Vi ser bilderna i media: Från Italien och Frankrike förvisas de. I strid med om inte bokstaven (det får väl jurister reda ut) så i vart fall andan i EU-överenskommelser och Schengenavtal. Tillbaka till EU-länder i östra Europa. ”Er vill vi inte ha här!” säger vi i det rika väst. ”För ni är romer och resande. Zigenare och tattare!”
Vi har inget att stoltsera med i Sverige. Även om vi inte som Frankrike och Italien skyltar med saken skickar även vi ut romska och resande EU-medborgare som slagit sig ner i landet. Genom att rota upp en gammal lag från femtiotalet, om aggressivt tiggeri! (Läs på DN Debatt, Johan Westerholm, Maria Weimer, Beelzebjörn) När Sverige på fyrtio- och femtiotalen satte världsrekord i tvångssteriliseringar, vilka drabbades allra oftast? Resande och romer!
Och här har vi som sysslar med och skriver om forskning i skärningspunkten mellan genetik och medicin ett alldeles särskilt kollektivt ansvar: Ty vilka var det som under tjugo- och trettiotal övertygade politiker och allmänhet om att befolkningens arvsmassa höll på att degenerera, eftersom ”asociala” förökade sig snabbare än andra, och att något måste göras? Jo: ledande forskare i genetik och medicin.
Och söder om Östersjön fortsatte många av våra dåtida kollegor att heja på och delta i arbetet då man övergick från att sterilisera till att gasa ihjäl. Med precis samma motivering: Rädda folkstammens arvsmassa från utarmning! Allra värst råkade judarna ut. Men på andra plats kom romerna. Något som inte fått alls samma uppmärksamhet i media, böcker och det allmänna medvetandet.
Romer och resande har länge och på många sätt marginaliserats och diskriminerats i många europeiska länder. Ändå är jag rädd att vi just nu, år 2010 passerar en sådan linje i sanden, som i värsta fall kan bli ett viktigt årtal i framtidens historieböcker: Det år då den Europeiska unionens gemensamma lagar och rättigheter plötsligt slutade gälla för vissa men inte andra etniska grupper bland unionens egna medborgare. Det år, då Europas institutioner och politiska etablissemang gick från att halvhjärtat kämpa mot fördomar och diskriminering, till att genomföra en ren etnisk apartheid-politik: ”Iväg med romer och resande till homelands, där de ska leva instängda och inte störa trivseln på våra fina rena gator!”
Mot detta kan man bara göra en enda sak: Protestera! Och kräva: Samma rättigheter och rörelsefrihet för alla EU-medborgare, oavsett kultur, hudfärg och härkomst!
Tillägg 6 sept 23.28
Min vän Georg tipsar om att franska biskopar för flera dagar sedan gjort samma koppling som jag i bildsammanställningen ovan.
(Ursprungligen utlagd på min molekylärbiologiska blogg.)
Henrik B 
Word!!
Mvh
Fredrik Larsson
Jodå, det strider tveklöst mot bokstaven i Europeiska konventionen för skydd av de mänskliga rättigheterna. Exempelvis mot artikel 14, som klart och tydligt säger att:
”Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna
konvention skall säkerställas utan någon åtskillnad såsom på
grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller
annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung,
tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller
ställning i övrigt.”
Om inte Frankrike ställer upp på detta, så får de vara så förb-skat vänliga att försvinna från vår europeiska union.
Björn: Det känns måttligt meningsfullt att diskutera formalia i sammanhanget, men Europakonventionen är inte en del av EUs fördragsapparat, utan av Europarådets; brott mot den hanteras inte i EU-maskineriet, utan av Europadomstolen. Och den konventionen handlar i grunden om varje stats beteende mot sina egna medborgare. Det avtal (Shengen) som ger andra EU-staters medborgare rätt att vistas i alla de EU-länder som anslutit sig till avtalet är däremot en del av EU-samarbetet, och exakt hur paragraferna där är utformade har jag inte orkat sätta mig in i, men jag vet med bestämdhet att deporteringen av romer och resande från rika till fattiga EU-länder strider mot allt våra politiker förklarade för oss när de berättade hur bra och fint avtalet var!
Pingback: Tänk om det vore judar istället för romer « Calandrellas blogg
Pingback: Låtom oss skämmas! | Henrik Brändén