positionerna i det privata näringslivet (ledningsgrupper och styrelserum).
- Det är bara aningen bättre i de statliga bolagsstyrelserna och direktörsrummen.
- Kvinnor får betydligt mer sällan än män de allra högsta politiska uppdragen (statsminister, partiledare, finansminister, utrikesminister mm)
- Kvinnor måste på ett helt annat sätt än män räkna med att ständigt få sina kroppar bedömda och värderade, och ständigt räkna med att både de själva och deras insatser kommer att kommenteras och bedömas i relation till deras kropp och deras sexualitet.
- Betydligt mycket mer av det obetalda hemarbetet utförs av kvinnor än av män.
Så är det i Sverige. Idag. Därför är vi mycket långt från en situation där det råder jämställdhet mellan kvinnor och män. Det finns visserligen också några allvarliga orättvisor som slår mot männen, t ex chansen att vinna en vårdnadstvist. Men den sammantagna bilden är solklar: Det är kvinnorna som har mindre av både makt, pengar och härlighet, än de borde.
Omedvetna manliga strukturer
Vad beror då detta på? Till en liten del kan det naturligtvis bero beror på att det finns enstaka män som medvetet beter sig illa mot kvinnor. Men de allra flesta män jag mött är schyssta, omtänksamma och verkligen inställda på att behandla kvinnor lika som de behandlar män.
Varför blir det då så här? Jo, därför att det bortanför lagar och skrivna regler, och bortanför våra medvetna åsikter om hur vi vill uppföra oss, finns en lång rad föreställningar och invanda sätt att göra, som formats under den tid då alla viktiga samhällsstrukturer befolkades av män, och kvinnans plats var hemmet. Föreställningar och vanor, som vi tar så för givna att vi inte ens föreställer oss att de kan vara diskriminerande. Förrän någon pekar på saken, och man sätter sig ner och tänker efter och inser att det hela är format och anpassat efter det typiskt manliga sättet att vara. Och därför ger män ett genomsnittligt försteg, och kvinnor ett handikapp.
För oavsett om det bara beror på olika förväntningar under uppfostran, eller om också biologiska skillnader är inblandade, finns en del uppenbara genomsnittliga skillnader mellan mäns och kvinnors sätt att vara och agera. Ta till exempel det här med hur ett afk-sammanträde normalt går till, eller hur trådar vanligen är organiserade på forum och Facebook. Den som vill säga något tar ordet, och får hålla på hur länge och mycket han vill. Utrymmet på mötet/forumet fördelas efter hur mycket man tar för sig, och hur snabbt man gör det. Och det finns tydliga genomsnittliga skillnader mellan kvinnor och män i hur benägna man är att vilja ta för sig på ett möte. Vilket gör att dagens former för möten, både afk och on line, passar män bättre än de passar kvinnor. Vilket ger den genomsnittliga mannen ett försteg i alla de organisationer som använder sådana möten. Vilket är de flesta.
Men, ropar då många: Det fria ordet och den fria diskussionen är ju grundläggande i det demokratiska samtalet. Inte kan vi strypa rätten att prata bara för att kvinnor inte vill använda den rätten lika mycket som män! Nej naturligtvis bör vi inte strypa den. Men man kan organisera mötandet och forumen på sätt, som gör att den kvinna som säger en klok sak en gång inte kommer så rysligt mycket i skymundan bakom den man som upprepar sin ståndpunkt gång efter annan. På afk-möten kan man t ex börja diskussionen med att gå laget runt, och först när alla fått säga sina första tankar om saken släpps ordet fritt. De som kan webbforum bättre än jag kan säkert komma på hur man skulle kunna åstadkomma något motsvarande på sådana.
Omvandla manliga strukturer till mänskliga
Nu är mötestekniken bara ett exempel bland många. Ett annat är hur vi värderar föräldraledighet. Det har visserligen varit ett stort steg framåt att de flesta arbetsgivare i Sverige idag accepterar att deras anställda är hemma med barn. Men när man kommer tillbaka från föräldraledighet har man halkat efter sina kollegor i lön. Och kollegorna har varit på en massa kurser och deltagit i en massa utvecklingsprojekt, som de kunnat sätta upp på sina CVn. Medan den som varit föräldraledig har tomt. Detta trots att föräldraledighet för de flesta innebär en makalös uppövning av både planeringsförmåga, arbetseffektivitet och simultankapacitet. Och inte sällan utvecklar sociala förmågor och empati på ett sätt som gör att man fungerar mycket bättre på arbetsplatsen när man kommit tillbaka.
Listan på sådana ”manliga strukturer” kan göras nästan hur lång som helst: Hur vi mäter kompetens (både vad vi mäter, och hur vi värderar det), hur karriärstegar är konstruerade, hur löner sätts. Alla de formella och informella nätverk där män träffar bara eller nästan bara varandra och gör upp (i allt från herrbastun på konferensanläggningen till middagarna på frimurarlogen). Ja, det har till och med visat sig att snösvängen, när dess personal satte sig ner för att tänka över saken, insåg att den klassiska prioriteringen för i vilken ordning man plogade olika ytor, var en glasklar manlig struktur: Man hade av ohejdad vana börjat med de bilvägar (som framför allt användes av män) medan väntytan vid busshållplatser och gångvägar fram till dagis (där majoriteten av de pulsande är kvinnor och barn) fått vänta till sist.
För att vi ska kunna få ett mer jämställt samhälle krävs därför att så många som möjligt, på så många ställen som möjligt i samhället, funderar i dessa banor så ofta som möjligt. Så att vi kan hitta alla de små ”manliga strukturer” som gömmer sig i alla de till synes självklara och rimliga ”så har vi alltid gjort”, som inget samhälle någonsin kan klara sig utan. Så att vi kan förändra dem en efter en, och därmed omvandla den täta väven av ”manliga strukturer” till ”mänskliga strukturer”.
Någon gång kräver detta självklart förändringar av lagar och regler. Ja, ska man ändra mötesformerna i riksdag och kommunfullmäktige måste man kanske till och med ändra grundlagar. Men andra beslut, som tågordningen i snösvängen, fattas på de flesta håll på låg tjänstemannanivå. Så för att påverka dem krävs utbildning, som gör att så många som möjligt får upp ögonen, och kan hjälpa till att hitta alla de små detaljer, som sammantaget ger diskriminering och ojämlikhet.
Kvinnliga förebilder
Sedan kan man naturligtvis inte komma ifrån, att om man ska hitta alla dessa små detaljer som skulle kunna göras annorlunda, hjälper det om många kvinnor finns med på de ställen där stora och små beslut ska fattas. Därför är en jämn könsfördelning på de ställen där beslut fattas inte bara viktigt i sig. Det är nästan ännu viktigare som ett medel, för att man ska kunna få bukt med alla de ojämlika små strukturer som finns runt om i samhället.
En sak som krävs för att man ska få bättre könsfördelning där makten finns är att unga kvinnor i början av sin livsbana ska kunna uppleva det som lika självklart som sina unga manliga vänner, att den där ordförandeklubban, statsministertaburetten eller professorsstolen är något som skulle kunna vara deras. Och så är det inte, så länge alla ordföranden är män, så länge alla statsministrar (och nästan alla finans- och utrikesministrar och partiledare) är män, så länge nästan alla professorer är män. Därför måste en annan del av arbetet för att åstadkomma verklig jämlikhet vara att systematiskt hjälpa kvinnliga förebilder att komma fram i samhället. Se till att plenarföredragen på viktiga konferenser inte bara hålls av män. Se till att ledande företrädare för politiska partier inte bara är män. Och så vidare.
Två viktiga strategier för få ett mer jämställt samhälle är därför dels att hitta och hjälpa till att knuffa fram kvinnliga förebilder. Dels att identifiera manliga strukturer, och omvandla dem till system som passar den genomsnittliga kvinnan lika bra som den genomsnittlige mannen som den udda kvinnan som den udde mannen. Dvs till mänskliga strukturer.
Henrik B 
Skall man få bort de strukturella problemen så gäller det att göra att alla yrken har en jämnare fördelning av kvinnor och män. Då kommer strukturella löneproblem att försvinna utifrån ett kvinno/män-perspektiv.
Högre utbildning är ett bra exempel på hur det har gått snett. Det är väldigt få kvinnor som söker sig till tekniska yrken – i nästan alla andra yrkesområdena så finns det gott om kvinnor idag. Generellt så brukar ofta civilingenjörer hamna i topp när man tittar på frågor som livsinkomst. Då ofta VD för börsföretagen är civilingenjörer så blir det direkt en mindre pool kvinnor som kan komma ifråga för de jobben. Skall man göra något åt detta så behövs insatser för att få fler kvinnor att läsa till teknikyrken. Fler kvinnliga civilingenjörer är en viktig förändring som behövs.
När det gäller förebilden så är det i stort media som formar samhället. Skall kvinnor komma att satsa på tekniska yrken så måste även media handla om kvinnor som sysslar med tekniska yrken. Filmer och tv-serier handlar väldigt sällan om folk i tekniska yrken som är förebilder och väldigt sällan är dessa kvinnor.
Anders: Håller helt med. Detta är en mycket viktig aspekt av det hela.
Eftersom jag är historiskt överintresserad så tänkte jag passa på ett rätta felet att kvinnor inte blir lila ofta valda till utrikesminister. Det har inte varit sant de senaste 40 åren.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_utrikesminister
Tack dukeh3. Sant i Sverige men knappast resten av världen, intressant nog just sedan 1990-talet, då insikten började slå genom att man behövde anstränga sig lite för att pusha fram just kvinnor.
Blir alltid ledsen när jag tänker på Anna Lindh. Jag tror att hon skulle ha varit statsminister idag om hon fått leva, till förmån för oss alla. :(
— * —
Först och främst vill jag säga att jag håller med om det mesta som du tar upp och att det är viktigt att se på jämställdhetsfrågan ur ett feministiskt perspektiv för att komma åt de stora orättvisor i dagens samhälle som drabbar kvinnor.
Jag är likt de flesta andra också övertygad om att det går att hitta statistiska skillnader mellan individer som ibland motiverar en uppdelning i två kön men det är viktigt att komma ihåg att skillnaderna mellan individer ofta är viktigare än den mellan könen. De stereotypa föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt saknar också inte sällan verklighetsförankring, de är istället till stor det kulturella konstruktioner (s.k. genus). Oavsett hur man ser på saken borde alla kunna vara överens om att kön rimligen är något som intellektuellt sett saknar relevans i 99,9% av vår vardag.
Något jag vänder mig lite mot i jämställdhetsdebatten är att det ibland framstår som om bara lika många män blir förtryckta som kvinnor så är problemet löst. Om det är det enda man vill uppnå så kan man för min del lika gärna låta bli. Det spelar ju inte någon roll vilket kön den förtryckta har, det enda som är viktigt är att en individ råkat illa ut, även om orsaken är att hen råkar ha fel kön. Det är viktigt att komma ihåg när man funderar över vad det är som är fel i diskriminerande strukturer när vi letar efter lösningar.
Ibland blir det fel, t.ex. när män beskrivs som grundproblemet för att ”män väljer män väljer män…” något som nog bättre kan förstås som att människor utgår ifrån sin egen verklighetsbild och vardag, d.v.s. att ”X väljer X väljer X…”. Om det är så skulle en kvinnodominerad styrelse antagligen också omedvetet resultera i att ”kvinnor väljer kvinnor väljer kvinnor…” eller om kvinnor skötte snöplogningen skulle antagligen de vägar prioriteras som samma kvinnor använder i sin vardag. När man tänker så känner man också igen sig från andra diskussioner om jämställdhet, för nog är det också så att ”svenskar väljer svenskar väljer svenskar” och ”irakier väljer irakier väljer irakier”. Det här är alltså en större fråga än enbart jämställdhet mellan könen (och det blir inte speciellt meningsfullt att försöka skuldbelägga män som grupp, vilket dessutom vore sexistiskt).
Om man eftersträvar ett större mångfald av människor på maktpositioner (för att de ska ta hänsyn till ett större mångfald av människor och problemställningar) så behöver man alltså främst förstå och motverka de mekanismer i urvalsprocessen som leder till att grupper blir så homogena.
Det är också möjligt att kvinnor har svårare att ta plats på möten än män i genomsnitt (jag tycker dock man bör styrka sådana påståenden med empirisk data även om det verkar mycket rimligt att tro att det skulle vara som du säger, tyvärr är det väldigt lätt att man hamnar tokfel när man bara utgår från sina egna föreställningar och inte empirisk fakta.) Men oavsett hur det är med den saken så är problemet i grunden universellt. Utifrån min egen erfarenhet så tar majoriteten inte ordet vare sig de är män eller kvinnor och ofta är det en liten högljudd minoritet som dominerar möten (vilket man som mötesdeltagare då måste förhålla sig till om man vill få något sagt). Om man enbart ser på denna fråga ur ett feministiskt perspektiv när man letar efter lösning så får man återigen lätt en skev bild av problemet och risken är att även den lösning man då kommer fram till blir skev.
Därför blir jag glad när du pratar om ”mänskliga strukturer”. Det förslag på lösning för afk-möten som nämns är bra (”börja diskussionen med att gå laget runt, och först när alla fått säga sina första tankar om saken släpps ordet fritt.”) då det utgår från att alla individer ska vara jämställda oavsett kön. En mycket sämre lösning hade varit att fördela talartiden jämnt mellan män och kvinnor. Även om man då uppnått jämställdhet mellan könen skulle orättvisan på individnivå varit nästan oförändrad (den mest högljudda minoriteten av män respektive kvinnor skulle då dominera istället).
Även om kvinnor är de som har sämst förutsättningar (av könen) i dagens samhälle så tror jag också det blir fel om man inte samtidigt försöker rätta till orättvisor och ojämlikheter som drabbar män. Det är i grunden ett och samma problem och det går inte att lösa det ena utan att samtidigt ta i tu med det andra. Jag tycker du är lite för snabb med att släta över problem som drabbar män som t.ex. vårdnadstvister eller att pojkar får sämre resultat i skolan. Det är rimligen också ett stort problem att det finns så lite män i kvinnodominerade branscher som t.ex. inom vård och omsorg. Att ta itu med det ena problemet utesluter ju inte att man också kan ta itu med det andra.
— * —
Slutligen ett konkret förslag:
”De som kan webbforum bättre än jag kan säkert komma på hur man skulle kunna åstadkomma något motsvarande på sådana.”
Det har sagts förut: ett bra användarmodereringssystem löser många problem. I sin enklaste form en ”+1” knapp. Men det finns bättre och mer avancerade lösningar, det system /. använder är en bra utgångspunkt tycker jag.
PP borde ha ett öppet forum med ett liknande system där endast partimedlemmar får moderera (exempelvis enligt samma regler som gäller för röstning på möte). Då får alla säga sitt men de aktiva PP medlemmarna styr tonen på forumet m.h.a. modereringen. Varje användare väljer själva vilka meddelanden hen vill se och ingen användare blir därför någonsin helt censurerad. Samtidigt får man också en fingervisning om vilka idéer som medlemmarna faktiskt tycker är intressanta och kan tänkas hålla med om.
Hej Mårten, Tack för att du kommenterat så utförligt!
Något av det allra svåraste när man skriver om de här frågorna är att förklara att det finns strukturer som i genomsnitt gynnar män som uppkommit därför att män traditionellt befolkar systemen utan att det betyder att något ansvar eller skuld behöver falla på män som grupp. Lösningen är därför naturligtvis aldrig att förtrycka eller straffa män. Däremot finns det situationer där en mer rättvis tingens ordning kommer att leda till att män i genomsnitt får lite mindre av makt och härlighet. I en del fall handlar det ju om en begränsad kaka som ska delas. Men i de flesta frågor är det ju så underbart, att en ordning bättre anpassad efter oss alla är bra både för de flesta män och de flesta kvinnor samtidigt.
Sedan är det inte riktigt så enkelt som att kvinnor väljer kvinnor så som män väljer män. I en mycket deprimerande undersökning skickade en amerikansk mikrobiolog för något år sedan ett hundratal fingerade brev till kollegor, där en disputerad forskare presenterade sig och sina meriter, och frågade om det möjligen kunde finnas ett arbete för hen på deras laboratorium, och vilken lön hen då kunde få. Enda skillnaden var att hälften av breven var undertecknade med ett kvinnonamn, hälften av ett mansnamn. Det visade sig inte bara att mansnamnet betydligt oftare fick veta att det kunde finnas ett jobb åt honom. Han erbjöds också i snitt 15% högre lön. Och när professorn som fått brevet intervjuades skattades den unga forskarens framåtanda, initiativförmåga och intelligens betydligt högre om brevet avslutades med ett mansnamn än med ett kvinnonamn. Och resultaten var helt lika oavsett om det var en manlig eller kvinnlig äldre forskare som fått ta emot brevet och reagera på det. Det finns en mer grundläggande skevhet i hur många av oss uppfattar och värderar kompetens, och hur vi tolkar den mot kunskap om kön.
Att skillnaderna mellan individer är mycket större än de genomsnittliga skillnaderna mellan könen håller jag verkligen med om (själv trivs jag betydligt bättre bland kvinnor som diskuterar handarbete än bland män som diskuterar fotboll). Däremot är jag inte lika säker som du på att biologin är helt underordnad uppfostran för att förklara de genomsnittliga skillnader som finns. Många jämställdhetsmedvetna familjer och daghem har i årtionden gjort systematiska försök att få flickor att bli lika intresserade som pojkar av brandbilar och pojkar lika intresserade som flickor av dockhus. Och visst har det lett till att gränserna mellan könsrollerna inte är lika knivskarpa som de tidigare varit, och det blivit allt mer naturligt och tillåtet att leva ut delar av sin personlighet som traditionellt legat inne i det andra könets domäner. Ändå har det visat sig vara rätt svårt att med sådana medel få en situation där flickor i genomsnitt går igång lika mycket på brandbilar som på dockor. Här som i allt annat: Miljö och arv samverkar. Tittar man nere på molekylnivå inne i våra celler ser man att de DNA-sekvenser vi ärver samverkar med proteiner som bär information om miljön nu och tidigare i livet, och samverkar så intimt att det inte går att tala om var miljöinflytandet börjar eller slutar.
Och att en hel del skulle varit trevligare om Anna Lindh fått leva håller jag helt med om.
Mårten: Tack för din konkreta idé. Jag är dock lätt skeptisk (men inte mer än att jag kan ändra mig om jag får bra argument) till en ordning där andras värdering styr hur högt upp/långt ner man hamnar. Dels känns det som något som stimulerar groupthink istället för att släppa fram de nya, spännande infallsvinklar ingen tidigare haft på ett problem. Dels är jag rädd att det kommer att gynna dem av oss som redan har ett namn folk känner igen, eller har många kompisar som går in och gillar vad vi skrivit. Jag tror mer på en utveckling av den funktion mötespresidiet skapade till senaste mötet, där var och en som deltar i en tråd själv kan välja ut ett huvudinlägg, och man kan få upp en lista på dessa huvudinlägg. Om en sådan lista på huvudinlägg var det första som mötte en besökare på en tråd skulle det i min föreställningsvärd kunna vara en digital motsvarighet till ”laget runt” på ett afk-möte. Men som sagt, jag är ingen fena på vare sig teknik eller på hur sociala medier fungerar i sitt sociala sammanhang, så se detta mer som att jag kastar in en fråga i en diskussion, än som ett förslag jag är säker på att vilja driva.
Pingback: Konkreta steg mot ett mer jämställt samhälle | Henrik B
Sorry att jag inte svarat innan, jag drabbades av en elakartad influensa!
Jag tror inte heller ”att biologin är helt underordnad uppfostran för att förklara de genomsnittliga skillnader som finns”, vi är nog helt överens på den punkten. Det jag menar är att det utöver de biologiska skillnaderna också finns mer eller mindre renodlade kulturella skillnader. Mode är ett bra exempel för det är så tydligt att vilka kläder som ansetts vara manliga resp. kvinnliga har varierat friskt genom historien och mellan kulturer. Det har funnits allt mellan unisex till extremt utpräglad skillnad mellan dam- och herrmode i alla möjliga och omöjliga varianter. Till viss del så måste man självklart ta hänsyn till kroppsliga skillnader när man syr kläder men modet är huvudsakligen kulturellt betingat. Samma sak gäller många andra saker som vi uppfattar som naturligt könsuppdelade (vilka yrken som är manliga eller kvinnliga, eller idrotter (ridning t.ex. som tidigare varit en högst manlig sport)). Jag tror alla hade vunnit på att det inte var så stor könspolarisering på allting. I de allra flesta fall så borde kön inte ha någon betydelse, det är väl mest när man ska till läkaren eller väljer vem vi vill gifta oss med som det kan ha betydelse?
Därför tror jag det är viktigt att försöka se bortom kön och istället se människan när man ska hitta lösningar på ojämlikheter i samhället (i de allra flesta fallen, för det går förstås att hitta undantag där kön är relevant, screening för bröstcancer tex).
—
Vad gäller forum så tänkte jag mer på breddningsbloggen än partimöten. Det system /. använder är nog inte heller perfekt som du säger, men det lyckas ändå sortera fram de mest intressanta och roliga (m.m.) kommentar bland en stor mängd meddelanden utan att för den sakens skull behöva censurera bort något.
Det kan kanske finnas en viss risk att man förvärrar problem med groupthink, men det är nog i grunden ett annat problem som finns även utan att man kan ”plussa”. En lösning på det skulle kunna vara att anonymisera alla kommentarer så att åsikterna fick stå på egna meriter, men många verkar väldigt obekväma med att inte kunna ha en person bakom åsikterna som de kan förhålla sig till.
Huvudinlägg är nog också en bra ide men de måste presenteras bättre än vad de gjordes på sista mötet om det ska fungera tror jag.
Hej Mårten, Ja, det låter som att vi är rätt ense …
Jättebra skrivet!
Pingback: Vänner feminister, vänner biologer och vänner feministiska biologer! | Henrik B