Det tycks ha gått troll i ordet feminism. I vart fall bland många piratpartister.
Det tycker jag är konstigt. Jag är feminist. Med det menar jag att jag samtidigt delar två åsikter:
En normativa åsikt: Män och kvinnor bör ha samma rättigheter och möjligheter i samhället. Till makt över sin vardag, till inflytande i samhället, till de arbeten man önskar, till välstånd, till självförverkligande. Och en deskriptiv åsikt: Så är det inte idag, utan samhället ser ut på ett sätt som gör att män i genomsnitt har mycket bättre möjligheter till det mesta av detta än kvinnor.
Att vara feminist är alltså att anse att det idag finns en systematisk ojämlikhet i samhället som missgynnar kvinnor, och att detta är något man bör försöka förändra. Mer komplicerat än så är inte ordet. Något mer revolutionerande eller manshatande än detta behöver man inte anse för att vara feminist.
När själva definitionen av vad det innebär att vara feminist är så kort, är det naturligt att det finns väldigt många olika åsikter bland feminister. Det finns diametralt olika åsikter om biologins respektive uppfostrans betydelse för de olikheter man kan se mellan könen. Det finns olika åsikter om målet ska vara att odla kvinnors respektive mäns särart, eller om man ska försöka göra mäns och kvinnors liv mer lika. Det finns olika åsikter om hur snabbt det ska gå. Det finns olika åsikter om hur starka de mekanismer som skapar ojämlikheten är, och således om hur kraftfulla åtgärder som behövs för att göra något åt den.
Kort sagt, det finns nästan lika många varianter av feminism som av liberalism eller socialism. Två feminister kan stå nästan lika långt från varandra som en socialliberal och en libertarian. Eller som en socialdemokrat och en anarkosyndikalist. Ändå reagerar många människor i Piratpartiet betydligt starkare känslomässigt mot att en partivän använder etiketten ”feminist” än mot att hon använder etiketten ”liberal” eller ”socialist”.
Varför?
Henrik B 
Motbevis här: http://henrikalexandersson.blogspot.se/2011/04/det-var-en-ny-twist.html
Varför inte kalla dig jämställdist istället? Då är det inge som misstar sig om att du vill ha lika rättigheter/skyldigheter för båda könen.
Henrik; Troed har varit i en diskussion hos mig också och ”bevisat” saker – kanske dock, inte det han tänkte sig att han ville bevisa! ;) https://plus.google.com/u/0/110979618766827447332/posts/UHmzUyodY6s Det där med att respektera åsiktsfrihet är en luring – särskilt om man dessutom tar sig rätten att formulera vad andra tycker. Precis det där som jag tror att många har problem med, när det gäller vissa feministers sätt att uttrycka sig.
I vilket fulla fall – inlägget som Troed länkar till har såklart inte med ditt inlägg att göra såklart, det kan ju vem som helst se. Men orkar man läsa ordentligt i mitt usprungsinlägg efter den av Troed inlänkade, så tror jag nog att när det handlar om att ord står mot ord, så kanske det finns anledning att fundera på feminism om ”vem som verkar mest trovärdig” är själva grejen. Och det är inte så lite intressant att fundera över.
Troed: Det övergår mitt förstånd vad du menar ska bevisas av den gamla trista historien kring Hax eventuella parallella kandidatur till styrelsen och medverkan i att starta ett renodlat liberalt parti med ambition att sluka PP. Den diskussion och kritik som fanns rörde i vilket fall inte det faktum att HAX njuter av att klistra etiketterna ”liberal” och ”frihetelig” på sig själv, utan ifall han ägnade sig åt, eller lät sig utnyttjas för, organisatoriskt dubbelspel.
Per: Ordet jämställdist har myntats av Per Ström, för att beteckna hållningen att man delar den normativa åsikten ovan, men inte håller med om den deskriptiva. Eftersom jag delar bägge är jag feminist, och ingen som orkat sätta sig in i vad ordet femnist betyder, eller läst vad jag skrivit på andra ställen, kan sväva i något tvivelsmål om att jag vill ha lika rättigheter och skyldigheter för bägge könen. Och dessutom lika möjligheter.
Det är trevligt med sociala medier, för när folk reagerar – även genom att inte hålla med – blir man ofta lite klokare. Från diskussionen här, och där jag postade en länk till detta på facebook (http://www.facebook.com/groups/Piratpartiet/permalink/10151388466094102/) tror jag att jag kan identifiera tre diskussionslinjer:
(1) Ska man bara titta på lagar och skrivna regler (rättigheter och skyldigheter) eller ska man titta på det mycket vidare begreppet ”möjligheter”? För den som bara tittar på samhällets formella regler är det naturligtvis möjligt att hävda att vi i allt väsentligt har jämställdhet. Ja, Per Ström har till och med lyckats hitta lite enstaka udda exempel, som han menar visar att det är männen som är förtryckta i dagens Sverige. För den som även ser på vilka möjligheter man har att hävda sig i samhället kan bilden bli rätt annorlunda.
(2) Om man ska rätta till de problem som finns, räcker det med småförändringar som inte kommer att kännas hos männen som grupp? Eller kommer en ökning av makt och möjligheter för kvinnor att innebära en minskning av makt och möjligheter hos män? Kommer män att tvingas stå tillbaka för att kvinnor ska få större chans att komma fram? Dvs: Är det en begränsad kaka som ska delas annorlunda? Eller kommer både män och kvinnor att gynnas av ett samhälle bättre anpassat efter bägge könen? Bägge hållningarna finns i den feministiska rörelsen, och det är klart att de män som hör de mer radikala uttrycken för den ena linjen kan känna sig oroade och uppleva tankarna som motbjudande. Medan de män som diskuterar med feministiska kvinnor som företräder den andra linjen känner sig betydligt mer avslappnade inför begreppet.
(3) När ska man sluta använda ett begrepp för att det kidnappats av sådana som lägger helt andra saker i det än man själv gör? Och hur kidnappat har feministbegreppet varit av radikala och manshatande grupperingar? I min världsbild har det funnits en bred och mycket rimlig mainstream, och sedan diverse hel- och halvgalna ytterkantsgrupper. Där problemet varit att det främst varit dessa grupper som märkts i offentlig debatt, ofta med mediala dragningar av deras mest extrema åsikter, eller rena retoriska grodor. I andras världsbild är begreppet uppenbarligen oåterkalleligt förknippat med manshat och extremism.
Din beskrivning av ordet jämställdist kan vara bland det mest diplomatiska jag läst i år, Henrik. :-)
Ni har ingen cred i den feministiska rörelsen.
Feminismen är en kvinnorörelse.
Och den blir det mer ju längre upp i hierarkin man kommer.
Det är säkert ingen som ogillar dig personligen.
Men dom litar inte på dig och vill inte ge dig nåt inflytande.
Man bryr sig om kvinnorna.
Målet är att patriarkat skall bli matriarkat.
Se på detta färska ex:
F!:s nya styrelse, 14 kvinnor och 1 man
http://feministisktinitiativ.se/artiklar.php?show=1153
Elin och Per: Ja, för tydlighets skull kan jag väl fylla på med att jag tycker man måste vara väldigt insnöad på att bara betrakta formella rättigheter och inte reella möjligheter, eller rejält blind, för att hamna i Ströms jämställdistiska slutsats att männen är mer diskriminerade än kvinnorna i Sverige.
Peter: Feminismen har definitivt sina rötter i kvinnorörelsen, eftersom de flesta män då det begav sig inte brydde sig speciellt mycket om vare sig rösträtt eller ekonomisk myndighet åt kvinnor. Idag är feminismen en bred ideologisk åskådning som delas av många män, som tycker att lika möjligheter är en självklarhet, och dessutom föreställer sig att deras liv kan bli rikare av att leva i ett samhälle som är mer jämställt även när det gäller informella möjligheter och attityder, inte bara lagar.
Sedan är det du skriver om att ”feminister” inte släpper in män rent struntprat. I de feministiska partierna m, fp, c, s, v och mp är nära eller mer än hälften av styrelseledamöterna män. Om det du menar inte är feministiska rörelser utan kvinnoorganisationer ligger det ju i sakens natur att där framför allt sitter kvinnor i ledningen.
Själv släpptes jag för många år sedan fram till posten som jämställdhetsansvarig i det redan då feministiska socialdemokratiska studentförbundet. Så jag vet av egen erfarenhet att du är ute och cyklar.
Pär Ström heter han, med Ä.
Hur mycket du än vill så är det tyvärr inte så lätt att distansera sig från extrema yttringar av feminism som att bara säga att ”jag är en annan slags feminism”. Den definition du hänvisar till är i praktiken betydelselös. Icke-feminister skapar sig inte en bild av vad ordet ”feminist” innebär genom att slå upp det i en ordbok, utan de bildar sig en uppfattning om feminister genom observationer av de feminister de möter.
Så fungerar det för feminister, socialister, liberaler, kristna, muslimer, män och vilken annan grupp som helst, och med det i åtanke så är det lätt att besvara frågan du ställer: ”feminist” är mer kontroversiellt eftersom många har fler negativa erfarenheter av feminister, än negativa erfarenheter av socialister eller liberaler.
Rättvist? Både ja och nej. Ur ditt perspektiv som individ är det inte rättvist, men det är fullständigt rationellt för en icke-feminist att agera så. Och ja, det är i princip det som är kruxet med alla fördomar och all diskriminering.
Varför skulle man ha fler negativa erfarenheter av feminister än socialister och liberaler? Personligen så måste jag säga att det till stor del beror på att socialister och liberaler är rätt så anonyma. De känns gamla och trötta, och tokförslagen duggar inte. Feminismen är å andra sidan fortfarande levande, och så sent som förra veckan seglade det upp ett nytt tokförslag från en feministisk EU-grupp. Jag tror inte att det är ett sammanträffande att flera piratpartister skrivit om feminism just den här veckan, men vad jag har kunnat se så har ingen av de som kallar sig feminist skrivit en endaste rad för att fördöma något som jag ser som ett riktigt extremt tokförslag. Ett förslag som om det genomförs skulle ha långtgående menlig inverkan på min vardag. Att i det sammanhanget skriva ett oskyldigt inlägg som undrar över varför andra är så negativa mot feminister….ja, det känns i bästa fall naivt.
En annan förklaring till varför fler människor får en negativ bild av feminister är troligen att feminismen ”attackerar” en större grupp människor. Även om 30-40% av svenska folket röstar på (S) så tror jag att det är relativt få som identifierar sig som socialister till vardags. Långt fler identifierar sig som män, och kan ta illa upp när feminister lägger fram generaliseringar om män.
Pingback: Feministiskt strutfotboll | Against All Flags
Pingback: Varför är så få kvinnor med i piratpartiet?
Pingback: Konkreta steg mot ett mer jämställt samhälle | Henrik B
Men snälla Patrik. Kika efter vad mitt förra inlägg här på bloggen handlar om!
Du har helt rätt, jag missade ditt förra inlägg. Jag ber om ursäkt om jag drog med dig i en allt för svepande generalisering när jag skrev ”…vad jag har kunnat se…”.
MEN, tillåt mig då ställa några följdfrågor:
1. Inom PP har jag läst om feminism bl.a. hos Magnihasa, Emma, Anna och Sagor från Livbåten. När du nu påpekade att jag missat ditt inlägg så kollade jag de andra. Vad jag kan se så har jag inte missat något där. Emma, Magnihasa och Sagor… har samtliga skrivit inte bara ett utan flera inlägg om feminism, men inte ett ord om nämnda förslag. Anna skrev en rätt så ursäktande text om att ”förslaget menade väl, men det blev fel ändå” om jag minns rätt. Kontrastera det med HAX, Christian och Rick som snabbt drog ihop en mailkampanj för att försöka göra något åt förslaget – och det fungerade, i alla fall till viss del! Om man skall kunna påverka genom brevskrivarkampanjer så tycker jag att det är viktigt att hissa dem så mycket som möjligt, men någon speciellt draghjälp från svenska piratpartister kan jag inte se att Rick fick – varken från de som kallar sig feminister eller andra. Däremot börjar ett antal svenska piratpartister en vecka senare skriva massor om feminism. Menar du verkligen att det inte finns något mönster här och att det är ren slump att feminism blev ett hett ämne i princip omedelbart efter att det där förslaget behandlades i EU?
2. Varför nämner du inte med ett ord i ditt förra inlägg att förslaget i fråga var ett _feministiskt_ förslag? Varför kopplar du inte an till händelsen i det här inlägget? Kan man verkligen säga att du distanserar dig från ”dåliga” feminister?
3. Är det här verkligen det enda, eller ens det viktigaste, att besvara i det jag skrev? Kan man då anta att du helt och hållet instämmer i resten?
1) Jag vet inte om mina vänner på livbåten reagerade på just detta förslag, men om du följer deras skrivande tror jag du kan se att de under många år varit mycket principfasta förespråkare för även den yttrandefrihet som handlar om porr. Anna skrev hårdare om saken än jag, inte mjukare. Emma reagerade mycket kraftigt mot förslaget på olika sociala medier, men jag minns inte om hon hann få ihop ett eget blogginlägg om det. Du ser helt enkelt spöken på ljusa dagen, om du tror att partiet och dess aktiva ignorerar den frågan.
2) Om Rick, HAX och CE jobbar med politik på heltid. HAX och CE har EU-frågorna som sitt fokus. Alla tre är mycket engagerade i just skärningen mellan porr och informationsfrihet. Jag, emma och livbåtarna har politik som fritidsintresse vid sidan om krävande arbeten, och Anna måste som PL täcka betydligt bredare politiska fält än HAX och CE. Så att de grabbarna skötte mycket av den kampanjen är nog en naturlig del av arbetsfördelningen inom rörelsen.
3) Jag kopplar inte händelsen till detta korta inlägg därför att inläggets syfte var att peka på definitionen av feminism, inte ge en allsidig belysning av alla aktuella frågor som någon som kallar sig feminist engagerat sig i.
4) Naturligtvis är det inte ett sammanträffande att flera skrev om det samtidigt. Det dök upp ett fullständigt oresonligt förakt mot feminism i en del diskussionstrådar inom partiet. Och vi var flera som samtidigt oberoende av varandra reagerade på samma sätt mot detta.
Pingback: Piratpartiet Feministerna | Anton Nordenfur
Pingback: Piratpartiet – En feministisk sammanfattning ur min synvinkel | Emil Isberg
Pingback: Vänner feminister, vänner biologer och vänner feministiska biologer! | Henrik B